Sådärja!

Då har jag väl mer eller mindre bestämt mig nu. Jag har bytt blogg. Än så länge kommer jag ha den nya på prov för att se om sidan fungerar bra. Denna blogg kommer under tiden ligga lite vilande.
Men ni som vill ha sidan till min nya blogg är jätte välkomna. Här har ni adressen: http://baloo.bloggspace.se/1/

Och som sagt, denna blogg kommer ligga vilande tills jag vet säkert om den andra sidan är bra. Men än så länge tar jag inte bort den :)
Så hjärtligt välkomna till min nya blogg :))

Kanske ny adress?!

Ja, jag har funderat ett tag på att ändra adress på min blogg. Jag börjar tröttna på att blogger.com ofta strular när man ska lägga till sina bilder... Och jag har hittat en bloggsida där man kan göra lite mer med foton man lägger in i bloggen än vad man kan här... Men jag funderar fortfarande lite. Och jag kommer berätta vilket när jag funderat färdigt :)

Gott och blandat ;)

Först och främst vill jag börja med att säga att jag tänker mycket på det som hänt stackars Engla. Hur fan kan en människa vara så jävla grym, ett så stort svin som han är. Att mörda och våldta en stckars liten flicka är i mina ögon det absolut värsta man kan göra. Jag skänker även en tanketill Englas nära och kära som har mist deras lilla flicka på grund av en psykopat!! Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på det.
Vi har faktiskt tänt ett ljus och satt i fönstret för att hedra minnet av lilla Engla. Jag fick ett sms idag av en vän och då var det en kedja för dem som ville tända ett ljus för henne. Jag brukar annars inte bry mig om sådana kedjor men eftersom detta med Engla verkligen berört mig så vill jag vara med och visa vår omtanke. :)

Igår var det riktigt härligt vårväder och vi passade då på att vara ute i trädgården och vårstäda lite. Tro mig, det behövs verkligen. Igår plockade vi undan lite varstans och sen klippte älsklingen gräset. Det hade redan börjat växa!! :)
Och jag hängde ut första maskinen tvätt för året! Och det torkade :) Tvätten luktar ju så mycket godare och fräschare om det har fått hänga ute. Speciellt sängkläder, myspys ;)


Här har stora syster varit ute och gått med lillasyster på promenad i trädgården ;)


Och här halvsitter Nellie upp i vagnen. Hon är ju inte så gammal ännu så hon får bara "sitta" en liten stund åt gången. Men när hon är på rätt humör tycker hon det är jätte skoj för då ser man ju mer såklart. Och att vara ute tyckte hon var jätte skönt, och oj så mycket det fanns att titta på ;)

Den här häftiga skylten fick Nellie av sin kusin Sara häromdagen. Den ska hon ha på barnvagnen så hon blir riktigt häftig ;)) *Tack Sara, du är bara för go* En annan bra skylt som hade passat Nellie perfekt hade varit "Liten men envis". ;) Undrar vem hon har fått det ifrån ;)

Det var allt för idag kära vänner!

Nellie vinkar till er! ;)

Jag tänkte jag skulle bjuda på ett par kort på mina älskade döttrar som jag älskar över allt annat! Vad skulle mamma gjort utan er??!


Här ligger lilltösen i vagnen och vinkar till er ;))

Detta kort tycker jag blev jätte bra! Dem är så söta tillsammans! Man verkligen ser kärleken som Emelie har till Nellie!



Här tar vi ett skönt bad! Nellie tycker om att bada och "sprallar" gärna i vattnet ett bra tag :) Emelie är en bra "hjälpreda" när det ska badas. :)

Vicken natt :) O lite annat :)

Lillan har varit jätte duktig inatt! Hon fick sista målet klockan 22.00 och sen sov hon till 04.30. Det är sex och en halv timma!!! Sen somnade hon snällt om igen till halv nio :) Det var så skönt att få sova lite och hon är ju så duktig min lilla älskling.

Igår kväll fick jag och Emelie lite tid för oss själva. Jörgen skulle till sin bror och han tog Nellie med sig så jag kunde få lite egentid. Och det var skönt vill jag lova. Ladda batterierna lite. Jag och Emsie poppade lite popcorn och tittade först på postkodsmiljonären. Efter det blev det Talang 2008.

Jag tycker att jag är ständigt trött hela tiden. Är alla småbarnsföräldrar så här trötta eller är det bara jag?! Jag kan vara trött hela dagarna utan någon direkt anledning. Kan det vara omställningen till att ha blivit småbarnsförälder igen som har gjort att jag är så här trött?! Men borde jag inte vara piggare i så fall nu? Jag menar tösen är ju ändå en och en halv månad nu. Jaja, det är bara att gilla läget i vilket fall som ;)

Igår fick jag förrästen lägga undan en av Nellies bodys. Den första som jag har fått lägga undan. Har hon redan växt så mycket?! Det kändes ledsamt på något vis, bebis tiden går ju så fort och nu har hon "redan" börjat växa ur kläderna... På tisdag ska vi till Bvc igen så då får vi se vad hon väger. Hon har varit lite kladdig med maten ett par dagar och vill inte äta upp. Men växer så det knakar det gör hon ;)

Idag vet jag inte vad som händer, vi har inga planer alls direkt. Kanske vi ska åka till mamma i eftermiddag. Jörgen sks ändå på det hållet eftersom han ska lämna en sak till en kompis. Och då vill jag såklart passa på att träffa mamma igen.
Jag hade ju velat vara ute i trädgården idag, det behövs en vårstädning. Jörgen har börjat men det är ju så mycket kvar. Och inte vill man vara ute och dona när det regnar... Kanske morgon dagen vill ge oss lite sol så man kan vara ute då istället. Vi får hoppas på det. Igår var det ju en riktig vårdag och då passade jag o Nellie på att gå på promenad! Skönt!

Nej, nu får jag väl börja göra något här hemma. Skulle behöva få tvättat undan lite så det är väl lika bra att sätta igång!

Och så har det blivit kväll...

... och dottern kom hem för en timme sedan. Känns konstigt att hon nu börjar bli så stor att hon är ute längre om kvällarna och själv kan vara iväg med kompisarna. Tycker ju inte att det är så länge sedan hon var så liten som Nellie är nu. Men faktum kvarstår ju, det är 10 år sedan!!! Var har dem 10 åren tagit vägen?! Jag kan bara inte förstå det... Min lilla dotter är nu min stora dotter... Och snart kommer tonåren, bara hon inte bli som hennes mamma var i tonåren så ska det nog bli bra ;) *hemska tanke;)*

Jag och Emelie har precis suttit med hennes läxor, det blev ju lite sent idag eftersom hon varit på cirkus. Men det unnade jag henne faktiskt, hon brukar ju annars göra läxorna direkt när hon kommer hem efter skolan men det är ju inte så ofta som hon är iväg med kompisar så därför tyckte jag att det var helt ok att läxan fick vänta lite.

Nu börjar jag bli riktigt trött, haha gamla kärring som inte orkar vara uppe om kvällarna längre ;) När barnen är i säng då vill även den gamla isäng ;) Nellie var förrästen jätte duktig natten till idag. Hon sov från 21.00 till 03.00. 6 timmar, så länge har hon aldrig sovit förr. :) Men sen sov hon inte så mycket under dagen igår hellre utan var lite kinkig ;) Men så skönt det var att bara gå upp en gång och sen upp igen 06.30 för då skulle man ju upp med stora tösen. Hoppas på att denna natt blir lika bra ;)

Nej, nu ska jag gå ner och stoppa i sista maskinen tvätt i tumlaren för idag. Sen ska jag sätta mig i soffan med sambon ett tag innan det är dags för lillans matning!

Och förrästen, som svar på Kendras förra inlägg, jag ringer dig nästa gång ;) Även om hon skriker ;)) Vi hade kanske kunnat grilla lite uppe på Skrylle då?! Det hade varit trevligt. Fast förrästen, det får i så fall bli på dagen, på kvällen har vi lite andra planer ;))

Cirkus

Idag träffar jag inte stora tösen så mycket. En liten stund innan hon gick till skolan imorse och sen följer hon med en kompis hem efter skolan idag. Dem ska gå på cirkus tillsammans ikväll. Bara dem två, stora töser. Så vid åtta tiden ikväll ska vi hämta hem henne. Jag hoppas att hon får en riktigt rolig dag :D

Ja, annars händer här inte så mycket, bara det gamla vanliga ;) Det ser i alla fall ut att bli fint väder så då skulle man passa på att gå ut och gå en sväng.
Egentligen hade jag inte så mycket att skriva om så det får vara allt för denna gången :) So long!

Helgen och måndagen!

Som jag skrev i förra inlägget var vi bortbjudna på kaffe och tårta i fredagskväll. Så det behöver jag ju inte skriva om nu ;)

I lördags kom jag och Jörgen överens om att vi behövde lite tid för oss själva. Bara han och jag. Och efter mycket mycket tänkande och velande hit och dit kom vi även överens om att ordna barnvakt till lillan... Jag ville ju egentligen inte lämna bort lillan men kände att jag behövde lite tid för mig själv och jag behövde få en hel natts sömn. Så Jörgens syster dotter Sara passade Nellan. Jag och Jörgen skulle dricka ett par öl men inte festa på något vis. Så om det skulle vara något med Nellie kunde Andreas, Saras pojkvän köra och lämna henne. Det var jobbigt att lämna henne (inte för att jag inte litar på Sara och Andreas, då hade jag inte lämnat henne, men mest för att hon är ju så liten min älskade lilla tös) men vi behövde det verkligen. Och det gick jätte bra med Nellie, inga problem alls. Jag både ringde och smsade Sara på kvällen för att höra hur det gick men som sagt inga problem alls.
Och Sara är så go, egentligen skulle hon varit på fest på kvällen men ville hellre passa Nellie så både hon och hennes pojkvän avstod från festen. Helt underbara! Ett stort stort tack ska ni ha båda två! Och kvällen här hemma blev lugn och mysig. Bara jag och min älskling. Vi drack ett par öl, satt framför tvn och mös och kunde bara rå om varandra! Myspys :)
Glömde ju att vi tidigare under dagen var nere hos Kendra och Martin och snackade skit! Jätte trevligt. Det har jag verkligen saknat. Har saknat min vän jätte mycket. Nu tror jag att vi löst allt som var mellan oss, hoppas det :)

I söndags körde vi och hämtade lillan så fort vi vaknade. Tror klockan var redan tio när vi hämtade henne trots att Sara sa att jag skulle vila ut så kände vi att vi ville ha hem vår lilla tös så fort som möjligt.
Vid middagstid kom Roger och hans två töser till oss på fika. Jätte trevligt. Och det är så skoj att träffa hans töser igen. Vi träffades mycket tidigare men sen blev våra barnfria helger olika så därför har det inte blivit att jag träffat dem så ofta. På kvällen ringde Kendra och ville gå ut och gå en sväng bara hon och jag. Så det gjorde vi, jätte härligt väder och en trevlig promenad med en saknad vän. Trots att det var jätte lerigt överallt i skogen och man såg verkligen inte fin ut varken på skor, strumpor eller byxor ;) Men trevligt hade vi :)
Och ungefär samtidigt som jag kom hem från skogspromenaden kom Emelie hem. Hon hade varit på bio med pappa så därför blev hon lämnad lite senare. Hon verkade ha haft en bra helg och det är skönt när det fungerar.

Och idag då, jo då var vi först på spädbarnsverksamheten. Hade en tid där halv nio i morse. Det var bra och vi pratade om mina krav på mig själv. Och att jag inte kan ta för stora kliv, då är risken att jag rasar igen och det vill jag verkligen inte. Nu har jag kommit en så lång bit på väg om man jämför med hur jag var för cirka 2 år sedan. Visst det är en lång resa och än är det lång väg kvar men visst är jag på god väg.
I alla fall, vid elva tiden kom mamma, då skulle vi träna igen :) Eftersom Jörgen var ledig idag kunde vi träna på dagen. Och det var inte alls mycket folk där. Skönt. Och det är så skönt att ha kommit igång igen. Jag hoppas bara att jag snart kan gå upp där själv på kvällarna med så mamma slipper köra så jäkla långt för min skull. Stort tack till dig mamma för att du ställer upp för mig! Du är guld värd!
Sen har det inte hänt så mycket mer idag. Inte mer än dem vardagliga sysslorna.

Nu är det snart dags för en matning och sen ska jag gå o lägga mig. Nattis på er!

Så fiin ;)

Så här fin var vår minsta tös igår kväll. Kvällen till ära när vi skulle åka och gratuelera Christell :)Det var en mycket trevlig kväll med goda kakor och en super god tårta ;) Nu blir det lite extra träning på löpbandet nästa vecka ;) Vi var inte hemma förräns 23.30 och då gav vi lillan mat och sen somnade vi alla tre nästan direkt.

Och duktiga tösen vaknade inte förrän 5 i morse och ville ha mat igen. Jörgen gick då upp med henne så jag sov skönt vidare :) Sen vaknade hon tio i nio och ville ha lite frukost ;) Då gick jag upp med henne. Skönt med sovmorgon!
Nu är hon trött igen och vill helst sova. Men det är ju så svårt att sova när hon inte ser mamma hela tiden... Men skam den som ger sig, hon är envis men det är minsann jag med ;))

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Jag och Jörgen har inte hunnit planera dagen ännu. Jag vet bara att vi är bortbjudna på kaffe till Tony och Anki idag. Vilket hade varit trevligt. Var ju ett tag sedan vi träffades nu :) Och sen ringde Roger igår och ville komma hit med barnen en sväng. Så vi får helt enkelt se vad lördagen har att ge :)

Min underbara älskade dotter!

Visst är hon fin? Min älskade tös!
Häromdagen när vi kom hem från Bvc hade hon dammsugat, torkat golven och plockat undan lite. Hon är bara för go som hjälper sin mamma. Och utan att jag behöver be om det dessutom. Hon hjälper mig gladeligen med Nellie. Jag trodde att hon skulle bli lite svartsjuk på Nellie när hon föddes men hon har inte visat några tecken på det. Tvärtom! Hon gosar, kelar och hjälper till hela tiden :)
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne min älskade dotter!!

Natti Natti

Nu sitter man här framför datorn och väntar på lillasysters sista matning för natten. Jag har en snarkande sambo i soffan, tänkte jag skulle väcka honom innan jag själv går och lägger mig. Och sen har jag en snarkande (om än lite tystare snarkning) dotter i vagnen bredvid mig. Lillan har inte ätit sedan halv sju och det är rekord. Hon har varit kladdig med maten ett tag nu och ätit med två till tre timmars mellanrum och oftast har hon inte ätit upp maten utan lämnat cirka 30 ml kvar :( Men sista matningen åt hon upp allt och nu har hon alltså inte ätit ¨på 5 timmar. Snart hoppas jag på att hon vaknar så man kan mata henne igen och så jag förhoppningsvis kan gå och sussa kudden jag med sen. Jag är ju super trött. Eller man kanske skulle väcka lillan?! Men det är ju inte heller bra, hon hade säkerligen vaknat om hon varit hungrig.

Ja, så var det då fredag imorron. Jag hade glömt att vi var bortbjudna till Jörgens brors fru på tårta eftersom hon fyllde år nu i veckan. Men samtidigt pratade jag och Petra om att kanske träffas imorron igen... Men nu vet jag inte, vi var ju bjudna på fikan innan men jag hade så gärna träffat Petra med imorron... Jaja, än så länge är det ju bara torsdag kväll ;) Emsie åker ju till pappa i helgen och jag hoppas på att det kommer gå bra där denna helgen.
Annars tror jag väl inte att vi har så mycket planerat i helgen... Inte vad jag kan komma på i alla fall, får väl höra med Jörgen imorron så det inte är något som jag har missat ;) Jag har alldeles för mycket tankar som cirkulerar nu och mycket möten och saker att komma ihåg så jag måste skriva upp allting för att inte glömma det. Undrar om man börjar bli gammal och få alzheimers light eller något ;)

Det var ju en jädrans unge till att sova ;) När man vill att hon ska sova, nej då kan man ju absolut inte sova för då kan man ju missa alldeles för mycket. Men när mamma är trött och behöver sova, ja då kan man sova hur länge som helst ;)
Jag får ju snart ha tändstickor för att hålla uppe mina ögon. Och inte är det lönt att gå och lägga sig heller, för då hinner jag väl bara lägga huvudet på kudden och sen vaknar tösen. Nej, det är bara till att hålla sig uppe ett litet tag till. Men jag säger nattis till er mina kära vänner nu. Hoppas ni får sova så sött!

Lite av vad som hänt sedan sist!

I tisdags var jag och Nellie på Bvc. Stora tösen väger nu 4270 gram :) Så nu ligger hon exakt på kurvan. Hon har tagit igen all vikt som hon tappade i början och det är jätte skönt. Hon har nu börjat fixera sin blick mer och mer och även ett och annat medvetet leende kommer nu :) Hon är ju bara för söt när hon ler :))

Igår var jag och mamma uppe och tränade! Så skönt det var att komma igång igen. Det var lite jobbigt i konditions rummet för där var ganska mycket folk. Jag ställde mig på löpbandet och koncentrerade mig på den ena tvn (finns 4 st) i rummet. Mest för att glömma bort allt folk runtomkring mig. Jag har kommit på mig själv med att tro att alla tittar på mig igen, den stora tjockisen som kommer gående...
Det var ett par övningar som jag fick hoppa över, pratade med vår instruktör och jag ska vänta med att träna insidan av låren och bänkpress på i alla fall 4 månader till!! Trodde inte att man behövde vänta så länge. Även magen skulle jag ta det lugnt med att träna. Och det kände jag, trots att jag sänkt mina vikter jätte mycket så fick jag ändå ont i magen som fasen igår kväll. Så det blir till att ta det lite lugnt ett tag till. På måndag blir det förhoppningsvis träning igen!

Vi solade även igår och nu har man bränt fläsket med ;) Ska man vara fin får man lida pin heter det väl. Men jag måste ju få lite färg tills sommaren om man ska våga sig ut i bikini då ;) Just nu ser man ju mer döende än levande ut ;))

Och idag kom min kära vän Petra på besök. Hon hade fika med sig så vi fikade, satt och snackade skit och myste med lillan. Det kändes jätte kul att äntligen få umgås bara vi två, det var ju så längesen. Ja, visst var Nellie med men hon räknar vi inte ;) TACK älskade vän för att du ville komma och lysa upp min dag! Det var jätte trevligt med ditt besök. Det får vi absolut göra SNART igen!


Här är en bild på min underbara vän och min underbara tös tillsammans :)

Inget föräldramöte...

Nej, det blev inget föräldramöte idag. För det första har jag haft en jäkla huvudvärk i flera dagar. Det har känts som hela huvudet skulle explodera och inga värktabletter har hjälpt heller. Så dels orkade jag inte för den sakens skull. Och sen var Jörgen inte hemma förräns ett par minuter i sex och mötet började sex så jag hade inte hunnit iväg. Men dem lägger ut protokollet för mötet på nätet så jag ska läsa det när det kommit ut för att se vad som sagts.

idag har Nellie varit riktigt kinkig. Hon har bara sovit små stunder och varit jätte gnällig hela dagen. Jag har inte fått något gjort :( Men så är det väl ibland, bara att acceptera :) Men det tar på krafterna när det har varit sådana här dagar. Nu är jag helt färdig och ska snart gå och lägga mig. Vi var tvungna att ta upp den andra vagnen från källaren och la Nellie i vagnen. Körde henne lite här inne och hon somnade. Och utan napp dessutom, då sover hon verkligen :) Och nu har hon sovit sedan halv åtta. Snart ska hon ha mat så då lär hon snart vakna. Och sen ska vi göra iordning henne för natten och sen hoppas på att hon inte somnar allt för sent eftersom hennes mamma är trött :) Det blev ju inte mycket sömn inatt heller så det är väl inte så konstigt att man är trött. Det har man nog rätt att vara när man är småbarnsmamma ;)

Jag har i alla fall hunnit med att ringa upp till Skrylle och fått soltid tills på Onsdag :) Så nu är det klart. Det ska bli såå skönt att komma igång :))

Morron...

God morgon på er. Inatt har det inte blivit så mycket sömn, Nellie har varit lite krånglig. Men det är ju så dem små är så det är inget att göra åt. En vacker dag kommer man sakna dessa nätter ;) Men inte just nu ;)

Idag ska jag ringa till barnmorskan och höra när vi hade tid till henne i veckan... Vi snackade om allt annat då jag var där sist så jag glömde få den nya tiden av henne... ops ;)

Sen ska jag även ringa upp till Skrylle för att höra om jag kan få två soltider tills på Onsdag kväll. Jag pratade nämligen med mamma igår och frågade henne om vi inte kunde gå upp och träna på onsdag kväll. Och det ville hon, så då ska vi passa på att sola lite med :) Ska bli skönt att äntligen ta tag i träningen igen :) Jag har saknat det och visst behövs det. Inte bara för mina överflödiga kilon utan även för min hälsa och för att inte snacka om konditionen. Så dålig kondis man har igen. Men nu ska det bli slut med det. Lite orolig är jag ju såklart för att där ska vara mycket folk, det brukar det vara där på kvällarna. Men jag har ju inget val, jag kan inte träna på dagarna längre eftersom jag nu har Nellie och jag måste ju iväg o träna. Så då får det helt enkelt bli på kvällarna. Men även det blir en prövning. Men jag har ju mamma (mammegris, jag vet ;)) med mig så det ska nog gå bra.

Ja, vad står annars på schemat... Det blir väl det vanliga, städning och tvättning med mera... Kanske jag skulle gå ut och gå. Får se lite hur vädret blir idag.

Sen ikväll ska jag ju på föräldramöte på Emelies skola. Om inte Jörgen måste jobba över förståss, det är ju sånt man aldrig vet. Ska gå själv på det mötet, Jörgen ska ju vara hemma med Nellie och Emelie. Johnny visste inte om han kunde komma när jag frågade honom förra veckan. Vi skulle smsa till varandra igår och jag smsade men fick som vanligt inget svar tillbaka. Men jag bryr mig inte, jag tänker inte ödsla energi på honom. Om det inte hade varit för min älskade dotter hade jag inte haft med honom att göra.

Nu ska jag skicka iväg stora dottern till skolan och kanske få en stund för mig själv vid datorn innan den lilla snäckan vaknar ;) Ha en bra dag! (Fast det är måndag) ;)

Ett tag sedan igen...

Jag vet inte hur jag ska säga att jag mår egentligen... Vissa stunder är bättre och vissa stunder är rent ut sagt för jävliga. Jag hade hoppats på att jag skulle slippa medicinera mot min förbannade sjukdom men det verkar inte så. Jag hatar min sjukdom, jag verkigen hatar den... Den tar över och förstör mitt liv. F*n ibland känns det bara helt hopplöst. Jag försöker allt vad jag kan att besegra den, men den är starkare än mig verkar det som. Jaja, skit samma.

I torsdags tog jag och lillan bussen in till Lund. Och jag klarade det, med barnvagn och allt :) Ja, för er som inte har skräck för att åka buss är det inget problem. Men för oss som bara får ångest när dem tänker på en bussresa var detta något stort att klara av. I alla fall för mig. Jag förknippar en buss med en massa ångest, trångt och massor av folk, jag kan inte ta mig av när jag vill och eftersom jag tidigare fått panikångest när jag suttit på en buss så är jag rädd för att det ska komma tillbaka... Men som sagt jag klarade det. Och jag fick en riktigt trevlig dag i Lund med min älskade lilla syster! TACK Emma, jag behövde det verkligen, så tack för att du inte ger upp utan "tvingar" ut mig :)

Idag ska jag gå på bio med stora tösen. Jag kommer inte ihåg när jag var på bio sist. I regel är det ju en massa folk på biografer och därför har jag undvikit det. Men för min dotters skull ska vi idag gå och se Alvin och gänget. Emelie behöver lite egentid med mamma eftersom det annars är så mycket med Nellie hela tiden. Så idag tar pappa Nellie och jag o Emelie får förhoppningsvis en trevlig stund tillsammans. Förhoppningsvis är där inte allt för mycket folk men jag ska klara det med i så fall.

Som ni märker sitter jag inte bara hemma utan jag vill verkligen besegra mina fobier. Men ibland känns det som det inte riktigt räcker till. Men jag får helt enkelt fortsätta kämpa mot denna förbannade sjukdom. Denna sjukdom som inte syns utanpå men som gör förbannat ont i kropp och själ. Och som stundvis bryter ner mig totalt. Men jag ska kämpa för att den inte ska lyckas denna gång. Någon gång måste jag väl vinna över sjukdomen?!

Morgon igen!

Ja, såg här såg det ut utanför vårt hus när jag vaknade halv sju imorse. Jag hade hoppats att våren var på väg men det ser ut som jag kan vänta ett tag till. Vi har inte haft någon snö på hela vintern men nu har det kommit och jag tycker personligen att det kunde hålla sig borta nu med. Men det är inte så mycket att göra något åt, vädret kan vi ju inte rå för.

Nu har förkylningen börjat bryta ut riktigt och jag ringde därför imorse och avbokade tiden till spädbarnsverksamheten. Lite tråkigt men jag känner mig helt färdig så jag orkade bara inte idag.

För övrigt hoppas jag att dagen blir bättre än igår med tanke på all ångest jag hade. Även natten har varit lite jobbig med lite ångest och trista tankar och funderingar. Men det känns lite bättre nu, i alla fall för stunden.

Jag har redan hunnit med att skicka stora tösen till skolan, stoppat i en maskin i tvättmaskinen och en i torktumlaren, matat Nellie, bytt kläder, kelat osv. Och nu sover hon. Så jag ska ner i källaren och stoppa i en ny maskin tvätt nu och sen ska jag sätta mig vid datorn en sväng och koppla av. Sen hoppas jag att jag ska orka och få tid till att städa hemmet lite. Och kanske blir det även en middagslur idag. Ha en bra tisdag kära vänner!

Snart sovdax...

... hoppas jag på i alla fall. Jag har precis matat lillan och hoppas nu på att hon kan somna, så jag med kan gå och lägga mig. Är såå trött idag. Ont i kroppen och känner mig helt slut emellanåt. Och för att inte snacka om den förbannade huvudvärken jag har haft hela kvällen :(

Ja, vad har annars hänt idag då?! Vi var hos Helen en sväng i middgstid. Jörgen har haft en jädra tandvärk hela natten och morronen och Helen hade värktabletter till stackaren så vi körde dit. Drack lite kaffe och snackade skit med. Sen har vi bara varit hemma idag. Nellie har inte sovit mycket alls under dagen men istället har hon sovit största delen utav kvällen istället. Och vid femtiden idag kom ju även min stora tös hem. Hon sa att hon hade haft det bra hos pappa så det får vi ju hoppas på.

Jag har inte mått något vidare idag. Det är inte bara det att jag håller på att åka på en jäkla förkylning. I alla fall så känns det så. Utan jag har även haft en massa ångest idag. Usch det har inte alls varit en rolig dag. Längesedan jag har haft så mycket ångest som jag haft idag. Och som vanligt vet jag inte riktigt varför. Svårt att säga varför jag får just ångest. Den bara dyker upp som ett frimärke och klistrar sig fast i ett jäkla grepp.
Jag pratade lite med Jörgen idag om hur jag mådde. Han ville att jag skulle berätta hur jag mådde och jag berättade väl lite mer än vad jag borde tror jag. Så nu mår jag dåligt över det med. Jag vill ju egentligen inte att någon ska veta hur jag egentligen mår... Innerst inne menar jag.
Jag skäms ju. Jag har ju allt jag bara kan önska mig, två underbara barn, en helt underbar sambo som älskar mig och ett hus som vi alla trivs i. Men min sjukdom trycker ner mig :(

Jaja, nog om det nu. Nu "kallar" lillan på mig så det är bäst att jag tar henne innan hon väcker hela huset ;) Natti Natti.

Gonatt...

Ikväll har vi haft gäster. Dem har nästan precis åkt hem och nu är jag super trött. Jag tror att lillan snart vaknar för nästa matning men jag orkar inte sitta uppe tills dess utan ska nu gå och lägga mig. Kanske jag hinner somna innan lillan vaknar ;)
Jag känner mig lite slut i kroppen och täppt i näsan... antar att jag börjar bli förkyld. Även Nellie nyser emellanåt, hoppas att inte hon blir förkyld.

Idag har för övrigt inte hänt så mycket, har mest varit hemma och tagit det lugnt och som sagt nu ikväll har vi haft gäster. Men nu skriker sängen på mig så gonatt gott folk!

Oj då...

Då var det ett tag sedan man skrev här... Jag har haft jätte mycket lust till att skriva men tiden har inte riktigt räckt till. Man hade ju helt glömt bort hur mycket tid det går åt till barnen när dem är så små ;) Som sagt var det ju 10 år sedan sist och man har ju glömt hur mycket som helst. Så fort jag skulle sätta mig och skriva blogg så har lillan vaknat och då velat ha mammas fulla uppmärksamhet så klart.

I onsdags blev lillan 3 veckor. Och jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen... Jäklar vad tiden går fort!!! I onsdags tog vi också en lång promenad. Emsie åkte till faster Helen så vi tog bussen till Dalby och sen gick jag och lillan hem. Och det var första gången som hon somnade i vagnen. Hon har inte alls tyckt om att ligga i vagnen tidigare.
Jag känner fortfarande av min foglossning när jag går längre sträckor. Jag trodde att jag var helt återställd nu men jag får nog ta det lite lugnt ett tag till. Men tro mig, träningen hägrar! Måste komma igång snart igen. Har förrästen vägt mig för ett par dagar sedan och vågen visade minus 1 kg till! Nu är jag alltså uppe i -7 kg sen förlossningen :))

Och vad har mer hänt sedan sist jag skrev då?! Vi har varit och hälsat på mamma :) Önskar bara att hon bodde lite närmare så man kunde hälsat på henne lite oftare. Men hon trivs ju där hon bor nu och såklart ska hon då stanna kvar :) Hon har ju ett eget liv utöver barn och barnbarn med :))

I torsdags fick jag och Jörgen cirka en och en halv timma för oss själv. :) Vi gick och åt en pizza och Helen erbjöd sig att passa barnen under tiden. Visst ville jag hämta hem lillan så fort som möjligt. Hon är ju så liten att man inte vill lämna bort henne ;) Men såklart gick det jätte bra och det var faktiskt skönt att det bara var jag och Jörgen för ett tag. Det behövde vi :)

Häromdagen drack jag två glas vin, tyckte jag kunde unna mig det nu när jag inte ammar tösen längre. Men två glas vin räckte minsann för att man skulle känna sig lite pickalurven. Inte mycket man tål nu inte ;) Men inte så konstigt eftersom det var så länge sedan man drack.

Jag uppdaterar med lite nya bilder på mina två älskade hjärtan!

Min "stora" lilla flicka :)

Idag var vi först på spädbarnsverksamheten och jag måste säga att det var ett positivt möte. Jag hade redan innan jag gick på mötet bestämt mig för att jag bara skulle gå dit idag och sen inte mer... Men som sagt jag blev positivt överraskad. Dem två personerna jag träffade där verkade jätte bra. Dem förstod mig på så många punkter utan att jag behövde berätta så mycket för dem. Och det kändes natuligtvis jätte skönt. Jag kom på under mötet idag att jag måste arbeta mer med mig själv och min tro till mig själv. Jag kom även fram till att jag har alldeles för höga krav på mig själv. Något som jag såklart måste arbeta med även det. Och jag kände att jag ville gå dit igen för att prata av mig lite med personer som verkligen förstod vad jag pratade om. Så jag fick tre nya tider till att börja med. Och det känns skönt faktiskt, det enda som känns mindre bra är att åka bussen dit på grund av min SF men det måste jag klara av det med.

Efter det mötet hade vi ett nytt möte på BVC då det var dags att väga lillan igen.
Vikt:3650 gram
Längd:51,5 cm
Huvudomfång;36,9 cm

Så lillan hade verkligen gått upp på en vecka. Exakt 315 gram, egentligen inte så konstigt så mycket som hon har börjat äta ;) Vår barnmorska sa att det var mycket bra och att hon behövde gå upp så mycket eftersom hon tappat så mycket i vikt sen födslen. Men hon låg fortfarande lite under efter deras kurva men den rättar jag mig inte så mycket efter. Jag tror säkert hon hinner ikapp kurvan med, speciellt så mycket som hon har börjat äta nu. :) Men det var jätte skönt att det nu går på rätt håll och nu behövde vi inte komma tillbaka till BVC på två veckor.
Stumpan har varit ganska hård i magen idag så vi var inne på apoteket och köpte laktulos till henne som jag hoppas ska hjälpa. Det gör ju så ont i mamma hjärtat när hon skriker så ont hon har i magen.
Ja, det var vad jag hade att skriva för denna gången!

En nästan sömnlös natt i Skåne

Inatt blev det inte mycket till sömn för min del. Nellie har vaknat varannan timma och ville ha mat. Bara det kan vara jobbigt i sig. Och om hon sen inte somnar direkt efter hon ätit så är det ju ännu jobbigare. Inatt vaknade hon först 24.00 sen sov hon till 02.00. Därefter var hon ganska pigg och jag fick inte henne att somna om igen förräns 03.30 och sen innan man själv hade somnat igen så var klockan närmare 04.00. Och när vaknade sen lillan då?! Jo, 04.30... Jag gick upp som en zombie... Helt slut var jag. Men det var ju bara till att gå upp och ge henne mat igen. Sen sov hon faktiskt till 07.20 då vi steg upp för dagen. Ja, gott folk detta var min natt. Visst är det skoj med småbarn men inte på nätterna väl?! ;) Jag hoppas i alla fall på att jag kan sova lite under dagen idag. Men med två möten så vet jag inte om det finns så mycket tid till det. Men visst hade jag behövt det. Vill inte ens kolla mig i spegeln, ser väl ut som en levande zombie kan jag tänka mig... Hoppas att nästa natt blir bättre... Hoppas hoppas...

Allt möjligt...

Ja, då var det ett tag sedan jag skrev. Inte så mycket som har hänt sedan jag skrev sist. Nellie är jätte mammig och kräver oerhört mycket tid. Dem säger att bebisar sover mycket, men just nu är lillan inne i en period då hon inte sover så mycket. Man kan ju komma för långt från mamma då jue ;) Och visst, vissa stunder är det lite jobbigt när man knappt har tid till annat. Men det är ju så det är. Det vänder säkert snart det med. Men hon är så goo vår älskade lilla dotter!
Denna veckan har Emsie påsklov och hon passar på att hjälpa mamma lite extra nu *gullunge*

Imorgon är det dags för vägning igen så då får vi se hur mycket Nellie har gått upp i vikt denna gången. Förhoppningsvis är hon uppe i sin födelsevikt nu :) Nu får hon nästan bara ersättning eftersom bröstmjölken har börjat sina ganska ordentligt. Lite tråkigt men tyvärr inte så mycket att göra något åt. Jag hade ju inte så mycket bröstmjölk till Emsie heller, henne hade jag ju bara till i ca 4 dagar och sen var det slut. Nu har jag i alla fall haft i snart 3 veckor. Men jag fortsätter pumpa ut så får vi se hur länge det varar.

Nu ska jag passa på att lägga mig på soffan och titta lite på tv innan det är dags för nästa matning. Och sen är det sängen för mig. Nattis på er och dröm söta drömmar.

Två bebisar

Igår hade jag två bebisar. En stor och en liten :) Emsie hade "tokdag" på skolan. Då skulle dem klä ut sig till något skoj och sen fick dem ha lite godis med sig. Min stora tös valde att vara bebis, hon lånade en av Nellies nappar, nappflaska och sen hade hon ett gosedjur med sig. Mamma satte tofsar i hennes hår på morronen :)

Igår kväll fick vi besök av våra två kära vänner Tony och Anki och deras två barn. Nellie fick en fin rosa nalle utav dem :) Den passade bra vid hennes huvudände i sängen :)

Inatt fick jag sova ut lite mer. Nellie vaknade med tre timmars mellanrum (dem sista nätterna har det varit med två timmars mellanrum) och pappa tog henne en av gångerna. Så jag tog henne vid sex och sen sov hon till klockan nio :) Sååå skönt med lite sovmorgon! Det var välbehövligt!

Självporträtt ;)

Hihi, jag hittade ett självporträtt på nätet ;) Så här ser jag ut när jag inte har pumpat ut bröstmjölken på ett tag ;)

Hunnit med en hel del...

Ja, imorse trodde jag ju inte att jag skulle hinna eller rättare sagt orka med så mycket men det visade sig att jag hade fel :)
Jag fick sova en timma i förmiddags när lillan sov middag, jag har dammsugat och torkat golven, haft läxförhör med stora tösen och hon hade alla rätt på glosförhöret :) Stolt mamma! Sen allt som har med Nellie att göra, blöjbyten, matningar, mys och kel. Och en promenad blev det minsann med idag, i 40 minuter var vi ute och gick :) Inte jätte skönt väder direkt men skönt att röra på sig lite :) Det behövs, kondisen ligger inte på topp nu vill jag lova. Träning som gäller. Jag tänkte att jag skulle vänta ett tag till men snart måste jag börja styrketräna igen. Ska bli skönt att komma igång. Och sen måste jag ju få skryta lite med, jag gick ju upp 1.2 kilo med lillan och nu har jag gått ner 6 kilo! :)))) Men mer ska bort! ;)
Jaha så vad har jag mer gjort... Jo, jag har ju lagat middag till gubben kom hem från jobb och sen blev det mys framför tvn...

Såg på rent hus och jag kan inte förstå hur man kan ha det så skitigt hemma... Helt ofattbart. Och att sen visa upp det för hela svenska folket... Näää fyyy :((
Men nu blir det snart sängen för nu e jag trött! Så jag säger nattis för idag, sov sött allihopa!

2 veckor idag!

Här kommer en bild på mina två kära änglar. Idag är lillan 2 veckor. Jösses vad tiden går fort. Jag kan inte förstå vart dessa två veckor tog vägen. Var det inte igår som lillan föddes??! Det enda jag kan märka det på är att jag är så trött.
Idag vaknade Nellie klockan sex och inte har hon somnat om igen heller. Hon har alltså varit vaken non stop i snart tre och en halv timma... Och hon är ju jätte trött men samtidigt så envis när hon ska sova. Man kan ju missa något ;)
Men så fort hon somnat så ska jag också lägga mig och vila för jag är helt slut. Känner att jag i alla fall måste få vila en timme eller något. Men vi får se hur det blir med den saken. Här är ju även ett hem som behöver städas. Och jag har samtal som jag måste ringa... Och solen skiner så jag hade velat gå ut o gå en promenad... Så mycket som "måste" göras men tröttheten tar överhanden...

Ny vikt

Idag var vi och vägde lillan igen. Nu hade hon gått upp lite mer, precis som jag trodde. Sen vi började med flaska till henne har vi ju haft mer koll på hur mycket hon har fått i sig. Nu vägde hon 3335 gram. Alltså hade hon gått upp 120 gram sedan i fredags och det var bra sa vår barnmorska. Så nu behövde vi inte komma dit och väga henne förräns på måndag igen. Skönt!!! Men hon är fortfarande liten, egentligen skulle hon ha gått upp till sin födelsevikt (3450 gram) tills på onsdag men det hinner hon nog inte. Men det är ju inte så fasligt mycket under hon ligger. Hon kommer snart ifatt. Speciellt så mycket som hon äter nu :) Och barnmorskan sa att vi skulle ge henne mat när hon ville ha det även om det inte gått 3 timmar. Hon behövde ta ifatt sig sa hon. Så vår lilla tös kanske liknar en michellin docka sen ;)) *S*

Nu försöker vi få henne att somna och sen ska jag med krypa till kojs. Jag är så trött så ögonen går snart ikors på mig.

Vi var även och hälsade på mamma idag. Det var skönt att se att hon mådde något sånär bra i alla fall. Och det är alltid lika trevligt att hälsa på mamma! Och så fick ju lilla Nellan o mormor gosa lite.
Nej, nu säger jag nattis gott folk. Hoppas på att få sova i ett par timmar i alla fall innan det är dags för nästa matning :))

Gårdagen...

Igår började jag ge Nellie flaska. Jag orkar varken fysiskt eller psykiskt med att sova så lite som jag gjort sedan hon föddes. Cirka 3 timmar per natt har jag fått sova och igår mådde jag riktigt dåligt av det. Så jag och sambon tog ett beslut om att börja ge henne lite ersättning och att jag sen skulle se om jag kunde pumpa ut lite bröstmjölk och ge henne det med. Så jag åkte hem till min syster och fick låna hennes amningspump. Först var jag rädd för att jag inte kunde pumpa ut mjölken för hand men det har gått jätte bra! Så igår har vi gett henne bröstmjölk vartannat mål och ersättning vartannat mål. Och som tösen har sovit bra sen. Vilken skillnad. Nu är hon ju mätt! Och förhoppningsvis går hon nu upp som hon ska med. Visst, jag kan känna att jag ville ju verkligen amma... MEN jag ser ju en stor skillnad på Nellie nu, hon är inte alls så orolig och behöver inte ha mammas bröst eller napp i munnen hela tiden. Nu är hon nöjd precis som det är. Och då blir ju mamma med nöjd. Så vi kör på detta viset nu.
Jag somnade på soffan redan vid 21 tiden igår när jag nattade Nellie. Men vi somnade båda två och sen var min älskade sambo uppe och gav henne mat vid 24 tiden tror jag det var. Så skönt att jag fick sova ut!!! Det behövdes verkligen. Och när det var dags för nästa mål var sambon uppe igen och skulle ge henne men då vaknade jag och sa att han kunde gå och lägga sig igen för jag kunde ta henne. Då kände jag mig riktigt utvilad! Och nu imorse steg jag upp och gav henne och jag känner mig för en gångs skull riktigt pigg. Tack och lov att jag har min älskade sambo. Han är mitt stora stöd och min själsfrånde. Han gör allt för att familjen ska må bra. Och han såg ju hur trött jag var innan, jag var ju helt slut och skulle jag fortsatt amma lillan som jag gjorde innan (flera timmar var gång) så hade jag till slut gått in i väggen sa han. Och där har han säkert rätt. Och vem skulle då orka ta hand om familjen? Jörgen börjar ju jobba igen på Onsdag. Nej, detta var nog det bästa för vår familj. Nu är jag ju så mycket gladare och piggare och då blir resten av familjen det med!
*Stort tack till dig älskling för att du är den du är. En helt underbar sambo och pappa! Vi älskar dig så mycket så det finns inte ord för det. Du ställer alltid upp och sätter familjen i första hand.*

Igår kom Jörgens syster och hennes sambo och hälsade på. Och så mycket beröm jag får över Nellies utseende hela tiden. Alla tycker att hon är så otroligt fin! Och så klart att man blir stolt över henne! Vår älskade lilla dotter som vi väntat på i 9 år. Vartenda år av väntan var helt klart värt det eftersom vi inte kunde fått en bättre dotter. Nu har jag två helt underbara änglar i mitt liv *stolt mamma*

Och det här med min mamma då? Jag vill tacka dig Gunborg för din kommentar i mitt andra inlägg :) Hoppas allt är bra med dig nu efter alla omständigheter!
Jodå mamma låg ju kvar på sjukhuset för observation över natten och det togs lite prover på henne. Men dem bara snackar om varandra på det förbannade sjukhuset. Den ena läkaren/sjuksköterskan säger ett och den andra något helt annat. Så vi vet inte vad är som är fel med mamma... Enligt sjukhuset så är alla prover bra... Men man får inte så ont om det inte finns någon anledning... Jag hörde ju på mamma när jag pratade med henne hur dåligt hon hade och att hon knappt kunde andas. Ändå är inget fel!! Jävla sjukvård idag... Det är ju faktiskt inte så konstigt att man inte åker in om man blir sjuk för man får ju ändå ingen hjälp. I alla fall så åkte hon hem igår eftermiddag igen.
Men nu är man ju såklart orolig för om hon ska få så ont igen... Det är ju ändå något allvarligt men sjukhus personalen tar det inte så allvarligt tydligen *förbannad* Nä, sjukvården blir sämre och sämre, det är bara till att konstatera...

Min älskade mamma...

... har idag åkt ambulans in till sjukhuset. Hon hade ont i hjärtat, upp i halsen och sen ut i armen. Jag befarade att det var hjärtinfarkt men det var det inte. Än vet inte läkarna riktigt vad det är. Hon ligger på övervakning på hjärtintensiven och en kranskärlsröntgen ska göras. Naturligtvis är jag orolig för henne. Hon behöver inte detta också... Min älskade mamma som jag älskar så. Hoppas att allt går bra och att hon snart kommer hem. Jag vet ju vad hon tycker om att ligga på sjukhus. Men samtidigt så hoppas jag att dem kan se vad som är fel på henne så hon slipper ha så ont och snart blir bra igen. Mina tankar är hos henne.

Idag var vi som sagt på BVC med lillan igen. Hon hade gått upp 85 gram sedan i tisdags så nu väger hon 3215 gram. Den lilla skiten ;) Skönt att hon hade gått upp även om det inte var så mycket men det går ju i alla fall på rätt håll nu. Hoppas att det fortsätter så.

Stora tösen har åkt till pappa idag och det känns lite konstigt måste jag säga. Man är ju van vid att vara barnledig när hon åker iväg men det är man ju inte nu. Men det är mysigt på samma gång. Jag har ju alltid sagt att ska jag ha ett barn till så ska jag leva ihop med pappan. Och jag har världens underbaraste sambo! Jag har verkligen insett vilken tur jag har som får leva tillsammans med honom.

Nu blir det lite mer tv tittande innan det är dags för sängen. Nellie sover nu och vaknar nog inte förräns det är dags för nästa amning vid 24 tiden. Natti nattis.

Amningen...

Jag har ju tidigare varit så positiv till amningen och jag har verkligen gett det chanser på chanser. Men just nu känner jag mig inte lika positiv till det längre. Jag har fortfarande massor med mjölk men ibland får inte lillan i sig allt hon ska ha. Alla som jag pratat med säger att man ska amma max 20 minuter på vart bröst. Men här blir det ibland mer. Och jag tror jag vet vad problemet är... Mina bröstvårtor går inåt och jag får liksom trixa ut dem hela tiden. (Jag vet, kanske inte så roligt för er att veta) Plus att lillan är hemskt kladdig med maten... Och jag känner mig verkligen utpumpad och trött. Ja, riktigt riktigt trött. Kan inte komma ihåg när jag var så här trött senast. Vissa gånger går amningen bra men andra inte. Dem gånger det inte går bra känner jag mig så otroligt misslyckad... Jag ville ju verkligen amma. Men ska inte jag och dottern må bra? Är inte det det viktigaste? Nu när jag är så här trött känner jag mig mest irreterad och det märker ju såklart hela familjen av. Inte bara stackars lilla Nellie.

Igår kväll och inatt har jag gett henne lite ersättning, mer för att jag var helt slut. Både kroppsligt och psykiskt. Först ammade jag men när jag suttit 20 minuter på vart bröst orkade jag inte mer. Och då gav jag henne ersättning... Jag får all tänkbara hjälp av min underbara sambo. Han är helt underbar och hjälper till så gott han kan. Men det här med amning kan han ju inte göra...
Jag vet ju att amningen är det bästa för Nellie men samtidigt ska det ju vara något fint och inte något jobbigt för oss båda två. Det mår vi ju inte bra av... Usch, jag är så kluven. Jag tänker inte sluta med amningen. Jag har ju en massa mjölk så jag ska fortsätta men kanske att jag ger henne lite ersättning också ibland...

Idag ska vi i alla fall till bvc och jag hoppas då på att lillan har gått upp lite i vikt. Skriver kanske mer senare.
Men jag känner mig så misslyckad...

Tröttare än tröttast...

Ja, idag är jag riktigt trött. Somnade sittandes i soffan igår kväll klockan 21.00 cirka. Och vaknade sen vid halv tolv då det var en liten stumpa som ville ha mat. Och pigg var hon med, ville inte somna så vid halv två somnade hon. Efter hon hade myst med pappa som kom hem vid ett tiden inatt. Sen låg jag och älsklingen och pratade i sängen till halv tre innan man somnade gott. Han hade ju inte varit hemma på nästan hela dagen så man ville ju prata lite om dagen med honom. Jag sov till cirka fyra innan det var dags för nästa matning. Man får väl skylla sig själv att man var som en levande zombie då. Efter ammningen somnade jag och lillstumpan i soffan tills klockan ringde nu halv sju. Då var det ju dags att gå upp och se till så att storstumpan kom iväg till skolan ordentligt. Nellie sover fortfarande men det är snart dags att "slänga" fram boppen igen så hon vaknar nog när som helst. Man känner sig som en levande matfabrik ;) *S* Jag får sova någon timma senare idag när vår lilla ögonsten också sover.

Ammningen går nu mycket bättre och jag märker på Nellie att hon blir mycket mer nöjd nu och inte alls så "orolig" som hon tidigare kunde vara. Det är ju en viss teknik det här med ammningen men vi tränar och tränar och snart är vi nog riktigt duktiga på det :) Nu hoppas jag bara att lillstumpan gått upp lite när vi ska till BVC imorron. Men det tror jag nästan eftersom hon nu får mer i sig.

Nä, nu är det dags för boppen!

Välkommen till världen Nellie!

Jag vaknade klockan fyra i onsdags morse av att jag hade kraftiga sammandragningar. Men det var inget jag reagerade på eftersom jag haft kraftiga sammandragningar tidigare men det hade ju lagt sig igen varenda gång. Så jag trodde det skulle lugna ner sig igen även denna gång.
Jag gick sen upp vid halv sju tiden som vanligt för att Emsie skulle till skolan. Jörgen körde iväg i vanlig tid till jobbet men han hann inte så långt. Bara tio minuter efter att han hade kört ringde jag till honom och sa att slemproppen hade gått. Men jag vågade ändå inte hoppas på för mycket. Slemproppen kan ju gå flera veckor innan det är dags för förlossning. Men Jörgen valde ändå att köra hem igen. Och hela förmiddagen hade jag mellan 15 och 10 minuter mellan värkarna.

Halv tio åkte vi till MVC eftersom jag hade en tid då och tyckte det var lika bra att åka dit. Allt var som det skulle och min barnmorska trodde att det skulle bli förlossning samma dag men jag vågade fortfarande inte hoppas på för mycket. Hon var ju ändå inte beräknad förräns på måndag och med min lilla otur trodde jag att jag skulle gå över tiden.

Efter Mvc åkte vi till Polisen i Lund och hämtade ut mitt nya id kort. Jag vet, jag är inte klok som åkte och gjorde det när jag hade värkar men ville ha det gjort och det var ju som sagt inte säkert att det skulle bli någon förlossning den dagen ;) Envis som en åsna ;)
Nu kom värkarna oftare och oftare och allt kraftigare så vi körde hem och packade det sista inför sjukhuset. Nu började jag väl mer eller mindre inse att det skulle bli förlossning samma dag. Jag försökte äta lite men värkarna gav mig ingen ro till det. Jag ringde in till förlossningen och dem tyckte jag skulle komma in. Så det gjorde vi. Och en jäkla tur var väl det.

Vi kom in till förlossningen klockan 11.35 och undersköterskan kollade med ctg så att allt var bra med lilla bebisen. Värkarna var nu riktigt kraftiga och jag kände att det började bli krystvärkar. Då kom barnmorskan in och jag skulle byta om från mina kläder till deras sjukhuskläder. Då kom krystvärkarna och jag ville bara krysta men fick inte för barnmorskan. Hon trodde väl inte riktigt på att det var så långt gånget ännu. Hon hade ju inte ens hunnit undersöka mig ännu. Efter ett tag hade jag äntligen lyckats få på mig sjukhuskläderna (med hjälp) och la mig tillrätta i sängen. Nu hade jag även riktigt ont i ryggen och visste inte var jag skulle ta vägen. En krystvärk och jag kryste. Barnmorskan sa att hon redan såg bebisens huvud och höll emot. Jäklar vad ont det gjorde. Så sa hon " En krystvärk till och bebisen kommer ut". Jag fattade inte vad hon snackade om. Jag hade ju precis börjat krysta!!

Och en krystvärk till kom och då kom även vår älskade lilla dotter. Två krystvärkar och både bebisen och vattnet kom på samma gång. Och någon bedövning hann jag ju inte heller få. Och tro mig, fy fasiken vad ont det gjorde. Hela bebisen på en och samma gång. Trodde ju att hela jag skulle spricka upp men det gjorde jag inte.
Vår lilla älskade flicka var så fin. Äntligen ville hon komma till oss :))) *lyckan är stoooor*

Tyvärr hade lilla stumpan lite problem med sin andning i och med att hon kom till världen så fort så hon åkte in på Neontalavdelningen. (Tror det stavas så) Jörgen följde med henne men själv fick jag inte. Jag hade förlorat så mycket blod och min moderkaka var sönder. (Dem trodde att det berodde på tvillingen som dog i vecka 8) Så jag fick 3 tabletter, två sprutor och dropp för att få sammandragningar ifall det skulle finnas mer av moderkakan kvar i magen. Och som dem tryckte på magen sen då... AJ!!! Fy sören vad det gjorde ont... Även ett ultraljud gjordes men dem kunde inte se att något fanns kvar. Olika läkare och sköterskor kom in för att undersöka mig och trycka lite till på magen och sen lite till...

Jag var ju även ledsen över att inte min lilla tjej var inne hos mig, orolig var man ju också. Men efter cirka två timmar fick hon lov att komma in till mig och det var så skönt att lägga henne på bröstet och amma henne :) Nu var syresättningen bra men hon skulle övervakas och kollas var timma. Sen åkte vi upp till avd 44. Både jag o tösen skulle ju kollas lite extra så det blev inget patienthotell för oss den dagen som jag hade planerat. Men det var ju viktigare att tösen blev ordentligt kollad. Men allt var som det skulle, inga problem med hennes andning och min livmoder drog ihop sig som den skulle så i torsdags åkte vi upp till patienthotellet. Skönt! Ett eget rum där man kunde göra vad man ville och få lov att vara lite ifred. Vi stannade på Patienthotellet över natten och i fredags åkte vi hem till resten av familjen.

Vår älskade Nellie föddes 12.41 onsdagen den 27 februari. Hon vägde 3450 gram och var 50 cm lång.

Fortfarande hemma...

Ja, trots några jäkla värkar så ville inte vår älskade dotter komma ut. Det lugnade ner sig senare på natten och nu har jag inga värkar men f*n så ont i ryggen fortfarande.Och jäkligt trött efter kvällens och nattens bravader. Men det är bara till att fortsätta vänta. Någon gång kommer hon ju. Men nu är det dags att ta hand om stortösen så hon kommer iväg till skolan i vanlig ordning! Ville bara skriva hur det gått här så att ni inte behöver undra :)

AAJJ!!

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev. Har inte orkat sitta vid datorn och lusten till det har väl inte riktigt heller funnits. Vissa dagar har jag mått bra och vissa dagar har jag haft lite mer ångest. Men jag försöker ta mig igenom det med. Nu är det ju inte så lång tid kvar tills lillan är uträknad. Idag är det exakt en vecka till beräknad födelse.

Imorgon är den BF dagen jag först fick, innan ultraljudet. Och nu ikväll har jag några jäkla värkar. Och jösses vad ont det gör i ryggen, det riktigt hugger till och sen strålar det ner i benen på mig. Jag kan ju knappt stå upp när det kommer så ont det gör. Men jag har ju haft förvärkar och sammandragningar tidigare så jag vågar inte hoppas på för mycket. Det lugnar säkert ner sig när jag går och lägger mig.

Men vi längtar efter lilla Nellie här hemma nu och dagarna går fram i snigelfart tycker jag. Och sen går jag säkert över tiden med tre veckor eller något ;) Det skulle ju inte alls förvåna mig *S* Nej, vi får se det positivt. Hon kommer när hon kommer ;) Fast det är ingen som har något bra tips på att få igång det lite?? ;)

Och jag hoppas att jag slipper foglossningarna när lillan har kommit ut. Har hört av flera stycken att man kan ha det kvar även efter förlossningen men jag hoppas att det lägger sig.
Idag var det så fint väder och det enda jag ville var att ta en promenad. Men det fick bli fram och tillbaka till brevlådan. Sen satt jag ute i det fina vädret lite mest för att få lite frisk luft. Men det hade varit så skönt med en promenad!!

Nej, nu ska jag snart gå och lägga mig och försöka sova lite, kanske det lugnar ner sig eller så gör det, det inte ;) Sussa så gott!

Skitdag!

Kraftigttryck över bröstet som bara blir värre för var minut som går. Tårar som inte vill sluta rinna nerför kinderna. Hopplösa och idiotiska tankar som far runt i huvudet. Panikångest attacker som hela tiden avöser varandra. Bråk med dottern, hon måste älska att bråka med sin mamma när hon mår dåligt. Jag känner förtvivlan och hopplöshet.

Fan detta är verkligen en skitdag, och jag önskar att jag hade sluppit vakna upp till denna dag. Det hade varit skönt att få slippa finnas till idag. Men jag måste kämpa. Jag har ju inte sådana här dagar hela tiden. Men när dem väl kommer är dem så otroligt kraftiga. Dem dagarna är jag totalt knäckt och varken vill eller orkar kämpa. Samtidigt som jag vet att jag måste för min familjs skull.

Men när ångesten trycker över bröstet, man kan knappt andas och dem idiotiska tankarna far runt i huvudet på mig så är det inte så lätt att tänka positivt. Jag vill men det är så förbannat svårt. Ångestens kraftiga tryck är starkt och själv känner man sig som den svagaste skit som finns.

Emsie har en kompis på besök. Så fast jag mår som helvetet själv tänker jag alltid på att min familj ska ha det bra. Fast innerst inne hade jag velat ara själv och bara fly från denna dag. Fly och hoppas på att morgondagen blir bättre.

Men just nu har jag en lång jäkla dag framför mig. En dag som jag inte vill vara med om. En dag som jag bara skulle vilja försvinna ifrån. En helvetes jäkla dag...

Kattaskrälle!!!

Ja, ni skulle varit här i morse och sett cirkusen. Klockan var 06,00 när Bamse (katten) började mjaua och ville ut. Jag gick upp för att släppa ut honom men då sprang han under soffan och ville inte alls ut. Ok, tänkte jag då går jag och lägger mig igen. Men det tog inte lång stund innan jag fick gå upp igen eftersom kattfan började mjaua igen. Men likadant även denna gång. Och denna gång lockade jag ändå honom med mat men det hjälpte inte. Trött och sur gick jag och la mig igen. I fem minuter tills samma förbannade mjauande började. Jag for upp, och vid detta laget hade även sambon vaknat så även han for upp som ett skott. Skit irreterade på den jäkla katten. Mitt i allt kaos välte sambon en kruka så det small till i golvet. Den gick inte sönder som tur var ;) Och sen jagade Jörgen ut katten under soffan och ut med honom! Äntligen! Nu var kattfan ute och man kanske kunde få sig lite sömn. Men inte det inte, nu var man ju redan så pigg efter allt springande fram och tillbaka så nu kunde man ju lika bra gå upp. Ja, nu kan man skratta åt allting men ni kan tro att jag var irreterad...
Så det blev ingen sovmorgon denna lördagen i alla fall. Det är bara till att hoppas på att man kan få sova lite längre imorron.
Ja, förrästen mitt i all cirkusen kommer Emsie ner och ni vet ju alla hur go hon är på morronen ;) Hon lägger till med värsta härliga kommentaren " Vad fan står på??" Och man kan ju inte annat än att skratta. Så hela familjen har fått gå upp tidigt idag.

Fredag...

Ja, så har det då blivit fredag. Och vad jag vet så har vi inget speciellt inplanerat. Jag tror att det blir en myskväll med familjen framför TVn vilket kan vara hur mysigt och skönt som helst. Japp, ännu ett tecken på att man börjar bli gammal ;) *S*

Och inte blidde det någon alla stjärtans dag bebis heller. Men det är bara att vänta, hon kommer ju när hon kommer men vi längtar så här hemma. Och nu går tiden sakta tycker jag. Och kommer jag gå över tiden så kommer det väl kännas som hela graviditeten tillsammans. Nää vad jag gnäller ;) Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju ;)

Både igår och idag har det varit riktigt vårväder här nere i Skåneland. Jätte skönt har det varit att äntligen få se lite sol. Den har varit efterlängtad. Och man får lite mer krafter på köpet när solen visar sig. Jag skulle behöva mycket krafter för övrigt, jag är jämt så trött hela tiden... Och bara det är tröttsamt i sig.

Igår kom Martin med en röd ros till Emelie från honom, Kendra, Chilly och Helo. Och på rosen fanns ett kort där det stod "Vi älskar dig". Jag blev faktiskt riktigt rörd! Det var så fint gjort och Emelie blev ju jätte glad!
Hon hade tidigare varit lite nedstämd för att inte farmor fanns på alla hjärtans dag men hon sken upp som en sol när hon fick rosen. :) Så tack Martin och Kendra!!!

Alla hjärtans dag!

Jag hoppas att alla mina nära och kära får en trevlig alla hjärtans dag idag. Det är ni värda!

Själv gick jag upp klockan fem imorse, jätte pigg. Och det är då verkligen inte likt mig just nu, brukar ju vara trött som en gnu annars. Jag stängde av sambons väckarklocka och gick upp och gjorde kaffe till honom. Sen bredde jag hans smörgåsar som han skulle ha med sig till jobb så allt var klart när han kom upp :) Och till lillan hade vi köpt en liten våreld i en vacker "hjärtkruka". Det är hon värd efter allt slit med skolan som varit dem sista veckorna.

Men idag har jag henne hemma från skolan, hon är jätte förkyld och tyvärr har hon ärvt mina rinnande ögon när hon är förkyld. Hon har varit förkyld hela veckan men hon har envisats med att gå till skolan. Men idag var det mycket sämre så jag avrådde henne helt enkelt från att gå till skolan idag.

Igår kväll var vi hos mamma en sväng, tyvärr blev det ju inte så länge eftersom det var vardag och Emsie skulle isäng i tid. Men det är alltid lika trevligt att komma hem till mamma så bättre en liten stund än ingen alls. TACK än en gång mamma!

Tänk om man kunde få sig en liten alla hjärtans dag bebis. Det hade varit mysigt. Men en sådan tur har jag säkert inte. Nej, jag kommer säkert gå över tiden med denna lilla bebis med. Tråkigt nog ;)

Älskade Underbara Mamma

Jag har världens bästa mamma! Hon är den mest underbara människa som finns och hon ställer upp för sina barn och barnbarn till 100 %.
Igår körde hon dem tråkiga 5 mil som vi har mellan oss, bara för att jag skulle till mvc och hade så ont i bäckenet så jag knappt kunde gå. Nu var alla prover bra till och med järnet hade gått upp och låg nu på 108 istället för 102 :) Urinodlingen skickades och jag får väl svar på det nu i veckan om det skulle vara något. Mamma var med inne på undersökningen och vi hörde på Nellies hjärtljud :)) Längtar efter henne otroligt mycket nu och för min del gör det inget alls om hon vill komma ut lite tidigare. Vi väntar ju alla nu :)

I alla fall så fick jag en tid till läkaren igår tjugo i fyra för att kolla upp varför jag har så otroligt ont i mitt bäcken. Min älskade mamma stannade kvar hela dagen för att köra mig tillbaka till mvc igen på eftermiddagen. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne nog. Jag hade aldrig orkat gå dem 3 km som det är in till byn och sen lika långt hem igen ju... Och så två ggr dessutom. Så ett stort stort TACK till min underbara mamma som ställer upp så mycket för oss. Vet inte vad jag skulle gjort utan dig! Du är guld värd!!

Läkarbesöket visade att jag har kraftig foglossning, något som vi misstänkt tidigare men det var nu skönt att få det bekräftat så det inte var något fel på lilla Nellan. Tyvärr finns det ju inte så mycket att göra åt foglossning utan jag får snällt gunga fram som en anka och ha förbannat ont dem sista veckorna som är kvar nu.

Skriva av sig lite...

Har precis satt mig med vad jag trodde var en go kopp kaffe men inte det inte... Köpte en ny kaffekokare häromdagen men kaffet man kokar i den smakar bara plast! :( Hur ska man få bort plastsmaken, någon som har någon ide?

Jaha, vad har hänt sedan sist jag skrev då... Jag har jäkla ont i mitt bäcken emellanåt. Jag tror att det är Nellie som trycker sig längre och längre ner och att hon då trycker på någon nerv eller något. Emellanåt gör det så ont så jag kan inte gå...
Och där kommer mitt lilla problem in. Imorron ska jag in till BVC för att lämna en ny urinodling men det är även en rutinkontroll. Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig dit. Det får bli att jag får gå och försöka cykla om vartannat men det kommer bli tufft. Och jag tror det kommer ta tid. Men jag måste ju dit så jag får helt enkelt försöka... Men jag fasar för det... *ajajaj* Det är vid såna här stunder som man önskar att man hade bil och körkort...

Min mormor är inlagd just nu och det är verkligen inget skoj. Hon har åkt på lunginflammation och KOL och så har hon ju med den förbannade cancern i kroppen. Jag hoppas att hon klarar detta så hon får leva i ett par år till. Jag tycker inte det är dags för henne att lämna oss ännu. Och min mamma är så klart jätte ledsen och orolig över både sin mamma och pappa och det är ju klart att jag tänker på mamma med i sin tur. Det är bara för mycket runt omkring oss nu. Ska det aldrig ta slut?!

Jag har även börjat tänka mycket på min lillebror. Det är så tyst om honom nu och ingen som man pratar med har hört något varken från honom eller om honom. Man vet ju inte ens om han lever :( Nej, jag ska inte tänka så. Men jag måste ju erkänna att jag är lite orolig för honom med och mina tankar går just nu mycket till honom med... Saknar honom otroligt mycket i alla fall.

I helgen har vi varit barnledig, snart blir det inga fler barnlediga helger ;) Inte lång tid kvar innan man är tvåbarnsmamma nu. Men om jag ska vara ärlig så hade jag önskat att hon kom typ NU ;) för nu känner jag mig så tung och mitt bäcken gör ju som sagt mycket ont. Ja, jag vet att jag gnäller men ibland så behövs det ;) Och nej, jag gnällde inte när hon blev tillverkad ;) *S* Jag vet att det finns någon som hade sagt det annars så jag sa det först ;))

Nu ska jag gå och duscha och snart kommer Emelie hem. Hon ville stanna hos pappa lite längre så han körde hem henne. Skönt, då slapp ju vi köra till Tomelilla idag :)

Ångest...

Detta inlägg blir nog ganska känsligt så ni som inte orkar/vill läsa avråder jag er till nu :)

Som jag skrev innan har jag bara legat nästan hela dagen. Jag har nu ikväll lyckats få behålla lite mat och dricka och det känns skönt.
Men jösses vilken ångest jag har över precis allting. Jag är jätte känslig och bara gråter hela tiden. Ångesten tar stryptag om halsen och det gör så jag har fruktansvärt svårt att andas. Detta är väl en av biverkningarna på att jag inte längre har min anti deppressiva. Men just nu känns allt bara skit rent ut sagt. Det har hänt så mycket runt om i min familj och bland mina släktingar på sista tiden Min älskade mamma har inte det heller lätt just nu. Och jag vet att jag ska tänka på mig själv och må bra men det är inte så lätt. Min mamma är mitt stora stöd, min bästa vän! Ja, det är sant. Min mamma är min bästa vän och jag älskar henne över allting. Och jag önskar så att hon mår bra, jävla cancer som dyker upp hos var och varannan människa nu. Jag önskar bara att vi kunde bo närmare så jag kunde stötta henne mer än vad jag kan nu.

Men sen är det så mycket jag inte kan sätta fingret på varför jag är ledsen. Jag ska snart få en dotter till och det ärjag glad över. Jätte glad över. Men ändå så bränner tårarna innanför mina ögonlock och jag kan inte förstå varför.
Men jag hoppas och tror att jag mår bättre när Nellie kommer till oss. Då har jag henne och min stora älskade dotter att kämpa för. Min familj är mitt allt och om jag inte haft det så vet jag helt ärligt inte var jag hade varit idag... Inte där jag sitter nu i alla fall, så mycket kan jag ju säga. Och mamma, om du läser detta, bli inte ledsen för min skull, du har nog med ditt eget. Jag kan bara inte sätta fingret på varför mitt psyke just verkar svika mig. Jag har ju allt att vara glad för. Förutom den förbannade cancern som slår hårt mot mina nära och kära.

Ahh, detta blev inget bra inlägg mest en massa gnäll tycker jag så jag struntar i att skriva mer just nu utan går och lägger mig. Jag får helt enkelt hoppas på att morrondagen blir bättre och att ångesten kan släppa sitt tag om mig.

Tiden går...

.... men ändå tycker jag att allt står stilla. Jag är otroligt trött, och yr om dagarna. Orkar inte vara uppe många timmar innan jag måste gå och lägga mig igen. Igår sov jag större delen utav dagen och likaså idag. Inga krafter alls i kroppen och det känns så trist att bara ligga i sängen hela tiden. Tiden går ju så sakta då med ju.

Jag har nyss ätit ett glas youghurt för att se om jag kan få behålla det så jag i alla fall har något i magen. Just nu vill jag bara att lilla Nellie kan titta ut :))) Och sen blir det inga fler barn för mig, min kropp klarar f*n inte av att vara gravid... Nej, två skitungar räcker för min del. Sen har jag ju två bonusungar med så det både räcker och blir över ;)

Detta var ett litet livstecken från mig, inte var det mycket men jag ska stoppa i en maskin tvätt när jag ändå är uppe. Och förhoppningsvis hinner jag få bort disken med innan kroppen säger stopp och det är dags att lägga sig igen.

Skattkammarön

Idag åkte min dotter med sin kompis Evelina och hennes mamma till Skattkammarön i Lund. Emelie har sett framemot det länge så jag hoppas dem kommer få en bra dag tillsammans :) Jag funderade ett tag på om jag skulle följa med. Det hade ju varit skoj med en heldag tillsammans med Emelie men det som fick mig att backa var tyvärr hennes kompis mamma... Visst är hon trevlig men hon kan snacka så mycket skit om allt och alla och det orkar jag inte med. Sådana människor har jag en gång lämnat bakom mig och jag orkar inte med det en gång till. Så jag och Emelie får väl göra något annat tillsammans sen.

Vad jag och Jörgen ska göra idag har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag inte pallar sitta hemma och uggla ännu en dag. Måste ut och se lite annat än husets fyra väggar.
Och det är en ganska så ljus och fin dag idag :) Solen vill titta fram mellan molnen och kanske man kan få vara lite piggare och gladare idag. :)

Såå trött...

Jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer som jag får och speciellt efter mitt förra inlägg :) Känns skönt att jag kan få skriva av mig och ändå få er respons på det.

Just nu är klockan bara kvart över nio en fredagskväll och mina ögon går snart i kors på mig så trött jag är. Det enda m håller mig uppe nu är att dottern inte är isäng ännu. Jag kan ju inte gå och lägga mig tidigare än henne. Så när hon har gått och lagt sig vid tiotiden då lär jag med gå och lägga mig. Och tro mig, jag tror nog att jag somnar innan huvudet har hamnat på kudden ;)

Idag har jag i alla fall varit lite piggare. Jag har till och med fått dammsugat och torkat golven här hemma, det behövdes! Skönt att det nu är gjort men det tar inte så lång tid så får man göra det igen, men det är så det är med djur, ungar och gubbar ;)

Nej, nu orkar jag inte skriva mer för idag. Sov så gott allihopa!

Vänner?!

Jag börjar med att skriva redan nu att detta inlägg kan vara lite känsligt så om ni inte vill läsa avråder jag er till det nu :) I annat fall så får ni ta risken. Som sagt, jag har denna blogg till att skriva av mig om alla mina tankar och känslor. Och detta är hur jag känner det idag...
Jag vill inte att någon ska ta detta inlägg personligt, jag syftar inte på någon särskild när jag skriver detta. Och som sagt, min blogg - mina tankar ;:)

Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag har en helt underbar familj som jag älskar över allt annat. Och i min familj räknas även min mamma, mina syskon och andra nära släktingar. Jag kommer aldrig ta dem för givet igen för en underbarare familj än min går inte att hitta.
MEN var är mina vänner?! Har jag några överhuvudtaget? Visst, ytliga vänner som vi åker och dricker kaffe hos o snackar bort några timmar. Inget fel med det och jag tycker mycket om dem vännerna med. Men vad jag menar är var finns mina riktiga vänner? Dem som man kan prata med allt om, gråta hos och att man ibland kan få sig en tröstande kram.

Oftast sitter jag här hemma själv, ingen som kommer och hälsar på... telefonen är nästan tyst hela dagarna... Jag vet, detta är säkert mitt eget fel. Jag antar att jag har stött bort alla mina vänner. Ofta har jag ju gjort det när jag mått dåligt och jag antar att jag nu får betala priset. Ett dyrt jävla pris vill jag lova.
Jag saknar så att ha vänner att kunna göra något med, kanske ta en fika på stan, gå på bio en kväll, ha en tjejkväll. Men nej, jag sitter jämt hemma med familjen. Inget fel på det, jag trivs att ha min familj runt mig. Men ibland kan det vara skönt att inte bara vara en mamma och sambo hela dagarna. Utan också en vän! Jag vill vara en vän.

Men som sagt, jag antar att jag har sabbat det för mig totalt. Men alla ska veta att jag saknar det. Och det går inte en dag utan att jag tänker på det. Inte en dag utan att jag känner mig ensam.

Och snälla, ta det nu inte personligt! Jag har säkert mig själv att skylla. Det är ingen annan jag skyller detta på. Men jag måste få skriva av mig ibland. Jag har tusen tankar som cirkulerar i min skalle varje dag och det måste ut nu. Så kanske det blir fler lite känsliga inlägg framöver. Och jag vill inte göra någon ledsen heller. så om ni vill fortsätta läsa min blogg så får ni ta det som det kommer. :)

Hur kan man vara så trött??!

Ja, det är ju frågan. Jag kan inte förstå att jag är så trött. Varje dag. Det spelar ingen roll hur mycket jag än sover. Jag är lika trött för det. Och jag tror att yrseln beror på min trötthet. För har jag till exempel diskat så måste jag sen vila en stund innan jag kan göra något annat för då kommer yrseln fram. Fast det är klart bara spekulationer. Jag fick inte tag i min Bm idag och imorron var hon ledig så jag får väl helt enkelt prova att få tag i henne på måndag.

Men jag känner mig så värdelös just för att jag är så trött. Jag orkar ju knappt göra någonting här hemma :( Golvet ser ut som f*n men jag orkar bara inte ta och dammsuga och torka golvet. Man kan ju alltid hoppas på att jag har mer krafter imorron så man kanske orkar ta det då.

Just nu är det ett jäkla busväder här. Full storm utanför och emellanåt tror man hela huset ska blåsa med. Det är den enda nackdelen jag kan komma på med att bo i skogen, och det är när det stormar ute. Alltid lika rädd för att ett träd ska välta på huset eller något... =( Men vi klarar förhoppningsvis denna stormen också.

Lillstumpan har varit lite lugnare i dag. Igår kväll hade jag några jäkla sammandragningar :(

*ajaj* Men nu ska jag hoppa in i duschen! Hej svejs för denna gången.

Yrsel och kräkningar

Ja, inte lät det som en rolig rubrik inte. Men det är det jag har haft hela dagen. Jag har "bara" kräkts en gång för visso. Men den gången forsar det verkligen ur mig... Sorry vet att ingen vill läsa om detta men det bekymrar mig lite. Jag har även haft jätte mycket yrsel idag och varit jätte trött. Har fått sätta mig ner flera ggr då jag känt att det snurrat för mycket.
Jag vet inte om detta är pencillinen som jag reagerar på. Det är när jag tar min första tablett på morronen (tillsammans med frukosten) som allting kommer upp. Men sen klarar jag av att behålla medicinen. Jag tycker det är konstigt för om det är medicinen borde jag väl inte kunna behålla dem andra tabletterna under dagen heller? Men om det nu inte är pencillinen vad är det då?! Och Nellie har varit super aktiv i magen idag, och magen har nästan hela dagen varit jätte hård och på något konstigt sätt extra tung idag...

Imorron är det tänkt att jag ska in till BVC och det är vad jag hoppas på. Det hade varit riktigt skönt att få sig en cykeltur :) Men om jag är lika yr som jag är och har varit idag så vågar jag inte ta mig in till byn.
Men om jag nu mår lika dåligt imorron så ska jag i vilket fall som helst ringa och prata med min barnmorska om detta.

Nu över till något annat. Min älskade svärmor skulle idag haft namnsdag så jag säger ett STORT grattis till dig farmor. Jag önskar så att du var i liv så jag kunde få ge dig en kram och kunna prata av mig till dig som jag så ofta gjorde när det var något med Emelie. Du var min dotters stora klippa i hennes tillvaro och vi hade verkligen behövt dig i livet. Tack för att du var en så underbar farmor och svärmor. Jag kommer aldrig glömma dig! Jag önskar så att du skulle få träffa ditt lilla barnbarn men jag vet om att du kommer vaka över henne.

Idag verkar ha varit en bra dag för Emelie. I alla fall som hon visar för mig. Hon har även sagt att hon är jätte glad idag och engelskan kan hon riktigt bra :) *stolt* Hon pratade med min syster både på telefon och msn igår och det verkade som hon kände sig lite lättad efter deras samtal. Jag är bara tacksam om min syster vill hjälpa till och få Emelie att öppna sig, kan hon inte öppna sig för mig så är jag glad bara hon kan öppna sig för någon. För det är något som hon verkligen behöver.

Namnsdag

Det har jag idag så grattis till mig själv ;)) *S*

Jag skulle egentligen åkt till Lund idag för att träffa min handledare men jag orkar verkligen inte. Ångesten har redan slagit till och jag mår inget vidare. Men jag ska ringa och prata med henne i alla fall. Jag vet om att jag borde åka in och träffa henne. Mycket för att prata av mig om allt skit. Och jag kan prata med henne hon är ju jätte bra! Men jag orkar bara inte... Det är inte som jag är lat utan av att jag helt enkelt inte mår bra och inte vill sitta på en förbannad buss och sen vänta på bussen i två timmar innan jag kan åka hem igen...
Jag får ta nya tag nästa vecka helt enkelt.

Kanske lite ljusare?!

Idag har jag sett lite mer ljus i min dotters ögon. Hon är orolig för ett par redovisningar i skolan men jag tror att jag kunde hjälpa henne ganska så bra med engelskan idag. Tyvärr åt hon inte så mycket till middag men jag hoppas nu på att hon äter bättre frukost imorron bitti. Visst hon är fortfarande mycket ledsen och orolig, men ändå jag har sett ett par leenden idag. Det har jag inte gjort på över en vecka. Och dem vackra leendena gjorde hennes mamma så mycket gladare :)

För övrigt har jag en jäkla ångest nu ikväll. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men det är så mycket runtomkring just nu så jag tror att det är lite av varje. Plus då att nedtrappningen på medicinen gör sitt till med.
Jag förstår inte varför jag känner mig så ledsen, jag menar jag borde ju vara jätte glad. Och visst jag är glad för att vi snart ska få vårt älsklingsbarn. Men varför känner jag mig då ledsen, det är ju det jag inte kan förstå... Men vi längtar så mycket till lilla Nellie föds nu, och jag tror att det då kommer vända igen. Att jag blir gladare. Det får vi i alla fall verkligen hoppas.
Jag tror ju bara att detta är biverkningarna av min nedtrappning.

Nej gott folk. Klockan är alldeles strax tio och jag är helt slut. Fast jag har sovit middag idag så är jag lik förbannat lika trött för det. Ska bli skönt den dagen jag känner mig lite piggare igen. Så snart är det dags att krypa ner under det sköna täcket och drömma sig bort lite ;)

Bloggpaus

Ja, en bloggpaus det är vad jag har haft i helgen men nu kände jag att jag behövde skriva av mig igen.
I helgen tog jag och sambon det bara lugnt och skönt. Vi gjorde faktiskt mest ingenting utan låg och softade framför tvn mestadels utav helgen. Det var skönt och något som vi behövde båda två.
Emelie var hos pappa och hon ringde hem ett par gånger och var orolig för skolan. Denna ständiga orolighet som driver hennes mamma till vansinne ;)

Igår när vi körde och hämtade Emsie hos pappa så körde vi inom till mormor. Vi brukar göra det när vi är på det hållet och det är så tråkigt att hon är så nere och ledsen. Jag förstår att hon är det, jag önskar bara att det fanns något man kunde göra för att göra henne lite gladare. Jag vill hjälpa så mycket och finnas där för min älskade mamma. Hon är den bästa mamma man kan ha och hon har kämpat mot den förbannade sjukdomen länge nu. Och denna gången verkar det som hon mår sämst både psykiskt och fysiskt. Du ska veta mamma att jag alltid kommer finnas för dig och jag har aldrig för mycket av mina egna problem för att inte ha tid med mig. Du är min älskade mamma som har ställt upp och stöttat oss oerhört mycket och nu vill vi hjälpa dig! Jag älskar dig!!

Och så det här med hur jag mår då?! Jodå, det går lite upp och ner men jag känner kraftigt av min nertrappning av medicinen. Jag känner mig mer nedstämd, ledsen, orolig osv. Men jag har en otrolig sambo som hjälper mig igenom dem värsta stunderna. Han är mitt allt, min klippa i tillvaron.

Nu sitter jag och förbereder mig för en läxstund med Emelie... Jag har lovat henne att jag ska hjälpa henne med engelskan, det jobbiga är bara att hon är så ledsen och orolig för det redan. Hon har engelskan tills på torsdag men redan i fredags började hon tänka på hur hon ska klara engelskan denna veckan.
Igår gick min kära dotter och la sig redan kvart över sju "Då slipper jag gråta mer" sa hon när jag frågade henne varför hon redan skulle gå och lägga sig... Och imorse var hon uppe innan jag steg upp och var jätte ledsen och ville inte äta. Jag fick inte i henne någonting...
Så ja, jag fasar lite för när hon kommer hem, jag vet ju hur otroligt ledsen hon är... Och inget jag säger kan ändra på det...

Godmorgon.

Inte för att jag vet om det är en så bra morron precis. Emelie är lika ledsen och gråter konstant, och det gör ju i sin tur att jag mår lika dåligt! Vad fan ska man göra när ens barn mår så dåligt som Emsie gör? Den frågan ställer jag mig varje dag. Jag känner hur jag går ner mig på grund av detta men jag måste kämpa för min dotters skull.. Men det är så jäkla jobbigt och än en gång så är jag maktlös.
Det kan ju vara något med farmor som ligger bakom allt det här med Emelie. Jag har pratat med henne om det men hon säger att det inte är det. Hon är fast besluten om att det har med skolan att göra men jag vet inte... Det kan ju vara något undermedvetet.

I eftermiddag ska hon i alla fall till pappa och det verkar som hon ser fram emot det. Jag hoppas bara att allt kommer gå bra där i helgen och jag ska försöka vila ut lite. Denna veckan har verkligen inte varit lätt... Men sen kommer ju söndagen och är hon då orolig för skolan igen?! Jag får helt enkelt göra som jag säger till Emsie var dag. Att ta en dag i taget och inte oroa sig i onödan för då mår man bara mycket sämre. Det är ju så lätt att ge råd som alla vet. Men det är ju inte lika lätt att följa dem själv... Men för Emelie visar jag ingenting om hur jag mår, hon behöver inte må sämre. Det är oftast när jag är själv som mina tårar kommer, för det gör så ont i mamma hjärtat att se sin dotter må så dligt som hon gör. Igår ringde hon till mormor och det hjälpte i alla fall för stunden att hon fick prata av sig lite. Hon pratade även igår kväll om att hon skulle ringa till min syster för Emelie kände att hon kunde prata med henne. Och för min del får hon ringa till dem hur mycket som helst. Vad som helst för att hjälpa henne nu.

Jag vet att mycket i min blogg just nu handlar om Emelie men hon är mitt allt. Och just nu är hon det enda jag tänker på. Därför blir det att jag ventilerar det här. Jag måste bara få skriva ur mig allt. Detta är ju min såkallade terapi.

Diverse...

Jag vet inte vad jag ska ta mig till med min dotter. Det enda jag vet är att vi måste få hjälp. Jag har pratat med skolsköterskan och hon tog genast tag i problemet. Hon skulle prata med lärarna och rektorn och sen skulle hennes pappa och jag komma på ett möte med både specialistlärare, andra lärare, rektor och skolsköterska. Det känns skönt att skolan ställer upp.
Men det är jätte kämpigt här hemma. När den ena saken är över, blir hon orolig för nästa och nästa och nästa. Hon gråter varje dag, hon äter knappt... Ingen glädje ser jag hos henne alls... Och detta oroar mig otroligt, samtidigt som det är så jobbigt att se sin dotter må så dåligt. Jag vill finnas och hjälpa och jag försöker av hela mitt hjärta men hela tiden blir det fel och jag känner mig maktlös och räcker inte till.
Jag vet inte om det bara är skolan eller det är något annat som ligger bakom. Hon har börjat sakna sin pappa mer och mer och gråter över det med. Hon ringer till honom var och varannan dag, ibland svarar han och ibland inte. Då blir hon ju ännu ledsnare och jag får ta det med.
Imorgon ska hon in och prata med skolsköterskan igen och jag hoppas att det hjälper henne lite och att det händer något fort. Annars måste jag ringa till barnpsykiatri tror jag så hon får ur sig allt...

Jag var och hämtade ut min medicin tidigare idag. Den ska jag ta 4 ggr om dagen så jag hoppas den ska hjälpa och att jag klarar av att ta den så att jag inte blir inlagd igen.

Idag har Jörgen jobbat igen, han var hemma måndag till onsdag eftersom han har/är jätte förkyld men imorse stack han iväg till jobbet. Själv har jag städat och tvättat lite här hemma och sen gick jag och la mig en liten stund var det tänkt men det blev en ganska lång stund. Jag är fortfarande så otroligt trött och mitt järn går inte uppåt heller... Och nu har jag ju även en infektion i kroppen så det gör mig ännu tröttare. Om det nu var möjligt att bli tröttare än vad jag redan var tidigare.

Jag vill tacka dig mamma för alla fina kommentarer du skriver i mina inlägg, det värmer verkligen och det känns skönt att veta att du läser vad jag skriver. Jag älskar dig!!! Utan dig hade jag inte varit där jag är idag.

Älskade dotter

Det gör så ont att se dig ledsen.

Dina annars så vackra ögon

är nu fulla med tårar.

Dina tårar är det första vi ser på morgonen,

och det sista vi ser när du går och lägger

dig på kvällen.

Mamma vill krama bort allt ont från dig.

Hon försöker men lyckas inget vidare.

Och hon känner sig mer och mer maktlös.

Älskade dotter, du är mitt allt

och orden räcker inte till för att

beskriva hur mycket mamma älskar dig.

Mamma vill torka bort alla tårar

för att kunna se glädje i dina fina ögon igen.

Mamma vill göra allt för att du ska må bra igen

min älskade dotter.

UVI...

Min barnmorska ringde till mig precis och svaret på odlingen som hon skickde in i början på veckan hade nu kommit tillbaka. Svaret visade att jag har urinvägsinflammation, vilket jag tycker är lite skumt eftersom jag inte har känt av det... Men man kanske kan gå med det ändå utan att veta om det? Nu ville min barnmorska sätta in antibiotika så fort som möjligt eftersom urinvägsinflammationen annars kan sätta igång en för tidig förlossning. Så hon hade redan pratat med en läkare och han hade skrivit ut Selexid till mig... Den jäkla medicinen som jag blev så dålig av sist. Och jag berättade för barnmorskan att den medicinen tänkte jag absolut inte ta eftersom jag blev inlagd utav just den antibiotikan sist. Så nu fick hon prata med läkaren igen och skulle sen höra av sig till mig under dagen. Det är ju tur att man hänger med lite själv annars hade man kanske snart legat inlagd med dropp igen... *suck*
Men i alla fall, en ny antibiotika kur är att vänta igen... Trodde ju att jag skulle slippa mer medicin nu.
Jag ska ju även trappa ner på min antidepressiva idag till 10 mg. Jag har ju legat på 20 mg ett tag nu och det har gått sådär får jag väl säga. Vissa dagar, eller speciellt kvällar har jag en jäkla ångest och jag är så känslig och bara gråter. Men jag måste härda ut för lilla Nellies skull. Men visst är det tufft emellanåt, det ska jag inte förneka *Ler*

Ultraljud!

Idag var vi på sista ultraljudet :) Och det var så skoj att äntligen få se vår älskade dotter igen. Det var ju ett bra tag sedan förra ultraljudet. Hon ligger redan långt ner med huvudet och barnmorskan sa att hon var redo för att komma ut. Så man får väl se om lilla Nellie vill stanna kvar i mammas mage dem sista veckorna eller hon kanske kommer tidigare ;)
Allting såg jätte bra ut och hon väger nu 2281 gram och dem räknar med att hon kommer väga cirka 3500 gram om hon kommer ut som beräknat. Men det är ju sådant som man aldrig vet, det är ju bara riktlinjer.

Nu är det ju inte så lång tid kvar och vi längtar så efter lilla Nellie här hemma. Igår gjorde vi iordning i vårt sovrum. Ändrade om så att vi fick plats med både spjälsängen och skötbordet. Och det blev faktiskt riktigt bra! Skönt att ha det gjort nu :) Nu är allting klart och allt som återstår är lilla Nellsan! :)

Krav och åter krav...

Ja, det här med att ha alldeles för höga krav på sig själv. Min tio åriga dotter gråter varenda dag för alla prov och läxor dem har. Och inte bara dem proven och läxorna som dem har samma vecka utan även veckor framåt. "Men mamma, hur ska det gå nästa gång?" Jag pratar med henne, jag hjälper henne med läxorna men det räcker inte riktigt till. Hon är så orolig ändå. Och jag känner mig så maktlös, vad ska jag göra?? Jag vill göra allt för henne, det är verkligen inte bra att hon går och mår på detta viset. Hon gråter för skolan flera ggr per dag och kan inte släppa läxorna. Hon grubblar och tänker på det konstant...
Idag bad jag henne gå till skolsköterskan (hon brukar kunna prata med henne) och hon ville själv gå dit och prata. Hon måste få prata med någon för jag räcker liksom inte till. Kanske det är mycket som ligger bakom. Kanske det är något med farmor som ligger bakom allting men det kommer fram på detta vis?! Hon har ju inte visat mycket sen farmor gick bort...
Men om inte skolsköterskan kan hjälpa henne, så ska jag ringa till skolan och få ett möte med hennes lärare. För detta måste vi ta tag i. Och om hon inte kan prata med skolsköterskan så kanske dem har någon skolpsykolog eller något på skolan. Så hon får ur sig allting som hon håller inom sig. Där är hon precis som sin mamma, håller allt inom sig och samlar på sig en massa saker. Därför måste jag hjälpa henne nu!
Men det är svårt och det är tungt att se sin dotter så ledsen varenda dag. Jag själv blir ju också jätte ledsen, mår inte min dotter bra så mår ju inte jag bra... Så är det ju bara.
Och en tanke, är det kanske skolan som ställer för höga krav på barnen idag? Jag menar, dem är trots allt bara barn. Min dotter har kommit hem med prov som hon har haft tre fel på, då har lärarna sagt till henne "Det är inte bra, du får träna lite mer"... Och vad blir det av det då?! Jo alldeles för höga krav. Eller är det kanske mig hon får sina höga krav ifrån? Jag vet ju att jag har höga krav på mig själv men jag har det inte på min dotter! Jag tycker det är jätte bra med bara tre fel på ett prov!! Och då blir man så stolt! Men hon är inte nöjd förrän alla är rätt.

En rolig sak :)

Eller bara inget annat för mig?! I alla fall så hittade jag en rolig länk tidigare idag.

http://kandisfrissan.veckorevyn.com/

Där kunde man se vilka frisyrer man passade i... och vilka man inte passade i ;) Sen gjorde jag ett litet collage utav några av bilderna :)

Trött & Sliten

Ja, ungefär så känner jag mig. Har ont i varenda led i kroppen, jag har väl åkt på något skit antar jag. Skulle varit på BVC igår men orkade inte. Jag pratade däremot med min barnmorska och den nya odlingen som skickades in var bra så nu kan jag pusta ut lite. En konstig sak var att hon hade fått ett telesamtal från KK där dem sa att jag uteblivit från ultraljudet... Det är ju bara det att jag inte har fått någon tid.. *suck* Ultraljudet skulle ha varit den 8 januari och då hade ju J sluppit vara ledig... Ska i alla fall ringa in till KK imorron och få en ny tid samt kolla om dem har rätt adress hem till oss för det verkar ju lite skumt tycker jag... Och min barnmorska visste om att jag inte hade fått någon tid till ultraljud eftersom vi pratade om det senast förra veckan men trodde bara att KK var sena med sina tider...

Nu har i alla fall Jörgen börjat jobba igen och allt är tillbaka till det vardagliga här hemma med. Det känns lite tomt och tyst måste jag säga nu när man har blivit lite van vid att ha honom hemma. Men en bra sak som jag kommit på är att man får mer gjort i hemmet när man är hemma själv, alltid något positivt :))

Idag har Nellie varit riktigt aktiv, hon sparkar jätte ofta och kan inte riktigt komma till ro. Och så trycker hon neråt bäckenet hela tiden och det gör så förbannat ont ;) Och visst börjar man känna sig som en stor elefant nu *S* Svårt och röra sig och svårt att vända sig ;) Nej, jag ska inte klaga, det är även en helt underbar känsla. Denna känsla har jag väntat på i 9 år och äntligen fick jag den lyckan igen! Helt underbart!!!