Inget föräldramöte...

Nej, det blev inget föräldramöte idag. För det första har jag haft en jäkla huvudvärk i flera dagar. Det har känts som hela huvudet skulle explodera och inga värktabletter har hjälpt heller. Så dels orkade jag inte för den sakens skull. Och sen var Jörgen inte hemma förräns ett par minuter i sex och mötet började sex så jag hade inte hunnit iväg. Men dem lägger ut protokollet för mötet på nätet så jag ska läsa det när det kommit ut för att se vad som sagts.

idag har Nellie varit riktigt kinkig. Hon har bara sovit små stunder och varit jätte gnällig hela dagen. Jag har inte fått något gjort :( Men så är det väl ibland, bara att acceptera :) Men det tar på krafterna när det har varit sådana här dagar. Nu är jag helt färdig och ska snart gå och lägga mig. Vi var tvungna att ta upp den andra vagnen från källaren och la Nellie i vagnen. Körde henne lite här inne och hon somnade. Och utan napp dessutom, då sover hon verkligen :) Och nu har hon sovit sedan halv åtta. Snart ska hon ha mat så då lär hon snart vakna. Och sen ska vi göra iordning henne för natten och sen hoppas på att hon inte somnar allt för sent eftersom hennes mamma är trött :) Det blev ju inte mycket sömn inatt heller så det är väl inte så konstigt att man är trött. Det har man nog rätt att vara när man är småbarnsmamma ;)

Jag har i alla fall hunnit med att ringa upp till Skrylle och fått soltid tills på Onsdag :) Så nu är det klart. Det ska bli såå skönt att komma igång :))

Morron...

God morgon på er. Inatt har det inte blivit så mycket sömn, Nellie har varit lite krånglig. Men det är ju så dem små är så det är inget att göra åt. En vacker dag kommer man sakna dessa nätter ;) Men inte just nu ;)

Idag ska jag ringa till barnmorskan och höra när vi hade tid till henne i veckan... Vi snackade om allt annat då jag var där sist så jag glömde få den nya tiden av henne... ops ;)

Sen ska jag även ringa upp till Skrylle för att höra om jag kan få två soltider tills på Onsdag kväll. Jag pratade nämligen med mamma igår och frågade henne om vi inte kunde gå upp och träna på onsdag kväll. Och det ville hon, så då ska vi passa på att sola lite med :) Ska bli skönt att äntligen ta tag i träningen igen :) Jag har saknat det och visst behövs det. Inte bara för mina överflödiga kilon utan även för min hälsa och för att inte snacka om konditionen. Så dålig kondis man har igen. Men nu ska det bli slut med det. Lite orolig är jag ju såklart för att där ska vara mycket folk, det brukar det vara där på kvällarna. Men jag har ju inget val, jag kan inte träna på dagarna längre eftersom jag nu har Nellie och jag måste ju iväg o träna. Så då får det helt enkelt bli på kvällarna. Men även det blir en prövning. Men jag har ju mamma (mammegris, jag vet ;)) med mig så det ska nog gå bra.

Ja, vad står annars på schemat... Det blir väl det vanliga, städning och tvättning med mera... Kanske jag skulle gå ut och gå. Får se lite hur vädret blir idag.

Sen ikväll ska jag ju på föräldramöte på Emelies skola. Om inte Jörgen måste jobba över förståss, det är ju sånt man aldrig vet. Ska gå själv på det mötet, Jörgen ska ju vara hemma med Nellie och Emelie. Johnny visste inte om han kunde komma när jag frågade honom förra veckan. Vi skulle smsa till varandra igår och jag smsade men fick som vanligt inget svar tillbaka. Men jag bryr mig inte, jag tänker inte ödsla energi på honom. Om det inte hade varit för min älskade dotter hade jag inte haft med honom att göra.

Nu ska jag skicka iväg stora dottern till skolan och kanske få en stund för mig själv vid datorn innan den lilla snäckan vaknar ;) Ha en bra dag! (Fast det är måndag) ;)

Ett tag sedan igen...

Jag vet inte hur jag ska säga att jag mår egentligen... Vissa stunder är bättre och vissa stunder är rent ut sagt för jävliga. Jag hade hoppats på att jag skulle slippa medicinera mot min förbannade sjukdom men det verkar inte så. Jag hatar min sjukdom, jag verkigen hatar den... Den tar över och förstör mitt liv. F*n ibland känns det bara helt hopplöst. Jag försöker allt vad jag kan att besegra den, men den är starkare än mig verkar det som. Jaja, skit samma.

I torsdags tog jag och lillan bussen in till Lund. Och jag klarade det, med barnvagn och allt :) Ja, för er som inte har skräck för att åka buss är det inget problem. Men för oss som bara får ångest när dem tänker på en bussresa var detta något stort att klara av. I alla fall för mig. Jag förknippar en buss med en massa ångest, trångt och massor av folk, jag kan inte ta mig av när jag vill och eftersom jag tidigare fått panikångest när jag suttit på en buss så är jag rädd för att det ska komma tillbaka... Men som sagt jag klarade det. Och jag fick en riktigt trevlig dag i Lund med min älskade lilla syster! TACK Emma, jag behövde det verkligen, så tack för att du inte ger upp utan "tvingar" ut mig :)

Idag ska jag gå på bio med stora tösen. Jag kommer inte ihåg när jag var på bio sist. I regel är det ju en massa folk på biografer och därför har jag undvikit det. Men för min dotters skull ska vi idag gå och se Alvin och gänget. Emelie behöver lite egentid med mamma eftersom det annars är så mycket med Nellie hela tiden. Så idag tar pappa Nellie och jag o Emelie får förhoppningsvis en trevlig stund tillsammans. Förhoppningsvis är där inte allt för mycket folk men jag ska klara det med i så fall.

Som ni märker sitter jag inte bara hemma utan jag vill verkligen besegra mina fobier. Men ibland känns det som det inte riktigt räcker till. Men jag får helt enkelt fortsätta kämpa mot denna förbannade sjukdom. Denna sjukdom som inte syns utanpå men som gör förbannat ont i kropp och själ. Och som stundvis bryter ner mig totalt. Men jag ska kämpa för att den inte ska lyckas denna gång. Någon gång måste jag väl vinna över sjukdomen?!

Morgon igen!

Ja, såg här såg det ut utanför vårt hus när jag vaknade halv sju imorse. Jag hade hoppats att våren var på väg men det ser ut som jag kan vänta ett tag till. Vi har inte haft någon snö på hela vintern men nu har det kommit och jag tycker personligen att det kunde hålla sig borta nu med. Men det är inte så mycket att göra något åt, vädret kan vi ju inte rå för.

Nu har förkylningen börjat bryta ut riktigt och jag ringde därför imorse och avbokade tiden till spädbarnsverksamheten. Lite tråkigt men jag känner mig helt färdig så jag orkade bara inte idag.

För övrigt hoppas jag att dagen blir bättre än igår med tanke på all ångest jag hade. Även natten har varit lite jobbig med lite ångest och trista tankar och funderingar. Men det känns lite bättre nu, i alla fall för stunden.

Jag har redan hunnit med att skicka stora tösen till skolan, stoppat i en maskin i tvättmaskinen och en i torktumlaren, matat Nellie, bytt kläder, kelat osv. Och nu sover hon. Så jag ska ner i källaren och stoppa i en ny maskin tvätt nu och sen ska jag sätta mig vid datorn en sväng och koppla av. Sen hoppas jag att jag ska orka och få tid till att städa hemmet lite. Och kanske blir det även en middagslur idag. Ha en bra tisdag kära vänner!

Snart sovdax...

... hoppas jag på i alla fall. Jag har precis matat lillan och hoppas nu på att hon kan somna, så jag med kan gå och lägga mig. Är såå trött idag. Ont i kroppen och känner mig helt slut emellanåt. Och för att inte snacka om den förbannade huvudvärken jag har haft hela kvällen :(

Ja, vad har annars hänt idag då?! Vi var hos Helen en sväng i middgstid. Jörgen har haft en jädra tandvärk hela natten och morronen och Helen hade värktabletter till stackaren så vi körde dit. Drack lite kaffe och snackade skit med. Sen har vi bara varit hemma idag. Nellie har inte sovit mycket alls under dagen men istället har hon sovit största delen utav kvällen istället. Och vid femtiden idag kom ju även min stora tös hem. Hon sa att hon hade haft det bra hos pappa så det får vi ju hoppas på.

Jag har inte mått något vidare idag. Det är inte bara det att jag håller på att åka på en jäkla förkylning. I alla fall så känns det så. Utan jag har även haft en massa ångest idag. Usch det har inte alls varit en rolig dag. Längesedan jag har haft så mycket ångest som jag haft idag. Och som vanligt vet jag inte riktigt varför. Svårt att säga varför jag får just ångest. Den bara dyker upp som ett frimärke och klistrar sig fast i ett jäkla grepp.
Jag pratade lite med Jörgen idag om hur jag mådde. Han ville att jag skulle berätta hur jag mådde och jag berättade väl lite mer än vad jag borde tror jag. Så nu mår jag dåligt över det med. Jag vill ju egentligen inte att någon ska veta hur jag egentligen mår... Innerst inne menar jag.
Jag skäms ju. Jag har ju allt jag bara kan önska mig, två underbara barn, en helt underbar sambo som älskar mig och ett hus som vi alla trivs i. Men min sjukdom trycker ner mig :(

Jaja, nog om det nu. Nu "kallar" lillan på mig så det är bäst att jag tar henne innan hon väcker hela huset ;) Natti Natti.

Gonatt...

Ikväll har vi haft gäster. Dem har nästan precis åkt hem och nu är jag super trött. Jag tror att lillan snart vaknar för nästa matning men jag orkar inte sitta uppe tills dess utan ska nu gå och lägga mig. Kanske jag hinner somna innan lillan vaknar ;)
Jag känner mig lite slut i kroppen och täppt i näsan... antar att jag börjar bli förkyld. Även Nellie nyser emellanåt, hoppas att inte hon blir förkyld.

Idag har för övrigt inte hänt så mycket, har mest varit hemma och tagit det lugnt och som sagt nu ikväll har vi haft gäster. Men nu skriker sängen på mig så gonatt gott folk!

Oj då...

Då var det ett tag sedan man skrev här... Jag har haft jätte mycket lust till att skriva men tiden har inte riktigt räckt till. Man hade ju helt glömt bort hur mycket tid det går åt till barnen när dem är så små ;) Som sagt var det ju 10 år sedan sist och man har ju glömt hur mycket som helst. Så fort jag skulle sätta mig och skriva blogg så har lillan vaknat och då velat ha mammas fulla uppmärksamhet så klart.

I onsdags blev lillan 3 veckor. Och jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen... Jäklar vad tiden går fort!!! I onsdags tog vi också en lång promenad. Emsie åkte till faster Helen så vi tog bussen till Dalby och sen gick jag och lillan hem. Och det var första gången som hon somnade i vagnen. Hon har inte alls tyckt om att ligga i vagnen tidigare.
Jag känner fortfarande av min foglossning när jag går längre sträckor. Jag trodde att jag var helt återställd nu men jag får nog ta det lite lugnt ett tag till. Men tro mig, träningen hägrar! Måste komma igång snart igen. Har förrästen vägt mig för ett par dagar sedan och vågen visade minus 1 kg till! Nu är jag alltså uppe i -7 kg sen förlossningen :))

Och vad har mer hänt sedan sist jag skrev då?! Vi har varit och hälsat på mamma :) Önskar bara att hon bodde lite närmare så man kunde hälsat på henne lite oftare. Men hon trivs ju där hon bor nu och såklart ska hon då stanna kvar :) Hon har ju ett eget liv utöver barn och barnbarn med :))

I torsdags fick jag och Jörgen cirka en och en halv timma för oss själv. :) Vi gick och åt en pizza och Helen erbjöd sig att passa barnen under tiden. Visst ville jag hämta hem lillan så fort som möjligt. Hon är ju så liten att man inte vill lämna bort henne ;) Men såklart gick det jätte bra och det var faktiskt skönt att det bara var jag och Jörgen för ett tag. Det behövde vi :)

Häromdagen drack jag två glas vin, tyckte jag kunde unna mig det nu när jag inte ammar tösen längre. Men två glas vin räckte minsann för att man skulle känna sig lite pickalurven. Inte mycket man tål nu inte ;) Men inte så konstigt eftersom det var så länge sedan man drack.

Jag uppdaterar med lite nya bilder på mina två älskade hjärtan!

Min "stora" lilla flicka :)

Idag var vi först på spädbarnsverksamheten och jag måste säga att det var ett positivt möte. Jag hade redan innan jag gick på mötet bestämt mig för att jag bara skulle gå dit idag och sen inte mer... Men som sagt jag blev positivt överraskad. Dem två personerna jag träffade där verkade jätte bra. Dem förstod mig på så många punkter utan att jag behövde berätta så mycket för dem. Och det kändes natuligtvis jätte skönt. Jag kom på under mötet idag att jag måste arbeta mer med mig själv och min tro till mig själv. Jag kom även fram till att jag har alldeles för höga krav på mig själv. Något som jag såklart måste arbeta med även det. Och jag kände att jag ville gå dit igen för att prata av mig lite med personer som verkligen förstod vad jag pratade om. Så jag fick tre nya tider till att börja med. Och det känns skönt faktiskt, det enda som känns mindre bra är att åka bussen dit på grund av min SF men det måste jag klara av det med.

Efter det mötet hade vi ett nytt möte på BVC då det var dags att väga lillan igen.
Vikt:3650 gram
Längd:51,5 cm
Huvudomfång;36,9 cm

Så lillan hade verkligen gått upp på en vecka. Exakt 315 gram, egentligen inte så konstigt så mycket som hon har börjat äta ;) Vår barnmorska sa att det var mycket bra och att hon behövde gå upp så mycket eftersom hon tappat så mycket i vikt sen födslen. Men hon låg fortfarande lite under efter deras kurva men den rättar jag mig inte så mycket efter. Jag tror säkert hon hinner ikapp kurvan med, speciellt så mycket som hon har börjat äta nu. :) Men det var jätte skönt att det nu går på rätt håll och nu behövde vi inte komma tillbaka till BVC på två veckor.
Stumpan har varit ganska hård i magen idag så vi var inne på apoteket och köpte laktulos till henne som jag hoppas ska hjälpa. Det gör ju så ont i mamma hjärtat när hon skriker så ont hon har i magen.
Ja, det var vad jag hade att skriva för denna gången!

En nästan sömnlös natt i Skåne

Inatt blev det inte mycket till sömn för min del. Nellie har vaknat varannan timma och ville ha mat. Bara det kan vara jobbigt i sig. Och om hon sen inte somnar direkt efter hon ätit så är det ju ännu jobbigare. Inatt vaknade hon först 24.00 sen sov hon till 02.00. Därefter var hon ganska pigg och jag fick inte henne att somna om igen förräns 03.30 och sen innan man själv hade somnat igen så var klockan närmare 04.00. Och när vaknade sen lillan då?! Jo, 04.30... Jag gick upp som en zombie... Helt slut var jag. Men det var ju bara till att gå upp och ge henne mat igen. Sen sov hon faktiskt till 07.20 då vi steg upp för dagen. Ja, gott folk detta var min natt. Visst är det skoj med småbarn men inte på nätterna väl?! ;) Jag hoppas i alla fall på att jag kan sova lite under dagen idag. Men med två möten så vet jag inte om det finns så mycket tid till det. Men visst hade jag behövt det. Vill inte ens kolla mig i spegeln, ser väl ut som en levande zombie kan jag tänka mig... Hoppas att nästa natt blir bättre... Hoppas hoppas...

Allt möjligt...

Ja, då var det ett tag sedan jag skrev. Inte så mycket som har hänt sedan jag skrev sist. Nellie är jätte mammig och kräver oerhört mycket tid. Dem säger att bebisar sover mycket, men just nu är lillan inne i en period då hon inte sover så mycket. Man kan ju komma för långt från mamma då jue ;) Och visst, vissa stunder är det lite jobbigt när man knappt har tid till annat. Men det är ju så det är. Det vänder säkert snart det med. Men hon är så goo vår älskade lilla dotter!
Denna veckan har Emsie påsklov och hon passar på att hjälpa mamma lite extra nu *gullunge*

Imorgon är det dags för vägning igen så då får vi se hur mycket Nellie har gått upp i vikt denna gången. Förhoppningsvis är hon uppe i sin födelsevikt nu :) Nu får hon nästan bara ersättning eftersom bröstmjölken har börjat sina ganska ordentligt. Lite tråkigt men tyvärr inte så mycket att göra något åt. Jag hade ju inte så mycket bröstmjölk till Emsie heller, henne hade jag ju bara till i ca 4 dagar och sen var det slut. Nu har jag i alla fall haft i snart 3 veckor. Men jag fortsätter pumpa ut så får vi se hur länge det varar.

Nu ska jag passa på att lägga mig på soffan och titta lite på tv innan det är dags för nästa matning. Och sen är det sängen för mig. Nattis på er och dröm söta drömmar.

Två bebisar

Igår hade jag två bebisar. En stor och en liten :) Emsie hade "tokdag" på skolan. Då skulle dem klä ut sig till något skoj och sen fick dem ha lite godis med sig. Min stora tös valde att vara bebis, hon lånade en av Nellies nappar, nappflaska och sen hade hon ett gosedjur med sig. Mamma satte tofsar i hennes hår på morronen :)

Igår kväll fick vi besök av våra två kära vänner Tony och Anki och deras två barn. Nellie fick en fin rosa nalle utav dem :) Den passade bra vid hennes huvudände i sängen :)

Inatt fick jag sova ut lite mer. Nellie vaknade med tre timmars mellanrum (dem sista nätterna har det varit med två timmars mellanrum) och pappa tog henne en av gångerna. Så jag tog henne vid sex och sen sov hon till klockan nio :) Sååå skönt med lite sovmorgon! Det var välbehövligt!

Självporträtt ;)

Hihi, jag hittade ett självporträtt på nätet ;) Så här ser jag ut när jag inte har pumpat ut bröstmjölken på ett tag ;)

Hunnit med en hel del...

Ja, imorse trodde jag ju inte att jag skulle hinna eller rättare sagt orka med så mycket men det visade sig att jag hade fel :)
Jag fick sova en timma i förmiddags när lillan sov middag, jag har dammsugat och torkat golven, haft läxförhör med stora tösen och hon hade alla rätt på glosförhöret :) Stolt mamma! Sen allt som har med Nellie att göra, blöjbyten, matningar, mys och kel. Och en promenad blev det minsann med idag, i 40 minuter var vi ute och gick :) Inte jätte skönt väder direkt men skönt att röra på sig lite :) Det behövs, kondisen ligger inte på topp nu vill jag lova. Träning som gäller. Jag tänkte att jag skulle vänta ett tag till men snart måste jag börja styrketräna igen. Ska bli skönt att komma igång. Och sen måste jag ju få skryta lite med, jag gick ju upp 1.2 kilo med lillan och nu har jag gått ner 6 kilo! :)))) Men mer ska bort! ;)
Jaha så vad har jag mer gjort... Jo, jag har ju lagat middag till gubben kom hem från jobb och sen blev det mys framför tvn...

Såg på rent hus och jag kan inte förstå hur man kan ha det så skitigt hemma... Helt ofattbart. Och att sen visa upp det för hela svenska folket... Näää fyyy :((
Men nu blir det snart sängen för nu e jag trött! Så jag säger nattis för idag, sov sött allihopa!

2 veckor idag!

Här kommer en bild på mina två kära änglar. Idag är lillan 2 veckor. Jösses vad tiden går fort. Jag kan inte förstå vart dessa två veckor tog vägen. Var det inte igår som lillan föddes??! Det enda jag kan märka det på är att jag är så trött.
Idag vaknade Nellie klockan sex och inte har hon somnat om igen heller. Hon har alltså varit vaken non stop i snart tre och en halv timma... Och hon är ju jätte trött men samtidigt så envis när hon ska sova. Man kan ju missa något ;)
Men så fort hon somnat så ska jag också lägga mig och vila för jag är helt slut. Känner att jag i alla fall måste få vila en timme eller något. Men vi får se hur det blir med den saken. Här är ju även ett hem som behöver städas. Och jag har samtal som jag måste ringa... Och solen skiner så jag hade velat gå ut o gå en promenad... Så mycket som "måste" göras men tröttheten tar överhanden...

Ny vikt

Idag var vi och vägde lillan igen. Nu hade hon gått upp lite mer, precis som jag trodde. Sen vi började med flaska till henne har vi ju haft mer koll på hur mycket hon har fått i sig. Nu vägde hon 3335 gram. Alltså hade hon gått upp 120 gram sedan i fredags och det var bra sa vår barnmorska. Så nu behövde vi inte komma dit och väga henne förräns på måndag igen. Skönt!!! Men hon är fortfarande liten, egentligen skulle hon ha gått upp till sin födelsevikt (3450 gram) tills på onsdag men det hinner hon nog inte. Men det är ju inte så fasligt mycket under hon ligger. Hon kommer snart ifatt. Speciellt så mycket som hon äter nu :) Och barnmorskan sa att vi skulle ge henne mat när hon ville ha det även om det inte gått 3 timmar. Hon behövde ta ifatt sig sa hon. Så vår lilla tös kanske liknar en michellin docka sen ;)) *S*

Nu försöker vi få henne att somna och sen ska jag med krypa till kojs. Jag är så trött så ögonen går snart ikors på mig.

Vi var även och hälsade på mamma idag. Det var skönt att se att hon mådde något sånär bra i alla fall. Och det är alltid lika trevligt att hälsa på mamma! Och så fick ju lilla Nellan o mormor gosa lite.
Nej, nu säger jag nattis gott folk. Hoppas på att få sova i ett par timmar i alla fall innan det är dags för nästa matning :))

Gårdagen...

Igår började jag ge Nellie flaska. Jag orkar varken fysiskt eller psykiskt med att sova så lite som jag gjort sedan hon föddes. Cirka 3 timmar per natt har jag fått sova och igår mådde jag riktigt dåligt av det. Så jag och sambon tog ett beslut om att börja ge henne lite ersättning och att jag sen skulle se om jag kunde pumpa ut lite bröstmjölk och ge henne det med. Så jag åkte hem till min syster och fick låna hennes amningspump. Först var jag rädd för att jag inte kunde pumpa ut mjölken för hand men det har gått jätte bra! Så igår har vi gett henne bröstmjölk vartannat mål och ersättning vartannat mål. Och som tösen har sovit bra sen. Vilken skillnad. Nu är hon ju mätt! Och förhoppningsvis går hon nu upp som hon ska med. Visst, jag kan känna att jag ville ju verkligen amma... MEN jag ser ju en stor skillnad på Nellie nu, hon är inte alls så orolig och behöver inte ha mammas bröst eller napp i munnen hela tiden. Nu är hon nöjd precis som det är. Och då blir ju mamma med nöjd. Så vi kör på detta viset nu.
Jag somnade på soffan redan vid 21 tiden igår när jag nattade Nellie. Men vi somnade båda två och sen var min älskade sambo uppe och gav henne mat vid 24 tiden tror jag det var. Så skönt att jag fick sova ut!!! Det behövdes verkligen. Och när det var dags för nästa mål var sambon uppe igen och skulle ge henne men då vaknade jag och sa att han kunde gå och lägga sig igen för jag kunde ta henne. Då kände jag mig riktigt utvilad! Och nu imorse steg jag upp och gav henne och jag känner mig för en gångs skull riktigt pigg. Tack och lov att jag har min älskade sambo. Han är mitt stora stöd och min själsfrånde. Han gör allt för att familjen ska må bra. Och han såg ju hur trött jag var innan, jag var ju helt slut och skulle jag fortsatt amma lillan som jag gjorde innan (flera timmar var gång) så hade jag till slut gått in i väggen sa han. Och där har han säkert rätt. Och vem skulle då orka ta hand om familjen? Jörgen börjar ju jobba igen på Onsdag. Nej, detta var nog det bästa för vår familj. Nu är jag ju så mycket gladare och piggare och då blir resten av familjen det med!
*Stort tack till dig älskling för att du är den du är. En helt underbar sambo och pappa! Vi älskar dig så mycket så det finns inte ord för det. Du ställer alltid upp och sätter familjen i första hand.*

Igår kom Jörgens syster och hennes sambo och hälsade på. Och så mycket beröm jag får över Nellies utseende hela tiden. Alla tycker att hon är så otroligt fin! Och så klart att man blir stolt över henne! Vår älskade lilla dotter som vi väntat på i 9 år. Vartenda år av väntan var helt klart värt det eftersom vi inte kunde fått en bättre dotter. Nu har jag två helt underbara änglar i mitt liv *stolt mamma*

Och det här med min mamma då? Jag vill tacka dig Gunborg för din kommentar i mitt andra inlägg :) Hoppas allt är bra med dig nu efter alla omständigheter!
Jodå mamma låg ju kvar på sjukhuset för observation över natten och det togs lite prover på henne. Men dem bara snackar om varandra på det förbannade sjukhuset. Den ena läkaren/sjuksköterskan säger ett och den andra något helt annat. Så vi vet inte vad är som är fel med mamma... Enligt sjukhuset så är alla prover bra... Men man får inte så ont om det inte finns någon anledning... Jag hörde ju på mamma när jag pratade med henne hur dåligt hon hade och att hon knappt kunde andas. Ändå är inget fel!! Jävla sjukvård idag... Det är ju faktiskt inte så konstigt att man inte åker in om man blir sjuk för man får ju ändå ingen hjälp. I alla fall så åkte hon hem igår eftermiddag igen.
Men nu är man ju såklart orolig för om hon ska få så ont igen... Det är ju ändå något allvarligt men sjukhus personalen tar det inte så allvarligt tydligen *förbannad* Nä, sjukvården blir sämre och sämre, det är bara till att konstatera...

Min älskade mamma...

... har idag åkt ambulans in till sjukhuset. Hon hade ont i hjärtat, upp i halsen och sen ut i armen. Jag befarade att det var hjärtinfarkt men det var det inte. Än vet inte läkarna riktigt vad det är. Hon ligger på övervakning på hjärtintensiven och en kranskärlsröntgen ska göras. Naturligtvis är jag orolig för henne. Hon behöver inte detta också... Min älskade mamma som jag älskar så. Hoppas att allt går bra och att hon snart kommer hem. Jag vet ju vad hon tycker om att ligga på sjukhus. Men samtidigt så hoppas jag att dem kan se vad som är fel på henne så hon slipper ha så ont och snart blir bra igen. Mina tankar är hos henne.

Idag var vi som sagt på BVC med lillan igen. Hon hade gått upp 85 gram sedan i tisdags så nu väger hon 3215 gram. Den lilla skiten ;) Skönt att hon hade gått upp även om det inte var så mycket men det går ju i alla fall på rätt håll nu. Hoppas att det fortsätter så.

Stora tösen har åkt till pappa idag och det känns lite konstigt måste jag säga. Man är ju van vid att vara barnledig när hon åker iväg men det är man ju inte nu. Men det är mysigt på samma gång. Jag har ju alltid sagt att ska jag ha ett barn till så ska jag leva ihop med pappan. Och jag har världens underbaraste sambo! Jag har verkligen insett vilken tur jag har som får leva tillsammans med honom.

Nu blir det lite mer tv tittande innan det är dags för sängen. Nellie sover nu och vaknar nog inte förräns det är dags för nästa amning vid 24 tiden. Natti nattis.

Amningen...

Jag har ju tidigare varit så positiv till amningen och jag har verkligen gett det chanser på chanser. Men just nu känner jag mig inte lika positiv till det längre. Jag har fortfarande massor med mjölk men ibland får inte lillan i sig allt hon ska ha. Alla som jag pratat med säger att man ska amma max 20 minuter på vart bröst. Men här blir det ibland mer. Och jag tror jag vet vad problemet är... Mina bröstvårtor går inåt och jag får liksom trixa ut dem hela tiden. (Jag vet, kanske inte så roligt för er att veta) Plus att lillan är hemskt kladdig med maten... Och jag känner mig verkligen utpumpad och trött. Ja, riktigt riktigt trött. Kan inte komma ihåg när jag var så här trött senast. Vissa gånger går amningen bra men andra inte. Dem gånger det inte går bra känner jag mig så otroligt misslyckad... Jag ville ju verkligen amma. Men ska inte jag och dottern må bra? Är inte det det viktigaste? Nu när jag är så här trött känner jag mig mest irreterad och det märker ju såklart hela familjen av. Inte bara stackars lilla Nellie.

Igår kväll och inatt har jag gett henne lite ersättning, mer för att jag var helt slut. Både kroppsligt och psykiskt. Först ammade jag men när jag suttit 20 minuter på vart bröst orkade jag inte mer. Och då gav jag henne ersättning... Jag får all tänkbara hjälp av min underbara sambo. Han är helt underbar och hjälper till så gott han kan. Men det här med amning kan han ju inte göra...
Jag vet ju att amningen är det bästa för Nellie men samtidigt ska det ju vara något fint och inte något jobbigt för oss båda två. Det mår vi ju inte bra av... Usch, jag är så kluven. Jag tänker inte sluta med amningen. Jag har ju en massa mjölk så jag ska fortsätta men kanske att jag ger henne lite ersättning också ibland...

Idag ska vi i alla fall till bvc och jag hoppas då på att lillan har gått upp lite i vikt. Skriver kanske mer senare.
Men jag känner mig så misslyckad...

Tröttare än tröttast...

Ja, idag är jag riktigt trött. Somnade sittandes i soffan igår kväll klockan 21.00 cirka. Och vaknade sen vid halv tolv då det var en liten stumpa som ville ha mat. Och pigg var hon med, ville inte somna så vid halv två somnade hon. Efter hon hade myst med pappa som kom hem vid ett tiden inatt. Sen låg jag och älsklingen och pratade i sängen till halv tre innan man somnade gott. Han hade ju inte varit hemma på nästan hela dagen så man ville ju prata lite om dagen med honom. Jag sov till cirka fyra innan det var dags för nästa matning. Man får väl skylla sig själv att man var som en levande zombie då. Efter ammningen somnade jag och lillstumpan i soffan tills klockan ringde nu halv sju. Då var det ju dags att gå upp och se till så att storstumpan kom iväg till skolan ordentligt. Nellie sover fortfarande men det är snart dags att "slänga" fram boppen igen så hon vaknar nog när som helst. Man känner sig som en levande matfabrik ;) *S* Jag får sova någon timma senare idag när vår lilla ögonsten också sover.

Ammningen går nu mycket bättre och jag märker på Nellie att hon blir mycket mer nöjd nu och inte alls så "orolig" som hon tidigare kunde vara. Det är ju en viss teknik det här med ammningen men vi tränar och tränar och snart är vi nog riktigt duktiga på det :) Nu hoppas jag bara att lillstumpan gått upp lite när vi ska till BVC imorron. Men det tror jag nästan eftersom hon nu får mer i sig.

Nä, nu är det dags för boppen!

Välkommen till världen Nellie!

Jag vaknade klockan fyra i onsdags morse av att jag hade kraftiga sammandragningar. Men det var inget jag reagerade på eftersom jag haft kraftiga sammandragningar tidigare men det hade ju lagt sig igen varenda gång. Så jag trodde det skulle lugna ner sig igen även denna gång.
Jag gick sen upp vid halv sju tiden som vanligt för att Emsie skulle till skolan. Jörgen körde iväg i vanlig tid till jobbet men han hann inte så långt. Bara tio minuter efter att han hade kört ringde jag till honom och sa att slemproppen hade gått. Men jag vågade ändå inte hoppas på för mycket. Slemproppen kan ju gå flera veckor innan det är dags för förlossning. Men Jörgen valde ändå att köra hem igen. Och hela förmiddagen hade jag mellan 15 och 10 minuter mellan värkarna.

Halv tio åkte vi till MVC eftersom jag hade en tid då och tyckte det var lika bra att åka dit. Allt var som det skulle och min barnmorska trodde att det skulle bli förlossning samma dag men jag vågade fortfarande inte hoppas på för mycket. Hon var ju ändå inte beräknad förräns på måndag och med min lilla otur trodde jag att jag skulle gå över tiden.

Efter Mvc åkte vi till Polisen i Lund och hämtade ut mitt nya id kort. Jag vet, jag är inte klok som åkte och gjorde det när jag hade värkar men ville ha det gjort och det var ju som sagt inte säkert att det skulle bli någon förlossning den dagen ;) Envis som en åsna ;)
Nu kom värkarna oftare och oftare och allt kraftigare så vi körde hem och packade det sista inför sjukhuset. Nu började jag väl mer eller mindre inse att det skulle bli förlossning samma dag. Jag försökte äta lite men värkarna gav mig ingen ro till det. Jag ringde in till förlossningen och dem tyckte jag skulle komma in. Så det gjorde vi. Och en jäkla tur var väl det.

Vi kom in till förlossningen klockan 11.35 och undersköterskan kollade med ctg så att allt var bra med lilla bebisen. Värkarna var nu riktigt kraftiga och jag kände att det började bli krystvärkar. Då kom barnmorskan in och jag skulle byta om från mina kläder till deras sjukhuskläder. Då kom krystvärkarna och jag ville bara krysta men fick inte för barnmorskan. Hon trodde väl inte riktigt på att det var så långt gånget ännu. Hon hade ju inte ens hunnit undersöka mig ännu. Efter ett tag hade jag äntligen lyckats få på mig sjukhuskläderna (med hjälp) och la mig tillrätta i sängen. Nu hade jag även riktigt ont i ryggen och visste inte var jag skulle ta vägen. En krystvärk och jag kryste. Barnmorskan sa att hon redan såg bebisens huvud och höll emot. Jäklar vad ont det gjorde. Så sa hon " En krystvärk till och bebisen kommer ut". Jag fattade inte vad hon snackade om. Jag hade ju precis börjat krysta!!

Och en krystvärk till kom och då kom även vår älskade lilla dotter. Två krystvärkar och både bebisen och vattnet kom på samma gång. Och någon bedövning hann jag ju inte heller få. Och tro mig, fy fasiken vad ont det gjorde. Hela bebisen på en och samma gång. Trodde ju att hela jag skulle spricka upp men det gjorde jag inte.
Vår lilla älskade flicka var så fin. Äntligen ville hon komma till oss :))) *lyckan är stoooor*

Tyvärr hade lilla stumpan lite problem med sin andning i och med att hon kom till världen så fort så hon åkte in på Neontalavdelningen. (Tror det stavas så) Jörgen följde med henne men själv fick jag inte. Jag hade förlorat så mycket blod och min moderkaka var sönder. (Dem trodde att det berodde på tvillingen som dog i vecka 8) Så jag fick 3 tabletter, två sprutor och dropp för att få sammandragningar ifall det skulle finnas mer av moderkakan kvar i magen. Och som dem tryckte på magen sen då... AJ!!! Fy sören vad det gjorde ont... Även ett ultraljud gjordes men dem kunde inte se att något fanns kvar. Olika läkare och sköterskor kom in för att undersöka mig och trycka lite till på magen och sen lite till...

Jag var ju även ledsen över att inte min lilla tjej var inne hos mig, orolig var man ju också. Men efter cirka två timmar fick hon lov att komma in till mig och det var så skönt att lägga henne på bröstet och amma henne :) Nu var syresättningen bra men hon skulle övervakas och kollas var timma. Sen åkte vi upp till avd 44. Både jag o tösen skulle ju kollas lite extra så det blev inget patienthotell för oss den dagen som jag hade planerat. Men det var ju viktigare att tösen blev ordentligt kollad. Men allt var som det skulle, inga problem med hennes andning och min livmoder drog ihop sig som den skulle så i torsdags åkte vi upp till patienthotellet. Skönt! Ett eget rum där man kunde göra vad man ville och få lov att vara lite ifred. Vi stannade på Patienthotellet över natten och i fredags åkte vi hem till resten av familjen.

Vår älskade Nellie föddes 12.41 onsdagen den 27 februari. Hon vägde 3450 gram och var 50 cm lång.