Välkommen till världen Nellie!

Jag vaknade klockan fyra i onsdags morse av att jag hade kraftiga sammandragningar. Men det var inget jag reagerade på eftersom jag haft kraftiga sammandragningar tidigare men det hade ju lagt sig igen varenda gång. Så jag trodde det skulle lugna ner sig igen även denna gång.
Jag gick sen upp vid halv sju tiden som vanligt för att Emsie skulle till skolan. Jörgen körde iväg i vanlig tid till jobbet men han hann inte så långt. Bara tio minuter efter att han hade kört ringde jag till honom och sa att slemproppen hade gått. Men jag vågade ändå inte hoppas på för mycket. Slemproppen kan ju gå flera veckor innan det är dags för förlossning. Men Jörgen valde ändå att köra hem igen. Och hela förmiddagen hade jag mellan 15 och 10 minuter mellan värkarna.

Halv tio åkte vi till MVC eftersom jag hade en tid då och tyckte det var lika bra att åka dit. Allt var som det skulle och min barnmorska trodde att det skulle bli förlossning samma dag men jag vågade fortfarande inte hoppas på för mycket. Hon var ju ändå inte beräknad förräns på måndag och med min lilla otur trodde jag att jag skulle gå över tiden.

Efter Mvc åkte vi till Polisen i Lund och hämtade ut mitt nya id kort. Jag vet, jag är inte klok som åkte och gjorde det när jag hade värkar men ville ha det gjort och det var ju som sagt inte säkert att det skulle bli någon förlossning den dagen ;) Envis som en åsna ;)
Nu kom värkarna oftare och oftare och allt kraftigare så vi körde hem och packade det sista inför sjukhuset. Nu började jag väl mer eller mindre inse att det skulle bli förlossning samma dag. Jag försökte äta lite men värkarna gav mig ingen ro till det. Jag ringde in till förlossningen och dem tyckte jag skulle komma in. Så det gjorde vi. Och en jäkla tur var väl det.

Vi kom in till förlossningen klockan 11.35 och undersköterskan kollade med ctg så att allt var bra med lilla bebisen. Värkarna var nu riktigt kraftiga och jag kände att det började bli krystvärkar. Då kom barnmorskan in och jag skulle byta om från mina kläder till deras sjukhuskläder. Då kom krystvärkarna och jag ville bara krysta men fick inte för barnmorskan. Hon trodde väl inte riktigt på att det var så långt gånget ännu. Hon hade ju inte ens hunnit undersöka mig ännu. Efter ett tag hade jag äntligen lyckats få på mig sjukhuskläderna (med hjälp) och la mig tillrätta i sängen. Nu hade jag även riktigt ont i ryggen och visste inte var jag skulle ta vägen. En krystvärk och jag kryste. Barnmorskan sa att hon redan såg bebisens huvud och höll emot. Jäklar vad ont det gjorde. Så sa hon " En krystvärk till och bebisen kommer ut". Jag fattade inte vad hon snackade om. Jag hade ju precis börjat krysta!!

Och en krystvärk till kom och då kom även vår älskade lilla dotter. Två krystvärkar och både bebisen och vattnet kom på samma gång. Och någon bedövning hann jag ju inte heller få. Och tro mig, fy fasiken vad ont det gjorde. Hela bebisen på en och samma gång. Trodde ju att hela jag skulle spricka upp men det gjorde jag inte.
Vår lilla älskade flicka var så fin. Äntligen ville hon komma till oss :))) *lyckan är stoooor*

Tyvärr hade lilla stumpan lite problem med sin andning i och med att hon kom till världen så fort så hon åkte in på Neontalavdelningen. (Tror det stavas så) Jörgen följde med henne men själv fick jag inte. Jag hade förlorat så mycket blod och min moderkaka var sönder. (Dem trodde att det berodde på tvillingen som dog i vecka 8) Så jag fick 3 tabletter, två sprutor och dropp för att få sammandragningar ifall det skulle finnas mer av moderkakan kvar i magen. Och som dem tryckte på magen sen då... AJ!!! Fy sören vad det gjorde ont... Även ett ultraljud gjordes men dem kunde inte se att något fanns kvar. Olika läkare och sköterskor kom in för att undersöka mig och trycka lite till på magen och sen lite till...

Jag var ju även ledsen över att inte min lilla tjej var inne hos mig, orolig var man ju också. Men efter cirka två timmar fick hon lov att komma in till mig och det var så skönt att lägga henne på bröstet och amma henne :) Nu var syresättningen bra men hon skulle övervakas och kollas var timma. Sen åkte vi upp till avd 44. Både jag o tösen skulle ju kollas lite extra så det blev inget patienthotell för oss den dagen som jag hade planerat. Men det var ju viktigare att tösen blev ordentligt kollad. Men allt var som det skulle, inga problem med hennes andning och min livmoder drog ihop sig som den skulle så i torsdags åkte vi upp till patienthotellet. Skönt! Ett eget rum där man kunde göra vad man ville och få lov att vara lite ifred. Vi stannade på Patienthotellet över natten och i fredags åkte vi hem till resten av familjen.

Vår älskade Nellie föddes 12.41 onsdagen den 27 februari. Hon vägde 3450 gram och var 50 cm lång.