Detta inlägg blir nog ganska känsligt så ni som inte orkar/vill läsa avråder jag er till nu :)
Som jag skrev innan har jag bara legat nästan hela dagen. Jag har nu ikväll lyckats få behålla lite mat och dricka och det känns skönt.
Men jösses vilken ångest jag har över precis allting. Jag är jätte känslig och bara gråter hela tiden. Ångesten tar stryptag om halsen och det gör så jag har fruktansvärt svårt att andas. Detta är väl en av biverkningarna på att jag inte längre har min anti deppressiva. Men just nu känns allt bara skit rent ut sagt. Det har hänt så mycket runt om i min familj och bland mina släktingar på sista tiden Min älskade mamma har inte det heller lätt just nu. Och jag vet att jag ska tänka på mig själv och må bra men det är inte så lätt. Min mamma är mitt stora stöd, min bästa vän! Ja, det är sant. Min mamma är min bästa vän och jag älskar henne över allting. Och jag önskar så att hon mår bra, jävla cancer som dyker upp hos var och varannan människa nu. Jag önskar bara att vi kunde bo närmare så jag kunde stötta henne mer än vad jag kan nu.
Men sen är det så mycket jag inte kan sätta fingret på varför jag är ledsen. Jag ska snart få en dotter till och det ärjag glad över. Jätte glad över. Men ändå så bränner tårarna innanför mina ögonlock och jag kan inte förstå varför.
Men jag hoppas och tror att jag mår bättre när Nellie kommer till oss. Då har jag henne och min stora älskade dotter att kämpa för. Min familj är mitt allt och om jag inte haft det så vet jag helt ärligt inte var jag hade varit idag... Inte där jag sitter nu i alla fall, så mycket kan jag ju säga. Och mamma, om du läser detta, bli inte ledsen för min skull, du har nog med ditt eget. Jag kan bara inte sätta fingret på varför mitt psyke just verkar svika mig. Jag har ju allt att vara glad för. Förutom den förbannade cancern som slår hårt mot mina nära och kära.
Ahh, detta blev inget bra inlägg mest en massa gnäll tycker jag så jag struntar i att skriva mer just nu utan går och lägger mig. Jag får helt enkelt hoppas på att morrondagen blir bättre och att ångesten kan släppa sitt tag om mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Min älskade dotter kan för stå att livet är kämpigt för dej just nu, det är som du säger en biverkning av att du slutat med medecinen men inte bara det.
För du är extra känslig oxå när du är gravid o framför allt att du inte kan äta du har inga krafter kvar men du måste försöka dricka mer samt äta lite efter att du kräkt kanske det lyckas. Ska trösta dej med en sak du har ej långt kvar.
Tycker precis som du bor för långt i frän er men du vet att jag finns här ändå för dej sä tänk inte på det det är bara att ringa så fort det är något så kan jag komma det vet du. Längtar efter att lilla Nelli skal komma snart o då ska du se allt känns bättre, gå ut o hör på fågel kvittret det kan hjälpa dej att tänka att nu är det snart vår o jag går här med Nelli i vagnen.
Många kramar Mamma Älskar er
Gumman lilla. Du står ju inför en otroligt stor förändring i ditt liv. Mitt i allt detta så har så mycket runt om er gått snett. Det är inte alls konstigt att du har mycket ångest, det vore nog konstigare om du inte hade nån *lol*.
Jag finns här om du behöver prata, även om jag själv är ett vrak just nu.
Älskar dig!
Gumman du ska veta att jag alltid tänker på dig. Förstår att du mår dåligt nu med allt som hänt oss. Du ska inte tycka att vi har mycket att tänka på själva för vi finns här alltid för dig. Vi är ett samtal bort o jag kan ta bussen med Felicia om Peter inte e hemma. Precis som jag kan göra till dig mamma. Gå ut en stund när solen är framme som mamma skrev o tänk på att snart kommer er efterlängtade Nellie till oss. Ska bli otroligt roligt. Älskar dig gumman. Kram Emma
Skicka en kommentar