Jag vet inte hur jag ska säga att jag mår egentligen... Vissa stunder är bättre och vissa stunder är rent ut sagt för jävliga. Jag hade hoppats på att jag skulle slippa medicinera mot min förbannade sjukdom men det verkar inte så. Jag hatar min sjukdom, jag verkigen hatar den... Den tar över och förstör mitt liv. F*n ibland känns det bara helt hopplöst. Jag försöker allt vad jag kan att besegra den, men den är starkare än mig verkar det som. Jaja, skit samma.
I torsdags tog jag och lillan bussen in till Lund. Och jag klarade det, med barnvagn och allt :) Ja, för er som inte har skräck för att åka buss är det inget problem. Men för oss som bara får ångest när dem tänker på en bussresa var detta något stort att klara av. I alla fall för mig. Jag förknippar en buss med en massa ångest, trångt och massor av folk, jag kan inte ta mig av när jag vill och eftersom jag tidigare fått panikångest när jag suttit på en buss så är jag rädd för att det ska komma tillbaka... Men som sagt jag klarade det. Och jag fick en riktigt trevlig dag i Lund med min älskade lilla syster! TACK Emma, jag behövde det verkligen, så tack för att du inte ger upp utan "tvingar" ut mig :)
Idag ska jag gå på bio med stora tösen. Jag kommer inte ihåg när jag var på bio sist. I regel är det ju en massa folk på biografer och därför har jag undvikit det. Men för min dotters skull ska vi idag gå och se Alvin och gänget. Emelie behöver lite egentid med mamma eftersom det annars är så mycket med Nellie hela tiden. Så idag tar pappa Nellie och jag o Emelie får förhoppningsvis en trevlig stund tillsammans. Förhoppningsvis är där inte allt för mycket folk men jag ska klara det med i så fall.
Som ni märker sitter jag inte bara hemma utan jag vill verkligen besegra mina fobier. Men ibland känns det som det inte riktigt räcker till. Men jag får helt enkelt fortsätta kämpa mot denna förbannade sjukdom. Denna sjukdom som inte syns utanpå men som gör förbannat ont i kropp och själ. Och som stundvis bryter ner mig totalt. Men jag ska kämpa för att den inte ska lyckas denna gång. Någon gång måste jag väl vinna över sjukdomen?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja du det är som du skriver en dag ska du besegra din sjukdom o det är jag helt säker på att du gör, det är kanske så att du behöver lite medecin men helst skulle du inte ta någon, som sagt klarar mej sej inte utan så måste man ta.
Var kanon bra att du klarade bussen till Lund ett steg i rätt rikning, sen hoppas jag det gick bra på bion idag för det behövde både Emelie o du. Kram mamma
Jag tycker du är jätteduktig som kämpar och kämpar! Fortsätt på samma väg, ge aldrig nånsin upp! Du fixar det!
*stoooooor kram*
Varsegod gumman det var riktigt trevligt. Jag behöver oxå komma ut så tack själv. Detta måste vi göra om snart igen o när det blir bättre väder så kan vi fika i stadsparken.
Du klara detta gumman. Jag kommer alltid att finnas här för dig. Du är starkare än du tror, ge aldrig upp för jag ger aldrig upp om att du kommer att må bra en dag. Jag vet att du kommer att lyckas. Kram Emma
Skicka en kommentar