Hur kan man vara så trött??!

Ja, det är ju frågan. Jag kan inte förstå att jag är så trött. Varje dag. Det spelar ingen roll hur mycket jag än sover. Jag är lika trött för det. Och jag tror att yrseln beror på min trötthet. För har jag till exempel diskat så måste jag sen vila en stund innan jag kan göra något annat för då kommer yrseln fram. Fast det är klart bara spekulationer. Jag fick inte tag i min Bm idag och imorron var hon ledig så jag får väl helt enkelt prova att få tag i henne på måndag.

Men jag känner mig så värdelös just för att jag är så trött. Jag orkar ju knappt göra någonting här hemma :( Golvet ser ut som f*n men jag orkar bara inte ta och dammsuga och torka golvet. Man kan ju alltid hoppas på att jag har mer krafter imorron så man kanske orkar ta det då.

Just nu är det ett jäkla busväder här. Full storm utanför och emellanåt tror man hela huset ska blåsa med. Det är den enda nackdelen jag kan komma på med att bo i skogen, och det är när det stormar ute. Alltid lika rädd för att ett träd ska välta på huset eller något... =( Men vi klarar förhoppningsvis denna stormen också.

Lillstumpan har varit lite lugnare i dag. Igår kväll hade jag några jäkla sammandragningar :(

*ajaj* Men nu ska jag hoppa in i duschen! Hej svejs för denna gången.

Yrsel och kräkningar

Ja, inte lät det som en rolig rubrik inte. Men det är det jag har haft hela dagen. Jag har "bara" kräkts en gång för visso. Men den gången forsar det verkligen ur mig... Sorry vet att ingen vill läsa om detta men det bekymrar mig lite. Jag har även haft jätte mycket yrsel idag och varit jätte trött. Har fått sätta mig ner flera ggr då jag känt att det snurrat för mycket.
Jag vet inte om detta är pencillinen som jag reagerar på. Det är när jag tar min första tablett på morronen (tillsammans med frukosten) som allting kommer upp. Men sen klarar jag av att behålla medicinen. Jag tycker det är konstigt för om det är medicinen borde jag väl inte kunna behålla dem andra tabletterna under dagen heller? Men om det nu inte är pencillinen vad är det då?! Och Nellie har varit super aktiv i magen idag, och magen har nästan hela dagen varit jätte hård och på något konstigt sätt extra tung idag...

Imorron är det tänkt att jag ska in till BVC och det är vad jag hoppas på. Det hade varit riktigt skönt att få sig en cykeltur :) Men om jag är lika yr som jag är och har varit idag så vågar jag inte ta mig in till byn.
Men om jag nu mår lika dåligt imorron så ska jag i vilket fall som helst ringa och prata med min barnmorska om detta.

Nu över till något annat. Min älskade svärmor skulle idag haft namnsdag så jag säger ett STORT grattis till dig farmor. Jag önskar så att du var i liv så jag kunde få ge dig en kram och kunna prata av mig till dig som jag så ofta gjorde när det var något med Emelie. Du var min dotters stora klippa i hennes tillvaro och vi hade verkligen behövt dig i livet. Tack för att du var en så underbar farmor och svärmor. Jag kommer aldrig glömma dig! Jag önskar så att du skulle få träffa ditt lilla barnbarn men jag vet om att du kommer vaka över henne.

Idag verkar ha varit en bra dag för Emelie. I alla fall som hon visar för mig. Hon har även sagt att hon är jätte glad idag och engelskan kan hon riktigt bra :) *stolt* Hon pratade med min syster både på telefon och msn igår och det verkade som hon kände sig lite lättad efter deras samtal. Jag är bara tacksam om min syster vill hjälpa till och få Emelie att öppna sig, kan hon inte öppna sig för mig så är jag glad bara hon kan öppna sig för någon. För det är något som hon verkligen behöver.

Namnsdag

Det har jag idag så grattis till mig själv ;)) *S*

Jag skulle egentligen åkt till Lund idag för att träffa min handledare men jag orkar verkligen inte. Ångesten har redan slagit till och jag mår inget vidare. Men jag ska ringa och prata med henne i alla fall. Jag vet om att jag borde åka in och träffa henne. Mycket för att prata av mig om allt skit. Och jag kan prata med henne hon är ju jätte bra! Men jag orkar bara inte... Det är inte som jag är lat utan av att jag helt enkelt inte mår bra och inte vill sitta på en förbannad buss och sen vänta på bussen i två timmar innan jag kan åka hem igen...
Jag får ta nya tag nästa vecka helt enkelt.

Kanske lite ljusare?!

Idag har jag sett lite mer ljus i min dotters ögon. Hon är orolig för ett par redovisningar i skolan men jag tror att jag kunde hjälpa henne ganska så bra med engelskan idag. Tyvärr åt hon inte så mycket till middag men jag hoppas nu på att hon äter bättre frukost imorron bitti. Visst hon är fortfarande mycket ledsen och orolig, men ändå jag har sett ett par leenden idag. Det har jag inte gjort på över en vecka. Och dem vackra leendena gjorde hennes mamma så mycket gladare :)

För övrigt har jag en jäkla ångest nu ikväll. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men det är så mycket runtomkring just nu så jag tror att det är lite av varje. Plus då att nedtrappningen på medicinen gör sitt till med.
Jag förstår inte varför jag känner mig så ledsen, jag menar jag borde ju vara jätte glad. Och visst jag är glad för att vi snart ska få vårt älsklingsbarn. Men varför känner jag mig då ledsen, det är ju det jag inte kan förstå... Men vi längtar så mycket till lilla Nellie föds nu, och jag tror att det då kommer vända igen. Att jag blir gladare. Det får vi i alla fall verkligen hoppas.
Jag tror ju bara att detta är biverkningarna av min nedtrappning.

Nej gott folk. Klockan är alldeles strax tio och jag är helt slut. Fast jag har sovit middag idag så är jag lik förbannat lika trött för det. Ska bli skönt den dagen jag känner mig lite piggare igen. Så snart är det dags att krypa ner under det sköna täcket och drömma sig bort lite ;)

Bloggpaus

Ja, en bloggpaus det är vad jag har haft i helgen men nu kände jag att jag behövde skriva av mig igen.
I helgen tog jag och sambon det bara lugnt och skönt. Vi gjorde faktiskt mest ingenting utan låg och softade framför tvn mestadels utav helgen. Det var skönt och något som vi behövde båda två.
Emelie var hos pappa och hon ringde hem ett par gånger och var orolig för skolan. Denna ständiga orolighet som driver hennes mamma till vansinne ;)

Igår när vi körde och hämtade Emsie hos pappa så körde vi inom till mormor. Vi brukar göra det när vi är på det hållet och det är så tråkigt att hon är så nere och ledsen. Jag förstår att hon är det, jag önskar bara att det fanns något man kunde göra för att göra henne lite gladare. Jag vill hjälpa så mycket och finnas där för min älskade mamma. Hon är den bästa mamma man kan ha och hon har kämpat mot den förbannade sjukdomen länge nu. Och denna gången verkar det som hon mår sämst både psykiskt och fysiskt. Du ska veta mamma att jag alltid kommer finnas för dig och jag har aldrig för mycket av mina egna problem för att inte ha tid med mig. Du är min älskade mamma som har ställt upp och stöttat oss oerhört mycket och nu vill vi hjälpa dig! Jag älskar dig!!

Och så det här med hur jag mår då?! Jodå, det går lite upp och ner men jag känner kraftigt av min nertrappning av medicinen. Jag känner mig mer nedstämd, ledsen, orolig osv. Men jag har en otrolig sambo som hjälper mig igenom dem värsta stunderna. Han är mitt allt, min klippa i tillvaron.

Nu sitter jag och förbereder mig för en läxstund med Emelie... Jag har lovat henne att jag ska hjälpa henne med engelskan, det jobbiga är bara att hon är så ledsen och orolig för det redan. Hon har engelskan tills på torsdag men redan i fredags började hon tänka på hur hon ska klara engelskan denna veckan.
Igår gick min kära dotter och la sig redan kvart över sju "Då slipper jag gråta mer" sa hon när jag frågade henne varför hon redan skulle gå och lägga sig... Och imorse var hon uppe innan jag steg upp och var jätte ledsen och ville inte äta. Jag fick inte i henne någonting...
Så ja, jag fasar lite för när hon kommer hem, jag vet ju hur otroligt ledsen hon är... Och inget jag säger kan ändra på det...

Godmorgon.

Inte för att jag vet om det är en så bra morron precis. Emelie är lika ledsen och gråter konstant, och det gör ju i sin tur att jag mår lika dåligt! Vad fan ska man göra när ens barn mår så dåligt som Emsie gör? Den frågan ställer jag mig varje dag. Jag känner hur jag går ner mig på grund av detta men jag måste kämpa för min dotters skull.. Men det är så jäkla jobbigt och än en gång så är jag maktlös.
Det kan ju vara något med farmor som ligger bakom allt det här med Emelie. Jag har pratat med henne om det men hon säger att det inte är det. Hon är fast besluten om att det har med skolan att göra men jag vet inte... Det kan ju vara något undermedvetet.

I eftermiddag ska hon i alla fall till pappa och det verkar som hon ser fram emot det. Jag hoppas bara att allt kommer gå bra där i helgen och jag ska försöka vila ut lite. Denna veckan har verkligen inte varit lätt... Men sen kommer ju söndagen och är hon då orolig för skolan igen?! Jag får helt enkelt göra som jag säger till Emsie var dag. Att ta en dag i taget och inte oroa sig i onödan för då mår man bara mycket sämre. Det är ju så lätt att ge råd som alla vet. Men det är ju inte lika lätt att följa dem själv... Men för Emelie visar jag ingenting om hur jag mår, hon behöver inte må sämre. Det är oftast när jag är själv som mina tårar kommer, för det gör så ont i mamma hjärtat att se sin dotter må så dligt som hon gör. Igår ringde hon till mormor och det hjälpte i alla fall för stunden att hon fick prata av sig lite. Hon pratade även igår kväll om att hon skulle ringa till min syster för Emelie kände att hon kunde prata med henne. Och för min del får hon ringa till dem hur mycket som helst. Vad som helst för att hjälpa henne nu.

Jag vet att mycket i min blogg just nu handlar om Emelie men hon är mitt allt. Och just nu är hon det enda jag tänker på. Därför blir det att jag ventilerar det här. Jag måste bara få skriva ur mig allt. Detta är ju min såkallade terapi.

Diverse...

Jag vet inte vad jag ska ta mig till med min dotter. Det enda jag vet är att vi måste få hjälp. Jag har pratat med skolsköterskan och hon tog genast tag i problemet. Hon skulle prata med lärarna och rektorn och sen skulle hennes pappa och jag komma på ett möte med både specialistlärare, andra lärare, rektor och skolsköterska. Det känns skönt att skolan ställer upp.
Men det är jätte kämpigt här hemma. När den ena saken är över, blir hon orolig för nästa och nästa och nästa. Hon gråter varje dag, hon äter knappt... Ingen glädje ser jag hos henne alls... Och detta oroar mig otroligt, samtidigt som det är så jobbigt att se sin dotter må så dåligt. Jag vill finnas och hjälpa och jag försöker av hela mitt hjärta men hela tiden blir det fel och jag känner mig maktlös och räcker inte till.
Jag vet inte om det bara är skolan eller det är något annat som ligger bakom. Hon har börjat sakna sin pappa mer och mer och gråter över det med. Hon ringer till honom var och varannan dag, ibland svarar han och ibland inte. Då blir hon ju ännu ledsnare och jag får ta det med.
Imorgon ska hon in och prata med skolsköterskan igen och jag hoppas att det hjälper henne lite och att det händer något fort. Annars måste jag ringa till barnpsykiatri tror jag så hon får ur sig allt...

Jag var och hämtade ut min medicin tidigare idag. Den ska jag ta 4 ggr om dagen så jag hoppas den ska hjälpa och att jag klarar av att ta den så att jag inte blir inlagd igen.

Idag har Jörgen jobbat igen, han var hemma måndag till onsdag eftersom han har/är jätte förkyld men imorse stack han iväg till jobbet. Själv har jag städat och tvättat lite här hemma och sen gick jag och la mig en liten stund var det tänkt men det blev en ganska lång stund. Jag är fortfarande så otroligt trött och mitt järn går inte uppåt heller... Och nu har jag ju även en infektion i kroppen så det gör mig ännu tröttare. Om det nu var möjligt att bli tröttare än vad jag redan var tidigare.

Jag vill tacka dig mamma för alla fina kommentarer du skriver i mina inlägg, det värmer verkligen och det känns skönt att veta att du läser vad jag skriver. Jag älskar dig!!! Utan dig hade jag inte varit där jag är idag.

Älskade dotter

Det gör så ont att se dig ledsen.

Dina annars så vackra ögon

är nu fulla med tårar.

Dina tårar är det första vi ser på morgonen,

och det sista vi ser när du går och lägger

dig på kvällen.

Mamma vill krama bort allt ont från dig.

Hon försöker men lyckas inget vidare.

Och hon känner sig mer och mer maktlös.

Älskade dotter, du är mitt allt

och orden räcker inte till för att

beskriva hur mycket mamma älskar dig.

Mamma vill torka bort alla tårar

för att kunna se glädje i dina fina ögon igen.

Mamma vill göra allt för att du ska må bra igen

min älskade dotter.

UVI...

Min barnmorska ringde till mig precis och svaret på odlingen som hon skickde in i början på veckan hade nu kommit tillbaka. Svaret visade att jag har urinvägsinflammation, vilket jag tycker är lite skumt eftersom jag inte har känt av det... Men man kanske kan gå med det ändå utan att veta om det? Nu ville min barnmorska sätta in antibiotika så fort som möjligt eftersom urinvägsinflammationen annars kan sätta igång en för tidig förlossning. Så hon hade redan pratat med en läkare och han hade skrivit ut Selexid till mig... Den jäkla medicinen som jag blev så dålig av sist. Och jag berättade för barnmorskan att den medicinen tänkte jag absolut inte ta eftersom jag blev inlagd utav just den antibiotikan sist. Så nu fick hon prata med läkaren igen och skulle sen höra av sig till mig under dagen. Det är ju tur att man hänger med lite själv annars hade man kanske snart legat inlagd med dropp igen... *suck*
Men i alla fall, en ny antibiotika kur är att vänta igen... Trodde ju att jag skulle slippa mer medicin nu.
Jag ska ju även trappa ner på min antidepressiva idag till 10 mg. Jag har ju legat på 20 mg ett tag nu och det har gått sådär får jag väl säga. Vissa dagar, eller speciellt kvällar har jag en jäkla ångest och jag är så känslig och bara gråter. Men jag måste härda ut för lilla Nellies skull. Men visst är det tufft emellanåt, det ska jag inte förneka *Ler*

Ultraljud!

Idag var vi på sista ultraljudet :) Och det var så skoj att äntligen få se vår älskade dotter igen. Det var ju ett bra tag sedan förra ultraljudet. Hon ligger redan långt ner med huvudet och barnmorskan sa att hon var redo för att komma ut. Så man får väl se om lilla Nellie vill stanna kvar i mammas mage dem sista veckorna eller hon kanske kommer tidigare ;)
Allting såg jätte bra ut och hon väger nu 2281 gram och dem räknar med att hon kommer väga cirka 3500 gram om hon kommer ut som beräknat. Men det är ju sådant som man aldrig vet, det är ju bara riktlinjer.

Nu är det ju inte så lång tid kvar och vi längtar så efter lilla Nellie här hemma. Igår gjorde vi iordning i vårt sovrum. Ändrade om så att vi fick plats med både spjälsängen och skötbordet. Och det blev faktiskt riktigt bra! Skönt att ha det gjort nu :) Nu är allting klart och allt som återstår är lilla Nellsan! :)

Krav och åter krav...

Ja, det här med att ha alldeles för höga krav på sig själv. Min tio åriga dotter gråter varenda dag för alla prov och läxor dem har. Och inte bara dem proven och läxorna som dem har samma vecka utan även veckor framåt. "Men mamma, hur ska det gå nästa gång?" Jag pratar med henne, jag hjälper henne med läxorna men det räcker inte riktigt till. Hon är så orolig ändå. Och jag känner mig så maktlös, vad ska jag göra?? Jag vill göra allt för henne, det är verkligen inte bra att hon går och mår på detta viset. Hon gråter för skolan flera ggr per dag och kan inte släppa läxorna. Hon grubblar och tänker på det konstant...
Idag bad jag henne gå till skolsköterskan (hon brukar kunna prata med henne) och hon ville själv gå dit och prata. Hon måste få prata med någon för jag räcker liksom inte till. Kanske det är mycket som ligger bakom. Kanske det är något med farmor som ligger bakom allting men det kommer fram på detta vis?! Hon har ju inte visat mycket sen farmor gick bort...
Men om inte skolsköterskan kan hjälpa henne, så ska jag ringa till skolan och få ett möte med hennes lärare. För detta måste vi ta tag i. Och om hon inte kan prata med skolsköterskan så kanske dem har någon skolpsykolog eller något på skolan. Så hon får ur sig allting som hon håller inom sig. Där är hon precis som sin mamma, håller allt inom sig och samlar på sig en massa saker. Därför måste jag hjälpa henne nu!
Men det är svårt och det är tungt att se sin dotter så ledsen varenda dag. Jag själv blir ju också jätte ledsen, mår inte min dotter bra så mår ju inte jag bra... Så är det ju bara.
Och en tanke, är det kanske skolan som ställer för höga krav på barnen idag? Jag menar, dem är trots allt bara barn. Min dotter har kommit hem med prov som hon har haft tre fel på, då har lärarna sagt till henne "Det är inte bra, du får träna lite mer"... Och vad blir det av det då?! Jo alldeles för höga krav. Eller är det kanske mig hon får sina höga krav ifrån? Jag vet ju att jag har höga krav på mig själv men jag har det inte på min dotter! Jag tycker det är jätte bra med bara tre fel på ett prov!! Och då blir man så stolt! Men hon är inte nöjd förrän alla är rätt.

En rolig sak :)

Eller bara inget annat för mig?! I alla fall så hittade jag en rolig länk tidigare idag.

http://kandisfrissan.veckorevyn.com/

Där kunde man se vilka frisyrer man passade i... och vilka man inte passade i ;) Sen gjorde jag ett litet collage utav några av bilderna :)

Trött & Sliten

Ja, ungefär så känner jag mig. Har ont i varenda led i kroppen, jag har väl åkt på något skit antar jag. Skulle varit på BVC igår men orkade inte. Jag pratade däremot med min barnmorska och den nya odlingen som skickades in var bra så nu kan jag pusta ut lite. En konstig sak var att hon hade fått ett telesamtal från KK där dem sa att jag uteblivit från ultraljudet... Det är ju bara det att jag inte har fått någon tid.. *suck* Ultraljudet skulle ha varit den 8 januari och då hade ju J sluppit vara ledig... Ska i alla fall ringa in till KK imorron och få en ny tid samt kolla om dem har rätt adress hem till oss för det verkar ju lite skumt tycker jag... Och min barnmorska visste om att jag inte hade fått någon tid till ultraljud eftersom vi pratade om det senast förra veckan men trodde bara att KK var sena med sina tider...

Nu har i alla fall Jörgen börjat jobba igen och allt är tillbaka till det vardagliga här hemma med. Det känns lite tomt och tyst måste jag säga nu när man har blivit lite van vid att ha honom hemma. Men en bra sak som jag kommit på är att man får mer gjort i hemmet när man är hemma själv, alltid något positivt :))

Idag har Nellie varit riktigt aktiv, hon sparkar jätte ofta och kan inte riktigt komma till ro. Och så trycker hon neråt bäckenet hela tiden och det gör så förbannat ont ;) Och visst börjar man känna sig som en stor elefant nu *S* Svårt och röra sig och svårt att vända sig ;) Nej, jag ska inte klaga, det är även en helt underbar känsla. Denna känsla har jag väntat på i 9 år och äntligen fick jag den lyckan igen! Helt underbart!!!

För höga krav

Ja, min dotter har alldeles för höga krav på sig själv. I flera dagar har hon varit ledsen över att det är så mycket prov och läxor denna veckan. Hon kan liksom inte släppa det och är rädd för att hon inte kommer klara av det. Jag har förklarat för henne att hon inte måste ha alla rätt på ett prov men det verkar inte riktigt som hon tar det åt sig. Var jag själv likadan? Jag menar redan i hennes ålder... Jag vet ju om att det var en stor del till min kollaps för ett par år sedan. Just att ha för höga krav på sig själv. Har hon kanske fått det från mig?... Jag har lugnat ner mig mycket nu tycker jag men ändå har jag lång väg kvar. Detta är kanske något som jag och Emsie får arbeta på tillsammans. Jag har i alla fall lovat henne att hjälpa henne så mycket som möjligt denna veckan för att lätta det för henne lite. Men ändå är hon så ledsen och det gör så ont i "mammahjärtat".

Upp & Ner

Idag har varit en konstig dag, mina känslor och mitt humör har åkt upp och ner hela tiden. Jag vet inte om det är mina graviditetshormoner som spelar ett sprätt eller om det kanske är så att det är en biverkning av min nedtrappning på medicinen... Kanske är det båda sakerna. Jag har ingen aning men jag det är skit jobbigt. Ena stunden är jag på någorlunda humör för att i nästa sekund ha ångest och vara ledsen eller arg över något. Och oftast över minsta lilla skitsak som annars inte brukar störa mig så mycket...

Men jag har även tänkt mycket på min mamma idag. Hon har det kämpigt just nu, hennes cancer har kommit tillbaka och nu går hon på en massa medicin. :( Och medicinen gör henne jätte trött och illamående. Jag vill kunna finnas för min mamma, hjälpa henne. På samma sätt som hon hjälpt oss så många gånger. Jag älskar henne över allting och önskar verkligen att hon ska slippa från cancern som hon kämpat emot så många gånger tidigare.
Man vill hjälpa men man känner sig så jäkla maktlös... När ska det sluta drabba vår familj och nära och kära en massa negativa saker hela tiden??!

Igår...

... hände det faktiskt lite saker :)Först var vi och ordnade med så svärmors bouppteckning blev klar. J skulle fylla i lite papper och så. Inte så roligt precis men det var ändå skönt att det blev gjort. Nu är allt klart förutom att urnan ska ner i jorden med. Det är fortfarande inte bestämt när det blir av. Men personligen hoppas jag på att det blir snart så man kan gå vidare därifrån med sen. För den dagen blir inte heller rolig, känns som att allting kommer upp igen när vi ska sätta urnan... Men det är inget att tänka på redan nu eftersom vi ju som sagt inte vet när det blir av.

På eftermiddagen var vi nere hos Kendra och Martin en sväng och drack kaffe och snackade bort en timme eller två :) Och det var riktigt trevligt, längesen jag och Kendra umgåtts nu kändes det som.

Oj, jag glömde ju att vi var och köpte en ny trådlös telefon igår. Inget märkvärdigt alls, en billig och enkel telefon men förhoppningsvis bra ändå :) Vår gamla telefon bara brusar och man hör knappt vad man pratar med säger. Skönt att nu ha en ordentlig telefon hemma igen.

Och på kvällen blev vi bjudna på kaffe och kaka hemma hos Tony och Anki och deras två små busungar. Det var jätte trevligt och vi stannade där ett bra tag. Träffade även en mycket gammal kompis till oss som vi inte sett på bra många år och det var jätte skoj.

När vi kom hem blev det soffdax och sen kom vi nog inte isäng förräns klockan var närmare 01.00 och det är sent för oss här hemma *S* Man har ju inte så mycket ork och energi i kroppen som man en gång haft ;))

Och nu mera kaffe för att se om man kan vakna till liv lite :)

Mobiltelefon

En sån här ny och fin mobiltelefon fick min dotter av hennes pappa igår. Den var verkligen jätte fin och såklart blev Emelie jätte glad. Men jag kan inte låta bli att tänka på om han kanske köper hennes kärlek. Jag menar han finns ju inte så mycket för henne annars. Han har till exempel bara träffat henne som hastigast en gång under jullovet och det var för att lämna hennes julklapp. Och när hon nu kommer dit efter en månad cirka så har han köpt en ny och fin telefon till henne. Visst är det snällt, jag ska väl inte gnälla. Men jag hade önskat att han fanns där lite mer för henne och att hade gett henne den faderliga kärlek som hon så väl behöver från honom. Ahh, det känns som jag bara gnäller och det var inte meningen. Men visst får man väl gnälla i sin egen blogg?!

Barnvakt!

Idag har jag varit barnvakt åt min älskade systerdotter! Vi har myst och lekt i flera timmar och det var jätte skoj att passa henne. Hon somnade till slut i min säng och då somnade minsann jag med en liten stund ;) Hon är bara så underbar mosters lilla tös! :))

Min mamma har även varit på besök idag, och det är alltid lika trevligt när hon kommer. Hon och Felicia myste dem med :) Så lilla tösen har fått all uppmärksamhet idag. Och det såg ut som hon trivdes :)

Nu ska vi snart lämna dottern hos sin pappa. Hon ska vara där i helgen och vi brukar inte lämna henne på fredagarna men pappans bil hade gått sönder så då får man ju ställa upp. Men ska jag vara ärlig ställer vi mer upp för Emsies skull eftersom hon vill till pappa. Dem har ju inte träffats på en månad nu.

Efter vi lämnat Emsie ska vi köra till en resturang och äta lite. Vilken resturang det blir har vi inte riktigt bestämt men det ska bli mysigt. Bara jag och älskade sambon! :)) Och efter middagen bär det hemåt till soffan och bara mysa framför tvn :) Så är i alla fall planerna nu :)

Kursdax

Idag börjar kursen i Lund igen. Jag har inte varit på kursen på ja...många gånger i alla fall men nu har jag bestämt mig för att åka dit. Jag behöver komma lite hemifrån och det ska bli skönt att komma iväg. Och sen får jag ju skjuts både dit och hem. Min älskade sambo har ju fortfarande semester och han kör mig både in till Lund och hem igen. Jag sa att jag kunde ta bussen men det tyckte han var onödigt när han ändå gick hemma.
Ok, lite nervöst är det ju, det är en ny kursstart idag och det kan då vara en massa nya människor men det kommer säkert gå bra det med. Och det är ju inte så lång tid kvar att gå på kursen, det beror ju helt på när lillan vill titta ut. :)

Sen har jag efter min läkares ordination börjat trappa ner på min medicin idag. Från 30 mg till 20 mg. Så nu ska jag ha 20 mg i två veckor för att sen trappa ner ännu mer. Jag är såklart lite nervös för hur det ska gå men vi får bara hoppas på det bästa. Och det är ju för Nellies skull (hon blir annars för trött av medicineringen och risken finns då att hon inte orkar med förlossningen) så det måste ju göras.

Annars tror jag dagen blir ganska lugn och skön, förutom kursen har vi inte något inplanerat idag. Vädret är trist, regnar, grått och trist. Vi hade ju lite snö för ett par dagar sedan men det försvann ungefär lika snabbt som det kom... Inte för att jag är så glad i snö men det blir ju så mycket ljusare om det är lite vitt på marken. Just nu är det ju grått varenda dag och det är så tråkigt. Man blir så trött på det...

Nej, nu måste jag fortsätta göra mig iordning så jag kommer iväg. Ha en bra dag allesammans!

Telefonsamtal och besök hos älskad vän.

Idag åkte vi och hälsade på min älskade vän Petra. Det var ett bra tag sedan vi träffades sist och det var verkligen jätte skoj att se henne igen :) Jag har ju verkligen saknat henne, jag hoppas på att vi kan försöka bygga upp vår vänskap igen. Vår vänskap är mycket stark men tyvärr har vi en förmåga att glida ifrån varandra :( Men vi vet alltid om att vi finns för varandra i vått och torrt. :)
Så jäkla svårt ska det väl inte vara att träffas lite oftare, det är ju trots allt inte så långt mellan oss (cirka 2.5 mil)...

Sen fick jag även ett telefonsamtal från min barnmorska idag. Hon hade fått tillbaka provsvaret på odlingen som hon gjorde av morgon urinet... Och det visade sig att det inte var så bra... Jag har fortfarande upphöjda bakterievärde i njurarna. Trodde att jag skulle vara kvitt det nu men då trodde jag visst fel. Jag ska i alla fall lämna ett nytt test imorron så får vi se vad den odlingen säger. Än så länge behövde jag ingen antibiotika sa min barnmorska. Nu hoppas jag bara att det inte höjs ännu mer. Jag vill inte vara mer sjuk nu och inga sjukhus förrän lilla stumpan ska födas helst...
Men vi får väl som sagt se vad nästa odling visar.

Uppe med tuppen

Ja, idag fick man ju snällt stiga upp mycket tidigare än vad man är van vid. Vi har ju helt vänt på dygnet känner jag och nu när Emsies skola börjar idag så var det ju bara till att stiga upp och se glad ut. Men jag kan lova er att jag inte känner mig ett dugg pigg ;)
Emelie kom upp i tid hon med, och jag tror att det gick lite lättare för henne att komma upp än vad det gjorde för mig :)

Men nu är man i alla fall uppe och jag ska börja dricka mitt morronkaffe nu så man kanske man vakna till liv lite. Sitter ju här framför datorn och gäspar hela tiden...

En dikt om barnmisshandel...

Hittade denna dikt i en annan blogg och kan man annat än att bli berörd?! F*n den sista idioten är inte född ännu. *tårar i ögonen*

Mitt namn är Chris, jag är bara 3 årMina ögon är svullna, jag kan inte se.Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.
Vad kunde annars göra min far så arg?Jag önskar jag vore bättre, jag önskar att jag inte vore så ful.

Då kanske min mor fortfarande ville ha mig.
Jag kan inte göra något rätt, jag kan inte alls prata.
Annars är jag inlåst, hela dagen.
När jag vaknar är jag ensam, huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte hemma.
När min mor kommer hem försöker jag vara snäll.
Då får jag kanske bara en smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.
Min far är tillbaka från Charlies Bar.
Jag hör honom svära.Jag hör mitt namn.
Jag trycker mig mot väggen.Jag försöker gömma mig från hans onda ögon.
Jag är så rädd.Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande, han kallar mig fula namn.
Han säger att det är mitt fel att han plågas på jobbet.
Han slår mig och skriker på mig.
Jag kan smita till slut, och springer mot dörren.
Han har redan låst den, och jag börjar storgråta.

Han tar tag i mig och slänger mig mot den hårda väggen.
Jag faller till golvet med mina ben som nästan är brutna, och min far fortsätter kalla mig fula namn.
Jag skriker 'Förlåt' men det är försent.
Hans ansikte förvrids till okänslighet.
Värken. Smärtan. Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.
Snälla låt det ta slut.
När han äntligen slutar och går mot dörren ligger jag där känslolös.
Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.Jag är 3 år.
I natt mördade min far mig.Du kan hjälpa... Om du blir berörd, så gör något... Sprid detta vidare...

Vad har hänt idag då??!

Inte särskilt mycket... Vi åkte till CityGross och handlade hem lite mat men sen åkte vi hem igen. Och jag sov lite middag och under tiden diskade och dammsugade min kära älskling! Hur har just jag kunnat få en så underbar man ;)
Just nu håller vi på och lagar middag, till och med Emelie hjälper till! :)

Imorron börjar Emsie skolan och allt går tillbaka till vardagen, nästan i alla fall. Jörgen har semester i en vecka till :) Det kommer bli tomt när dem båda är iväg och bara lilla jag och vovvarna är hemma. Men det är ju inte så lång tid tills lilla "Nellan" tittar ut ;) Och sen har jag säkert att göra dagarna igenom :)

Nej tillbaka till middagen! =)

Jag gratulerar...

... min älskade styvdotter på hennes 13- års dag! Jag hoppas att hon har haft en trevlig dag med sina nära och kära :) Trots att det inte var så längesen hon åkte hem så saknar vi henne redan. Men som tur är får vi snart träffa henne igen!

Tråkig dag??

Eller bara jag som är tråkig idag?? Jag vaknade imorse och kände mig inte alls på humör, jag känner mig riktigt nere och deppig idag. Men jag kan inte sätta fingret på varför. Kanske beror det på vädret, eller att vi inte ska göra något speciellt idag... Eller så beror det kanske bara helt enkelt på att jag har en tråkig dag som alla andra har då och då.
Nåja, jag får väl se hur dagen blir, kanske blir den jätte bra, vem vet?!

Tröttare än tröttast...

... det är vad jag är nu. Kan inte förstå varför jag är så otroligt trött om kvällarna. Jag menar jag har ju inte gjort något särskilt krävande idag... Kanske det har med att göra att jag inte har något järn i kroppen. Men det är inte så skoj att behöva gå och lägga sig varje kväll runt nio tiden bara för att jag inte orkar vara uppe längre. Kanske är det ett tecken på att jag börjar bli gammal ;))

Idag var vi i alla fall och hälsade på mamma :) Alltid lika trevligt att träffa sin kära mamma =) Och hon är ju mer eller mindre som en av mina bästa vänner! :)

på vägen hem köpte vi pizza, jag och dottern delade på en och det var knappt att jag fick ner en halv pizza ens... Hade det varit för cirka ett och ett halvt år sedan hade jag kunnat klämma en hel pizza utan problem men inte nu inte. Nu säger det tvärstopp långt innan halva pizzan :)

Nu ska jag mysa med mina kära älsklingar framför tvn och hoppas på att jag inte somnar för tidigt.

Helg igen :)

Just nu springer dagarna iväg tycker jag och nu är det helg igen. :) Idag gick vi upp tidigt för att vi skulle besiktiga (ser inte rätt ut...) bilen och det gick faktiskt mycket bättre än förväntat så det var var skönt, nu slipper vi lägga ut en massa pengar på bilen i alla fall :)
Sen hämtade vi dottern hos hennes kompis eftersom hon sovit över hos honom inatt. Och det hade gått jätte bra! Såklart var vi ju tvungna att dricka lite kaffe och snacka lite skit med hans föräldrar med eftersom vi kommer så bra överens allihopa! Skoj :) Så det blev många härliga skratt och en trevlig fikapaus.

Nu är vi hemma igen och alla tre är lite rastlösa. Vet inte riktigt vad vi ska göra. Vi har planer på att hälsa på hos mamma men hon svarar tyvärr inte. Men vi provar ringa igen om en stund kanske hon bara är i affären.

Nu är det dags att stoppa i en ny maskin tvätt. Ha en trevlig helg allesammans!

Glukosbelastning och annat

Igår var jag och gjorde glukosbelastningen, lite sent för man ska egentligen göra det runt vecka 28 men men, bättre sent än aldrig. Även om jag hade hoppats på aldrig för fy f*n vad vidrigt det var. När jag gjorde det sist (när jag gick och väntade stora tösen) så fick man sockerlösningen i en plastmugg. Men igår hade dem slagit på stort, ett helt stort ölglas med den skiten i... Och dricka det på 5 min. Nåja, det gick ju ner men ni kan tro att magen vände sig på mig flera ggr om.
Nästan alla mina prover ser bra ut, dem skickade en odling på mitt urin för att se om jag har några bakterier kvar i njurarna. Och sen har jag på tok för lite järn i kroppen. Eller som min barnmorska sa " du skulle ha kollapsat vid detta laget för du har helt järnbrist"... Så det blev nya järn tabletter för mig, två ggr om dagen och nya prover om två veckor för att se om det har blivit bättre. Inte konstigt att jag känner mig trött alltid om jag inte har järn i kroppen...

Och även om jag känner mig stor runt magen så ligger mitt Sf mått på kurvan så jag antar väl att jag är normalstor då ;) Men känner mig som en ballong... ;) Nellie låg igår med huvudet neråt så vi får se om hon fixerar sig eller om hon ändrar sig igen :)

Igår kväll åkte vi till Sturup för att lämna av min styvdotter. Hon har redan varit nere hos oss i en och en halv vecka och nu känns det tomt och tyst. Men kanske vi ska ha henne lite på februarilovet, vi får se vad som händer.

Idag ska Emelie leka med en kompis, han kommer hit vid middagstid så nu sitter jag och slappar lite och samlar på krafter ;)) Dem brukar leka ganska så vilt dem där två emellanåt, men det är väl så barn är antar jag :) Sen kanske Emelie skulle följa med honom hem och sova över där tills imorron.
Skoj för henne :)

Jag skickade ett sms till hennes pappa igår och frågade om han skulle ha Emsie i helgen som vi har diskuterat lite om tidigare. Men än så länge inget svar (och vad hade jag egentligen förväntat mig) Jag har haft tösen i tre veckor nu och kan lika bra fortsätta ha henne :))) jag tänker inte krusa hennes pappa till att ha sin egen dotter. Då har jag henne gärna själv :)))

GRATTIS!!!

Idag fyller min älskade systerdotter 1 år. Jag kan inte förstå var hela år 2007 tog vägen. Tyckte ju inte det var så länge sedan "mosters lilla tös" föddes. Men jodå, fakta kvarstår att det är ett helt år sedan!
Så idag var hela familjen och firade lilla tösen med massa paket, tårta och kakor *mums* Och lilla Felicia tyckte minsann också att det var gott med tårta :)

Men nu är vi hemma igen och har precis ätit middag. Idag är jag jätte trött. Känner mig helt slut i hela kroppen. Både igår och idag har jag haft en massa förvärkar så i och för sig är det ju inte så konstigt att man är trött. Men jag hoppas allt att vår lilla älskling stannar kvar i magen ett tag till :) Även om jag längtar otroligt mycket efter henne nu :) Men det närmar sig ju sakta men säkert ;)