Fortfarande hemma...

Ja, trots några jäkla värkar så ville inte vår älskade dotter komma ut. Det lugnade ner sig senare på natten och nu har jag inga värkar men f*n så ont i ryggen fortfarande.Och jäkligt trött efter kvällens och nattens bravader. Men det är bara till att fortsätta vänta. Någon gång kommer hon ju. Men nu är det dags att ta hand om stortösen så hon kommer iväg till skolan i vanlig ordning! Ville bara skriva hur det gått här så att ni inte behöver undra :)

AAJJ!!

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev. Har inte orkat sitta vid datorn och lusten till det har väl inte riktigt heller funnits. Vissa dagar har jag mått bra och vissa dagar har jag haft lite mer ångest. Men jag försöker ta mig igenom det med. Nu är det ju inte så lång tid kvar tills lillan är uträknad. Idag är det exakt en vecka till beräknad födelse.

Imorgon är den BF dagen jag först fick, innan ultraljudet. Och nu ikväll har jag några jäkla värkar. Och jösses vad ont det gör i ryggen, det riktigt hugger till och sen strålar det ner i benen på mig. Jag kan ju knappt stå upp när det kommer så ont det gör. Men jag har ju haft förvärkar och sammandragningar tidigare så jag vågar inte hoppas på för mycket. Det lugnar säkert ner sig när jag går och lägger mig.

Men vi längtar efter lilla Nellie här hemma nu och dagarna går fram i snigelfart tycker jag. Och sen går jag säkert över tiden med tre veckor eller något ;) Det skulle ju inte alls förvåna mig *S* Nej, vi får se det positivt. Hon kommer när hon kommer ;) Fast det är ingen som har något bra tips på att få igång det lite?? ;)

Och jag hoppas att jag slipper foglossningarna när lillan har kommit ut. Har hört av flera stycken att man kan ha det kvar även efter förlossningen men jag hoppas att det lägger sig.
Idag var det så fint väder och det enda jag ville var att ta en promenad. Men det fick bli fram och tillbaka till brevlådan. Sen satt jag ute i det fina vädret lite mest för att få lite frisk luft. Men det hade varit så skönt med en promenad!!

Nej, nu ska jag snart gå och lägga mig och försöka sova lite, kanske det lugnar ner sig eller så gör det, det inte ;) Sussa så gott!

Skitdag!

Kraftigttryck över bröstet som bara blir värre för var minut som går. Tårar som inte vill sluta rinna nerför kinderna. Hopplösa och idiotiska tankar som far runt i huvudet. Panikångest attacker som hela tiden avöser varandra. Bråk med dottern, hon måste älska att bråka med sin mamma när hon mår dåligt. Jag känner förtvivlan och hopplöshet.

Fan detta är verkligen en skitdag, och jag önskar att jag hade sluppit vakna upp till denna dag. Det hade varit skönt att få slippa finnas till idag. Men jag måste kämpa. Jag har ju inte sådana här dagar hela tiden. Men när dem väl kommer är dem så otroligt kraftiga. Dem dagarna är jag totalt knäckt och varken vill eller orkar kämpa. Samtidigt som jag vet att jag måste för min familjs skull.

Men när ångesten trycker över bröstet, man kan knappt andas och dem idiotiska tankarna far runt i huvudet på mig så är det inte så lätt att tänka positivt. Jag vill men det är så förbannat svårt. Ångestens kraftiga tryck är starkt och själv känner man sig som den svagaste skit som finns.

Emsie har en kompis på besök. Så fast jag mår som helvetet själv tänker jag alltid på att min familj ska ha det bra. Fast innerst inne hade jag velat ara själv och bara fly från denna dag. Fly och hoppas på att morgondagen blir bättre.

Men just nu har jag en lång jäkla dag framför mig. En dag som jag inte vill vara med om. En dag som jag bara skulle vilja försvinna ifrån. En helvetes jäkla dag...

Kattaskrälle!!!

Ja, ni skulle varit här i morse och sett cirkusen. Klockan var 06,00 när Bamse (katten) började mjaua och ville ut. Jag gick upp för att släppa ut honom men då sprang han under soffan och ville inte alls ut. Ok, tänkte jag då går jag och lägger mig igen. Men det tog inte lång stund innan jag fick gå upp igen eftersom kattfan började mjaua igen. Men likadant även denna gång. Och denna gång lockade jag ändå honom med mat men det hjälpte inte. Trött och sur gick jag och la mig igen. I fem minuter tills samma förbannade mjauande började. Jag for upp, och vid detta laget hade även sambon vaknat så även han for upp som ett skott. Skit irreterade på den jäkla katten. Mitt i allt kaos välte sambon en kruka så det small till i golvet. Den gick inte sönder som tur var ;) Och sen jagade Jörgen ut katten under soffan och ut med honom! Äntligen! Nu var kattfan ute och man kanske kunde få sig lite sömn. Men inte det inte, nu var man ju redan så pigg efter allt springande fram och tillbaka så nu kunde man ju lika bra gå upp. Ja, nu kan man skratta åt allting men ni kan tro att jag var irreterad...
Så det blev ingen sovmorgon denna lördagen i alla fall. Det är bara till att hoppas på att man kan få sova lite längre imorron.
Ja, förrästen mitt i all cirkusen kommer Emsie ner och ni vet ju alla hur go hon är på morronen ;) Hon lägger till med värsta härliga kommentaren " Vad fan står på??" Och man kan ju inte annat än att skratta. Så hela familjen har fått gå upp tidigt idag.

Fredag...

Ja, så har det då blivit fredag. Och vad jag vet så har vi inget speciellt inplanerat. Jag tror att det blir en myskväll med familjen framför TVn vilket kan vara hur mysigt och skönt som helst. Japp, ännu ett tecken på att man börjar bli gammal ;) *S*

Och inte blidde det någon alla stjärtans dag bebis heller. Men det är bara att vänta, hon kommer ju när hon kommer men vi längtar så här hemma. Och nu går tiden sakta tycker jag. Och kommer jag gå över tiden så kommer det väl kännas som hela graviditeten tillsammans. Nää vad jag gnäller ;) Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju ;)

Både igår och idag har det varit riktigt vårväder här nere i Skåneland. Jätte skönt har det varit att äntligen få se lite sol. Den har varit efterlängtad. Och man får lite mer krafter på köpet när solen visar sig. Jag skulle behöva mycket krafter för övrigt, jag är jämt så trött hela tiden... Och bara det är tröttsamt i sig.

Igår kom Martin med en röd ros till Emelie från honom, Kendra, Chilly och Helo. Och på rosen fanns ett kort där det stod "Vi älskar dig". Jag blev faktiskt riktigt rörd! Det var så fint gjort och Emelie blev ju jätte glad!
Hon hade tidigare varit lite nedstämd för att inte farmor fanns på alla hjärtans dag men hon sken upp som en sol när hon fick rosen. :) Så tack Martin och Kendra!!!

Alla hjärtans dag!

Jag hoppas att alla mina nära och kära får en trevlig alla hjärtans dag idag. Det är ni värda!

Själv gick jag upp klockan fem imorse, jätte pigg. Och det är då verkligen inte likt mig just nu, brukar ju vara trött som en gnu annars. Jag stängde av sambons väckarklocka och gick upp och gjorde kaffe till honom. Sen bredde jag hans smörgåsar som han skulle ha med sig till jobb så allt var klart när han kom upp :) Och till lillan hade vi köpt en liten våreld i en vacker "hjärtkruka". Det är hon värd efter allt slit med skolan som varit dem sista veckorna.

Men idag har jag henne hemma från skolan, hon är jätte förkyld och tyvärr har hon ärvt mina rinnande ögon när hon är förkyld. Hon har varit förkyld hela veckan men hon har envisats med att gå till skolan. Men idag var det mycket sämre så jag avrådde henne helt enkelt från att gå till skolan idag.

Igår kväll var vi hos mamma en sväng, tyvärr blev det ju inte så länge eftersom det var vardag och Emsie skulle isäng i tid. Men det är alltid lika trevligt att komma hem till mamma så bättre en liten stund än ingen alls. TACK än en gång mamma!

Tänk om man kunde få sig en liten alla hjärtans dag bebis. Det hade varit mysigt. Men en sådan tur har jag säkert inte. Nej, jag kommer säkert gå över tiden med denna lilla bebis med. Tråkigt nog ;)

Älskade Underbara Mamma

Jag har världens bästa mamma! Hon är den mest underbara människa som finns och hon ställer upp för sina barn och barnbarn till 100 %.
Igår körde hon dem tråkiga 5 mil som vi har mellan oss, bara för att jag skulle till mvc och hade så ont i bäckenet så jag knappt kunde gå. Nu var alla prover bra till och med järnet hade gått upp och låg nu på 108 istället för 102 :) Urinodlingen skickades och jag får väl svar på det nu i veckan om det skulle vara något. Mamma var med inne på undersökningen och vi hörde på Nellies hjärtljud :)) Längtar efter henne otroligt mycket nu och för min del gör det inget alls om hon vill komma ut lite tidigare. Vi väntar ju alla nu :)

I alla fall så fick jag en tid till läkaren igår tjugo i fyra för att kolla upp varför jag har så otroligt ont i mitt bäcken. Min älskade mamma stannade kvar hela dagen för att köra mig tillbaka till mvc igen på eftermiddagen. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne nog. Jag hade aldrig orkat gå dem 3 km som det är in till byn och sen lika långt hem igen ju... Och så två ggr dessutom. Så ett stort stort TACK till min underbara mamma som ställer upp så mycket för oss. Vet inte vad jag skulle gjort utan dig! Du är guld värd!!

Läkarbesöket visade att jag har kraftig foglossning, något som vi misstänkt tidigare men det var nu skönt att få det bekräftat så det inte var något fel på lilla Nellan. Tyvärr finns det ju inte så mycket att göra åt foglossning utan jag får snällt gunga fram som en anka och ha förbannat ont dem sista veckorna som är kvar nu.

Skriva av sig lite...

Har precis satt mig med vad jag trodde var en go kopp kaffe men inte det inte... Köpte en ny kaffekokare häromdagen men kaffet man kokar i den smakar bara plast! :( Hur ska man få bort plastsmaken, någon som har någon ide?

Jaha, vad har hänt sedan sist jag skrev då... Jag har jäkla ont i mitt bäcken emellanåt. Jag tror att det är Nellie som trycker sig längre och längre ner och att hon då trycker på någon nerv eller något. Emellanåt gör det så ont så jag kan inte gå...
Och där kommer mitt lilla problem in. Imorron ska jag in till BVC för att lämna en ny urinodling men det är även en rutinkontroll. Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig dit. Det får bli att jag får gå och försöka cykla om vartannat men det kommer bli tufft. Och jag tror det kommer ta tid. Men jag måste ju dit så jag får helt enkelt försöka... Men jag fasar för det... *ajajaj* Det är vid såna här stunder som man önskar att man hade bil och körkort...

Min mormor är inlagd just nu och det är verkligen inget skoj. Hon har åkt på lunginflammation och KOL och så har hon ju med den förbannade cancern i kroppen. Jag hoppas att hon klarar detta så hon får leva i ett par år till. Jag tycker inte det är dags för henne att lämna oss ännu. Och min mamma är så klart jätte ledsen och orolig över både sin mamma och pappa och det är ju klart att jag tänker på mamma med i sin tur. Det är bara för mycket runt omkring oss nu. Ska det aldrig ta slut?!

Jag har även börjat tänka mycket på min lillebror. Det är så tyst om honom nu och ingen som man pratar med har hört något varken från honom eller om honom. Man vet ju inte ens om han lever :( Nej, jag ska inte tänka så. Men jag måste ju erkänna att jag är lite orolig för honom med och mina tankar går just nu mycket till honom med... Saknar honom otroligt mycket i alla fall.

I helgen har vi varit barnledig, snart blir det inga fler barnlediga helger ;) Inte lång tid kvar innan man är tvåbarnsmamma nu. Men om jag ska vara ärlig så hade jag önskat att hon kom typ NU ;) för nu känner jag mig så tung och mitt bäcken gör ju som sagt mycket ont. Ja, jag vet att jag gnäller men ibland så behövs det ;) Och nej, jag gnällde inte när hon blev tillverkad ;) *S* Jag vet att det finns någon som hade sagt det annars så jag sa det först ;))

Nu ska jag gå och duscha och snart kommer Emelie hem. Hon ville stanna hos pappa lite längre så han körde hem henne. Skönt, då slapp ju vi köra till Tomelilla idag :)

Ångest...

Detta inlägg blir nog ganska känsligt så ni som inte orkar/vill läsa avråder jag er till nu :)

Som jag skrev innan har jag bara legat nästan hela dagen. Jag har nu ikväll lyckats få behålla lite mat och dricka och det känns skönt.
Men jösses vilken ångest jag har över precis allting. Jag är jätte känslig och bara gråter hela tiden. Ångesten tar stryptag om halsen och det gör så jag har fruktansvärt svårt att andas. Detta är väl en av biverkningarna på att jag inte längre har min anti deppressiva. Men just nu känns allt bara skit rent ut sagt. Det har hänt så mycket runt om i min familj och bland mina släktingar på sista tiden Min älskade mamma har inte det heller lätt just nu. Och jag vet att jag ska tänka på mig själv och må bra men det är inte så lätt. Min mamma är mitt stora stöd, min bästa vän! Ja, det är sant. Min mamma är min bästa vän och jag älskar henne över allting. Och jag önskar så att hon mår bra, jävla cancer som dyker upp hos var och varannan människa nu. Jag önskar bara att vi kunde bo närmare så jag kunde stötta henne mer än vad jag kan nu.

Men sen är det så mycket jag inte kan sätta fingret på varför jag är ledsen. Jag ska snart få en dotter till och det ärjag glad över. Jätte glad över. Men ändå så bränner tårarna innanför mina ögonlock och jag kan inte förstå varför.
Men jag hoppas och tror att jag mår bättre när Nellie kommer till oss. Då har jag henne och min stora älskade dotter att kämpa för. Min familj är mitt allt och om jag inte haft det så vet jag helt ärligt inte var jag hade varit idag... Inte där jag sitter nu i alla fall, så mycket kan jag ju säga. Och mamma, om du läser detta, bli inte ledsen för min skull, du har nog med ditt eget. Jag kan bara inte sätta fingret på varför mitt psyke just verkar svika mig. Jag har ju allt att vara glad för. Förutom den förbannade cancern som slår hårt mot mina nära och kära.

Ahh, detta blev inget bra inlägg mest en massa gnäll tycker jag så jag struntar i att skriva mer just nu utan går och lägger mig. Jag får helt enkelt hoppas på att morrondagen blir bättre och att ångesten kan släppa sitt tag om mig.

Tiden går...

.... men ändå tycker jag att allt står stilla. Jag är otroligt trött, och yr om dagarna. Orkar inte vara uppe många timmar innan jag måste gå och lägga mig igen. Igår sov jag större delen utav dagen och likaså idag. Inga krafter alls i kroppen och det känns så trist att bara ligga i sängen hela tiden. Tiden går ju så sakta då med ju.

Jag har nyss ätit ett glas youghurt för att se om jag kan få behålla det så jag i alla fall har något i magen. Just nu vill jag bara att lilla Nellie kan titta ut :))) Och sen blir det inga fler barn för mig, min kropp klarar f*n inte av att vara gravid... Nej, två skitungar räcker för min del. Sen har jag ju två bonusungar med så det både räcker och blir över ;)

Detta var ett litet livstecken från mig, inte var det mycket men jag ska stoppa i en maskin tvätt när jag ändå är uppe. Och förhoppningsvis hinner jag få bort disken med innan kroppen säger stopp och det är dags att lägga sig igen.

Skattkammarön

Idag åkte min dotter med sin kompis Evelina och hennes mamma till Skattkammarön i Lund. Emelie har sett framemot det länge så jag hoppas dem kommer få en bra dag tillsammans :) Jag funderade ett tag på om jag skulle följa med. Det hade ju varit skoj med en heldag tillsammans med Emelie men det som fick mig att backa var tyvärr hennes kompis mamma... Visst är hon trevlig men hon kan snacka så mycket skit om allt och alla och det orkar jag inte med. Sådana människor har jag en gång lämnat bakom mig och jag orkar inte med det en gång till. Så jag och Emelie får väl göra något annat tillsammans sen.

Vad jag och Jörgen ska göra idag har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag inte pallar sitta hemma och uggla ännu en dag. Måste ut och se lite annat än husets fyra väggar.
Och det är en ganska så ljus och fin dag idag :) Solen vill titta fram mellan molnen och kanske man kan få vara lite piggare och gladare idag. :)

Såå trött...

Jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer som jag får och speciellt efter mitt förra inlägg :) Känns skönt att jag kan få skriva av mig och ändå få er respons på det.

Just nu är klockan bara kvart över nio en fredagskväll och mina ögon går snart i kors på mig så trött jag är. Det enda m håller mig uppe nu är att dottern inte är isäng ännu. Jag kan ju inte gå och lägga mig tidigare än henne. Så när hon har gått och lagt sig vid tiotiden då lär jag med gå och lägga mig. Och tro mig, jag tror nog att jag somnar innan huvudet har hamnat på kudden ;)

Idag har jag i alla fall varit lite piggare. Jag har till och med fått dammsugat och torkat golven här hemma, det behövdes! Skönt att det nu är gjort men det tar inte så lång tid så får man göra det igen, men det är så det är med djur, ungar och gubbar ;)

Nej, nu orkar jag inte skriva mer för idag. Sov så gott allihopa!

Vänner?!

Jag börjar med att skriva redan nu att detta inlägg kan vara lite känsligt så om ni inte vill läsa avråder jag er till det nu :) I annat fall så får ni ta risken. Som sagt, jag har denna blogg till att skriva av mig om alla mina tankar och känslor. Och detta är hur jag känner det idag...
Jag vill inte att någon ska ta detta inlägg personligt, jag syftar inte på någon särskild när jag skriver detta. Och som sagt, min blogg - mina tankar ;:)

Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag har en helt underbar familj som jag älskar över allt annat. Och i min familj räknas även min mamma, mina syskon och andra nära släktingar. Jag kommer aldrig ta dem för givet igen för en underbarare familj än min går inte att hitta.
MEN var är mina vänner?! Har jag några överhuvudtaget? Visst, ytliga vänner som vi åker och dricker kaffe hos o snackar bort några timmar. Inget fel med det och jag tycker mycket om dem vännerna med. Men vad jag menar är var finns mina riktiga vänner? Dem som man kan prata med allt om, gråta hos och att man ibland kan få sig en tröstande kram.

Oftast sitter jag här hemma själv, ingen som kommer och hälsar på... telefonen är nästan tyst hela dagarna... Jag vet, detta är säkert mitt eget fel. Jag antar att jag har stött bort alla mina vänner. Ofta har jag ju gjort det när jag mått dåligt och jag antar att jag nu får betala priset. Ett dyrt jävla pris vill jag lova.
Jag saknar så att ha vänner att kunna göra något med, kanske ta en fika på stan, gå på bio en kväll, ha en tjejkväll. Men nej, jag sitter jämt hemma med familjen. Inget fel på det, jag trivs att ha min familj runt mig. Men ibland kan det vara skönt att inte bara vara en mamma och sambo hela dagarna. Utan också en vän! Jag vill vara en vän.

Men som sagt, jag antar att jag har sabbat det för mig totalt. Men alla ska veta att jag saknar det. Och det går inte en dag utan att jag tänker på det. Inte en dag utan att jag känner mig ensam.

Och snälla, ta det nu inte personligt! Jag har säkert mig själv att skylla. Det är ingen annan jag skyller detta på. Men jag måste få skriva av mig ibland. Jag har tusen tankar som cirkulerar i min skalle varje dag och det måste ut nu. Så kanske det blir fler lite känsliga inlägg framöver. Och jag vill inte göra någon ledsen heller. så om ni vill fortsätta läsa min blogg så får ni ta det som det kommer. :)