Godmorgon.

Inte för att jag vet om det är en så bra morron precis. Emelie är lika ledsen och gråter konstant, och det gör ju i sin tur att jag mår lika dåligt! Vad fan ska man göra när ens barn mår så dåligt som Emsie gör? Den frågan ställer jag mig varje dag. Jag känner hur jag går ner mig på grund av detta men jag måste kämpa för min dotters skull.. Men det är så jäkla jobbigt och än en gång så är jag maktlös.
Det kan ju vara något med farmor som ligger bakom allt det här med Emelie. Jag har pratat med henne om det men hon säger att det inte är det. Hon är fast besluten om att det har med skolan att göra men jag vet inte... Det kan ju vara något undermedvetet.

I eftermiddag ska hon i alla fall till pappa och det verkar som hon ser fram emot det. Jag hoppas bara att allt kommer gå bra där i helgen och jag ska försöka vila ut lite. Denna veckan har verkligen inte varit lätt... Men sen kommer ju söndagen och är hon då orolig för skolan igen?! Jag får helt enkelt göra som jag säger till Emsie var dag. Att ta en dag i taget och inte oroa sig i onödan för då mår man bara mycket sämre. Det är ju så lätt att ge råd som alla vet. Men det är ju inte lika lätt att följa dem själv... Men för Emelie visar jag ingenting om hur jag mår, hon behöver inte må sämre. Det är oftast när jag är själv som mina tårar kommer, för det gör så ont i mamma hjärtat att se sin dotter må så dligt som hon gör. Igår ringde hon till mormor och det hjälpte i alla fall för stunden att hon fick prata av sig lite. Hon pratade även igår kväll om att hon skulle ringa till min syster för Emelie kände att hon kunde prata med henne. Och för min del får hon ringa till dem hur mycket som helst. Vad som helst för att hjälpa henne nu.

Jag vet att mycket i min blogg just nu handlar om Emelie men hon är mitt allt. Och just nu är hon det enda jag tänker på. Därför blir det att jag ventilerar det här. Jag måste bara få skriva ur mig allt. Detta är ju min såkallade terapi.