Gott nytt år!!

Nu har jag inte varit inne och skrivit blogg på ett tag men tiden räcker inte till. Istället för att man brukar vara själv om dagarna så har man nu två busungar som springer omkring från morron till kväll. Och så är ju min kära sambo hemma, och det är faktiskt riktigt skönt!

Julen var riktigt mysig och fin fast minnet av svärmor kom upp flera ggr. Min dotter tände ett ljus som var tillägnad farmor och hon man märkte på henne att hon var ledsen flera ggr. Men jag tyckte ändå i det stora hela att vi hade en riktigt mysig jul med våra nära och kära.

Ett tråkigt besked fick vi förståss i juldagarna... Den idioten som körde på farmor får ingenting, åtalet mot honom har lagts ner... Så i princip kära vänner, så får man köra över folk hur som helst, man går ändå fri och körkortet får man minsann behålla med som ett extra plus!! Så som ni säkert förstår var detta ett hårt slag att få men vi har inte berättat något för barnen ännu utan har sagt att vi ska fira nyår först.

Igår var vi och la en blomma på farmor och farfars grav men Emelie fick vi inte med oss. Hon vägrade helt! Hon har inte varit på kyrkogården sedan farmors begravning. Och inte kan jag ju tvinga henne heller. Jag bara hoppas att hon snart kan öppna upp sig lite mer.

Men idag är det i alla fall sista dagen på 2007. Och jag hoppas verkligen att 2008 kommer bli ett bättre år än vad 2007 har varit.
Jag hoppas att förlossningen kommer gå bra och att vår älskade dotter är frisk! Sen hoppas jag att alla mina nära och kära kommer få ett riktigt bra 2008.

Och jag skänker även en tanke till Maria. Hon har haft det väldigt kämpigt och kommer få kämpa ett bra tag till. :( Jag hoppas att hon och hennes nära och kära kommer få ett mycket bättre 2008 än år 2007. Jag har "bara" läst hennes blogg men det är en tjej som verkligen berör mig och hon kämpar tappert! Många tankar går till henne varje dag!

Och nu alla mina vänner önskar jag er ett GOTT NYTT ÅR!!!

Igår och Idag...

Jag tänkte uppdatera er lite om vad som hänt dessa två dagar.


Igår hade älsklingen en överraskning till mig och dottern. Vi fick inte reda på vad det var förrän vi var där. Först åt vi på en fin kinaresturang. Jätte gott var det =) Ok, inte så mager mat kanske men det var säkert över 1 år sedan vi åt kinamat sist så det unnade vi oss :)) Och efter det körde vi och spelade bowling. Jätte trevligt hade vi och jag vann bowlingen ;)) Emelie hade aldrig spelat bowling tidigare så först var det lite svårt för henne men hon fick snabbt in hur hon skulle göra och sen gick det bara bättre och bättre.


Vi hade en jätte mysig helg alla tre och det var så skönt att få tänka på lite annat än julstress ett tag :) Och min älskling är bara för go som hade planerat detta. *älskar honom* :)

Här är en bild på mig innan vi åker iväg på överraskningen. Inte ofta jag bjuder på bilder av mig själv men det är ju jul så denna gången kan jag ge efter ;)

Idag har vi handlat dem sista julklapparna. Skönt att äntligen det med är färdigt. Och två dagar innan jul med ;)) *S* Sen åkte vi iväg till en verkstad och fick äntligen vinterdäck på bilen, bara ren tur att vi inte har blivit stoppade av polisen ännu. Usch, då hade det blivit en massa onödiga böter...

Och nu ikväll har vi äntligen fått upp julgranen. Barnen hjälpte till och det var mysigt. Ja, barnen, igår kväll så åkte vi till flygplatsen och hämtade upp Jennifer så nu ska hon vara här nere och fira jul och nyår med oss. :))

Och nu sitter vi allihopa och slappar, ingen som har så mycket ork till annat. Känns som dagarna bara springer iväg nu. Men nu är i alla fall allting inför julen ordnat och det är skönt :) Så trots alla motgångar ska vi nu i alla fall fira en bra jul tillsammans med våra underbara barn.

Sen måste jag skriva till min syster och hennes sambo, jag beklagar verkligen sorgen. Jag vet precis vad ni går igenom nu. Jag skulle ha ringt till er hela dagen, kanske jag ringer lite senare ikväll men tiden bara springer iväg. Ni vet var jag finns och stöttar, det är bara att höra av er!! Livet går vidare men just nu känns det för jävligt! *älskar er*

Dagens händelser

I förmiddags åkte jag in till Lund, jag skulle som jag skrev om tidigare åka in och träffa min handledare och min läkare. Det var jätte trevligt att träffa min handledare igen, hon är så go. Hon tyckte jag hade fått en jätte gullig bebismage ;)) Kursen börjar igen den 10 Januari och den ska jag fortsätta gå på tills jag känner att jag inte orkar längre. Sen när Nellie kommit till världen ska vi fortsätta ha telefonkontakt till en början och sen ska jag komma in till henne på samtal. Det känns jätte skönt att ha hennes stöd, hon lyssnar verkligen på vad jag har att säga och det märks på henne att hon bryr sig.

Ja, sen var jag ju inne hos min älskade *not* läkare. Jag kan inte riktigt med honom, det känns inte som han riktigt lyssnar på vad jag har att säga. Men som tur är har jag ju honom bara för min medicin. Medicinen ska jag börja trappa ner redan den 10 Januari och jag ska trappa ner i cirka 1 månad. Sen ska jag vara utan medicinen helt 1 månad före vår lilla älskling kommer ut :) Jag är lite nervös för hur det kommer gå eftersom jag har ganska mycket ångest vissa dagar. Men jag får tänka på att det är för Nellies skull så hoppas jag att det går lättare :) Sen får jag en ny läkartid i April någon gång...

Och jag måste ju skryta lite med, både bussen in till Lund och hem var knökfulla och jag som annars inte klarar av det tycker att jag faktiskt klarade det ganska bra. Vissa stunder var jobbiga men jag gjorde ju det. Jag klara det faktiskt!!! :)) Det känns skönt för självförtroendet :)

Idag har vi även handlat all julmat så nu är det färdigt. *skönt* Jag trodde att det skulle vara en massa folk i affärerna men där hade jag helt fel. Det var inte mer folk där än vanligt tyckte jag så det var jätte skönt. Och så åt vi på Mc Donalds som dottern har tjatat länge om nu.

Och nu sitter jag och slappnar av framför datorn en stund. Idag har jag inte sovit middag och nu är jag helt slut. Jag har haft en massa foglossningar idag med och det gör så jäkla ont!! Men nu ska jag gå och ställa mig i duschen och sen lägga mig i soffan en liten stund innan det är sovdags.

Shoppat...

... det var vad jag gjorde igår. Shoppade en massa julklappar till våra barn. Nu är jag nästan färdig men inte riktigt... Haha, kommer säkert inte vara färdig förrän på julafton ju. Men det är sånt jag får ta. Det har varit så mycket nu innan jul att jag varken har hunnit eller haft någon ork till julklapps handling.
Jag fick en mycket trevlig dag tillsammans med min kära lillasyster och mosters goa tös. Hoppas att vi snart kan göra något sådant igen, kommer inte ens ihåg när jag och min syster gjorde något sådant!

Idag har det varit lite sämre, jag har sovit mestadels av dagen och det ger mig en otroligt jobbig ångest. Jag vet att det är för jag är gravid men jag klarar inte av att vara så trött vissa dagar att jag får ligga mestadels av dagarna. Jag känner mig så värdelös när jag inte har fått något gjort här hemma. Min älskade sambo förstår ju att jag inte orkar och hjälper mig så mycket han bara kan just nu. Men jag känner mig bara otillräcklig...

Nåja, jag hoppas att morrondagen blir bättre. Då ska jag åka in till Lund igen, dags att träffa min läkare och handledare. Och nu kära vänner, är det dags för sängen (igen)...

Haha!!!

Det skulle ju inte vara glukolbelastning i förra inlägget utan glukosbelastning... ber om ursäkt för min klumpighet ;)))

Puh...

... vilken morron!!! Imorse skulle jag varit på glukolbelastning på bvc men så blev inte fallet. Precis när jag öppnat dörrensprang mina två hundar ut och vägrade komma in igen. Dem skulle göra både det ena och det andra fast dem redan varit ute en gång på morronen. Och vad ser jag när jag tittar ut mot vägen, jo där kommer bussen, lite tidigare än vad den brukar vara...
Jaha, in med hundarna igen och precis stängt ytterdörren då ringer telefonen. Det är Emsie som berättar att jag har glömt packa ner matsäck till henne idag... Neeej, grips av mindre panik... Säger till Emelie att hon går och möter mig och jag gör iordning en matsäck i högsta hugg till henne. Sen på cykeln och ner till byn för att lämna den till henne. Och sen hem igen... Och detta gott folk hände innan jag ens fick i mig kaffe och min morroncigg (ja, jag vet man ska inte röka och vara gravid, vet det redan så gnäll inte ;))
Så, en lite kaotisk morron för min del. Jag ringde till bvc och fick en ny tid tills den 2 Januari. Och där fick jag äntligen prata med min barnmorska som jag ska ha. Jag har bara haft nya vikarier hela tiden så det har varit mycket trist. Men min "ordinarie" barnmorska verkade mycket bra. Hon frågade mycket och verkade faktiskt bry sig *skönt*

Nu håller jag på och lagar middag. Idag blir det potatis, brunsås, kotletter och jag ska ha min älskade brunkål till :) Bara älskar brunkål *mums*
Tyvärr får jag och dottern äta själv eftersom min älskade sambo jobbar fortfarande. Dem har så mycket att göra på jobbet nu. Men det är bara denna veckan också och sen är han ledig i tre veckor och det ska faktiskt bli riktigt skönt.

Imorron bitti åker jag in till Lund och där möter min syster upp mig :) Jag måste ju handla lite julklappar, jag vet att jag är sent ute, jag har aldrig varit så här sent ute tidigare.
Men men, nu är det så och det är bara till att ta tag i det, även julmaten ska köpas denna vecka så mycket att göra. Men min syster ville i alla fall hålla mig sällskap och det ska bli riktigt trevligt. Det ser jag framemot.

Nu måste jag fortsätta med middagen. So long...

Sjukhusbesök nr 2

Det började ju i tisdagskväll med att jag hade ont i njurarna och mådde inte alls bra. I onsdags bara sov jag hela dagen och kräktes upp allt jag åt och drack. Och likadant i torsdags, ingen näring i mig alls och jag var helt färdig. Bara sov och sov och sov. Och ändå var jag lika trött. Allt jag stoppade i mig kom upp igen. Så jag ringde in till förlossningen. Dem ville att jag skulle komma in direkt och det gjorde jag ju. Dem kollade hur Nellie mådde med ctg och hon mådde bara bra, lika aktiv som vanligt ;) Men mig var dem ju riktigt oroliga för så jag blev inlagd... Dem tog en massa blodprover och odling på mitt urin igen. Och sen blev jag som sagt inlagd med dropp.

Alla tester var bra förutom att mina blodprover visade på näringsbrist och det var ju inte så konstigt.
Alla på avdelningen var jätte söta och mina "rumskamrater" var jätte goa dem med. Dem var ungefär lika långt gångna i graviditeten som mig så vi pratade en hel del. Tråkigt bara att vi inte tog varandras nummer...
Läkaren som gick ronden visste precis vad som var fel på mig sa han. (Och det hoppas jag att han hade rätt i) Det var antibiotikan som jag fått för njurbäcksinflammationen (fick även bekräftat att det var njurbäcksinflammation jag hade haft), den medicinen torkade tydligen ut kroppen, och dem stora biverkningarna var just illamående och kräkningar. Så helst skulle man inte ge den sortens antibiotika till gravida...
Läkaren ville att jag skulle stanna kvar över dagen i alla fall för att se om jag kunde behålla någon vätska. Och så tog han ut antibiotikan. Frukosten kom upp direkt, men det mesta av middagen fick jag behålla och likaså vatten! :))Så på eftermiddagen blev jag utskriven igen! Skönt. Ingen som vill ligga inlagd på sjukhus över jul ju. Har så mycket annat att göra nu. ;)

Jag fick rådet att jag skulle dricka mycket vatten med citron i. För att inte få fler bakterier i njurarna. Jag har ju tydligen en tendens till det när jag är gravid och inte dricker jag mycket heller. Så det får jag helt klart börja med. Annars vet jag ju vad utgången blir, inlagd på sjukhus igen och det vill jag verkligen inte. Nu hoppas jag att jag kan hålla mig därifrån tills det är dags för lillstumpan att komma ut till oss. Vi längtar alla så nu.

En annan positiv sak är att jag har gått ner i vikt! Och det tycker jag är helt ok. Jag vet ju att allt är bra med Nellie vilket är huvudsaken och om jag då går ner i vikt så är det ju bara ett plus. Så nu är jag alldeles strax nere på ett av mina delmål och jag har verkligen gått långt! Vet inte när jag vägde så här "lite" sist. Men det är många år sedan vill jag lova.
Nu är det bara magen som är i vägen hela tiden för den växer kan ni tro. Men det är ju i och för sig inte så konstigt eftersom jag gått så långt i graviditeten.

Men i alla fall, nu är jag hemma igen och det är så skönt. Och jag är helt klart mycket piggare, jag kan nu behålla allt jag äter och dricker. Och sen fick jag ju mycket dropp på sjukhuset så det har ju helt klart gjort sitt till.
Det var faktiskt längesedan om jag tänker efter som jag var så här pigg som jag faktiskt är idag!

Jag har en helt underbar sambo som jag älskar över allting annat. Han ställer alltid upp för familjen och han är min stora trygghet.
Min familj är mitt allt!!!

Jörgen tog ledigt en stund på morronen och en stund på eftermiddagen för att kunna vara hemma med dottern på morronen och sen vara hemma tills hon kom hem på eftermiddagen. Och han tog hand om hela hemmet och allting! Visst har han varit med sedan Emsie kom till världen men det är ju ändå inte hans dotter och hade inte behövt ta hand om henne så. Men han ser ju henne som sin dotter och Emelie ser Jörgen mer och mer som sin pappa. Och jag tycker det är jätte skönt att dem har den kontakten. Och min älskade sambo ställer alltid upp! Och det värderas verkligen. Något man måste tänka på i ett förhållande, i alla fall vad jag tycker är att man inte ska ta varandra för givet. Men tyvärr är det hemskt lätt att göra det.

Och sen vill jag ju tacka min älskade kusin och min kära vän Kendra för att ni ställde upp och tog Emelie när hon inte ville följa med till sjukhuset. Ni är underbara och än en gång tack igen för att ni ställer upp!! Ni är guld värda!

10 År!!!

Igår fyllde min stora dotter 10 år. Jag kan inte förstå var tiden har tagit vägen. Men det är när man tittar på sina barn som man ser att man själv är gammal ;)
På morgonen fick Emelie sina födelsedagspresenter av mig och Jörgen. Hon hade fått en förtidig födelsedags present redan, ett stort och fint skrivbord hade vi köpt till henne.
Sen gick hon iväg till skolan som vanligt på morronen. Hon var lite ledsen över att inte farmor kunde vara med på hennes födelsedag så som hon varit i alla år. Men när hon kom hem så väntade tre stycken gäster på att få träffa henne. Det var mormor, min syster Emma och hennes going Felicia. Emelie blev jätte glad över att se dem här och vi fikade med tårta och kakor! Mumsigt. Och såklart fick hon ju ännu fler presenter :)

Det var jätte trevligt att dem kom och Emelie var på jätte bra humör sen hela dagen. TACK till min mamma, min syster och hennes dotter för att ni kom och gjorde så min dotter fick en bra födelsedag trots allt tråkigt som varit! Ni är underbara!

Lite senare på kvällen ville min kusin och Kendra komma, men jag mådde inte alls bra. Hade ont i magen och njurarna som attan. Ja, jag ska ta det lugnt men alla som känner mig vet att jag är hemskt dålig på att just ta det lugnt så vi sköt i alla fall upp deras besök tills på torsdag. Ikväll ska vi ju se luciatåg på Emelies skola :) Men ett stort tack för att ni tänkte på Emelie på hennes dag! Sen lagade vi middag tillsammans, Emelie hade beställt tacos och såklart att vi lagade det på hennes stora dag. Jag är glad och nöjd med dagen, precis som Emelie är.

Det enda tråkiga som jag kan tycka är att ingen från Jörgens sida ens kunde lyfta lyren och bara ringa och säga grattis åt henne. I 10 år har inte farmor glömt henne en enda gång och såklart kändes det tomt utan henne. Men igår var det tyst från hans sida :( Jätte tråkigt, jag begär inte att dem ska komma hit men i alla fall ett telefonsamtal, det är väl inte så jobbigt?! Och sen fick man ju skicka ett sms och påminna hennes egen pappa om han hade glömt bort sin dotter... Oj, han hade haft mycket att göra så tack för att jag ringde och påminde! Men det spelar väl ingen roll hur mycket som händer runt omkring, man minns väl sina barns födelsedagar i alla fall?!
Jaja, nu fick jag gnälla lite med ;)

Julbak!

Jag tänkte visa er det mesta av denna dagen i bilder :) Idag har vi varit riktigt energiska *hör och häpna* vi har bakat massor... Imorse fick vi ett ryck att vi skulle baka lussekatter idag, sagt och gjort. Vi körde ner till affären och handlade alla ingredienser som vi behövde. Sen började vi baka lussekatter.

Och många lussekatter blev det med. Lite över 70 stycken bakade vi! Så nu slipper jag handla mina älskade lussekatter ett tag framöver. Ni som inte vet, jag har fått en graviditetsnoja över lussekatter. Bara älskar dem ;))

Sen blev vi sugna på att göra ischoklad. Inget som jag brukar göra till julen så jag tänkte det kunde vara skoj. Och dem blev lyckade. =)

Och efter ischokladen var det dags att påbörja middagen som idag blev pommes, stek, grönsaker och bearnaise sås! Till och med det hann vi med ;) Så duktiga vi har varit idag ;)

Men än var vi inte trötta på att baka. Nej, det blev en god kladdkaka med grädde till efterätt.

Så detta blev vår andra adventsfika! Här sitter min söta dotter färdig att äta av en jätte god kladdkaka ;))

Men idag har vi haft en konstig energi allihopa så det blev faktiskt att vi bakade en tigerkaka. Och istället för vanligt ströbröd krossade vi pepparkaka och la i formen istället. Lite roligare nu till jul. Och man måste ju prova sig fram :)

Och som pricket över i:et tänkte jag bjuda er på min graviditets mage (nej,jag har inte ätit alla godsaker vi gjort) i vecka 28, snart 29 ;) Här har ni en som räknar veckorna ;)

Dagen har varit en helt underbar familjedag och jag är jätte nöjd och glad över dagen. Alla har varit med och bakat och vi har haft en trevlig söndag!

Står still...

Jag kan inte komma på någon bra rubrik, allting står still i huvudet på mig samtidigt som det hela tiden snurrar runt en massa olika tankar och funderingar.
Idag fick jag ännu ett tråkigt besked.Eller besked var det inte heller men det var i alla fall mycket tråkigt att höra och jag blev otroligt ledsen. Helt ärligt så vet jag inte hur mycket till jag orkar. Det är inget jag kan skriva rakt ut om här i bloggen, men jag känner att jag måste få skriva av mig lite innan jag exploderar. Jag vet att det inte är så mycket positivt som skrivs om i min blogg just nu men det är tyvärr så det är. Jag mår inget vidare varken fysiskt eller psykiskt och ingen i min familj mår väl egentligen något vidare. Och mår inte min familj bra så hur ska då jag kunna må bra? Det går ju inte, är man en familj så håller man ihop och finns för varandra. Jag älskar min familj mer än någonting annat och när jag ser dem ledsna så mår jag såklart dåligt med. Så är det väl för alla familjer...
Ångesten tar stryptag om mig idag och jag vet inte vad jag ska göra för att få det att släppa lite. Varför ska allt vara så förbannat svårt för??!

Ja, för övrigt har det inte heller varit någon bra dag, jag har haft fruktansvärt ont i vänster njure så jag har mest legat på soffan hela dagen. Jag bara hoppas att antibiotikan hjälper så jag slipper bli inlagd. Det kan jag bara inte, jag måste finnas för min familj nu.
Emsie har också varit hemma idag, hon fick jätte ont i magen igår kväll och jag vet inte om det kanske kan ha något att göra med att hon är orolig för mig. Och hon har även haft ont i magen under dagen så jag tror nästan att hon blir hemma imorgon med för säkerhets skull.

Det är mycket som jag skulle vilja skriva av mig om men det går inte, jag försöker få ur mig allting men det är en mur som stoppar mig hela tiden. Och jag får inte ut så mycket som jag skulle vilja få ur mig. Även om jag vet att jag skulle behöva det.
Så innan detta inlägget blir alltför rörigt så slutar jag nu...

Sjukhusbesök

Idag fick jag åka in akut till sjukhuset :(( Imorse fick jag fruktansvärt ont i min vänstra njure och tänkte direkt på om det kanske var njurbäcksinflammation. Jag fick ju det när jag väntade Emelie. Fast då trodde jag att det var influensa så jag åkte inte in så fort som nu utan väntade i en vecka men då fick jag åka in med ambulans och blev då inlagd med dropp i över en vecka. Denna gången ville jag inte vänta så länge utan åkte in vid middagstid idag. Allting var bra med lillan. Dem försökte höra hennes hjärtljud och emellanåt gick det riktigt bra men hon är så aktiv så vissa stunder bara snurrade hon runt i magen och tillät inte att dem kulle få lyssna på henne ;) Men i alla fall så enligt alla prover och allting så var det bra med henne. Med mig var det ju som jag befarade. Dem tog en odling på mitt urin och gjorde en massa andra prover. Det visade sig att jag har en infektion i urinvägarna och fick antibiotika utskrivet. Blir jag inte bättre tills på lördag så måste jag komma tillbaka och blir då inlagd med dropp.
Och fram tills antibiotikan har verkat måste jag ta det lugnt med tanke på bebisen.
Jag får så jäkla ont i min vänstra njure emellanåt så jag vet inte vart jag ska ta vägen, men dem ville inte att jag skulle ta någon annan smärtstillande än alvedon nu med tanke på bebisen i magen så jag får försöka härda ut. Men ont gör det kan ni tro.

Och jag vill tacka min kära kusin vitamin för att han tog ledigt från jobb i eftermiddags och ville passa min dotter när hon kom hem från skolan. Nu behövdes det ju inte eftersom jag hann komma hem i tid. Men det är tanken som räknas och han gjorde det. Tack Martin för att du finns och ställer upp för oss!!!

Igår var ingen bra dag då jag sov hela dagen och då menar jag verkligen hela dagen. Nu förstår jag ju att det är för infektionen i kroppen... Hoppas i alla fall att antibiotikan tar bort infektionen så jag slipper bli inlagd.

Det var i alla fall lite uppdatering från mig, nu orkar jag inte sitta upp längre utan ska gå och lägga mig och vila lite. Smärtan är verkligen plågsam emellanåt...

Tråkig dag...

Ja, det är verkligen en tråkg dag idag, en mörk trist och mulen måndag... Vet inte varför men jag har känt i flera dagar att ingenting är roligt längre. Kanske det är vädret som gör det, jag brukar ju bli lite mer deprimerad under vintern. Eller så har det helt enkelt blivit för mycket med allt som hänt nu. Jag vet inte. Men jag vet att jag vill kunna känna glädje igen. Och visst det gör jag när jag är med familjen. Men när jag går här hemma själv känns allting så jäkla tråkigt. Ingenting som jag tidigare tyckte var skoj känns nu roligt. Men jag måste komma ut igen, ska gå på kursen på torsdag, jag har ju inte varit där på länge nu. Men jag ser inte precis framemot det heller om jag ska vara ärlig...
Usch vad är det som håller på att hända? Är jag på väg ner igen? Jag vill verkligen inte det och om jag är det så känns det så värdelöst. Varför kan jag inte må bra? Är det mitt eget fel kanske?!
Jag ska till min läkare den 20:e så jag kanske får prata med honom om detta då... Men det känns inte heller bra, kan inte riktigt med min läkare och nu när jag är gravid så vill jag ju bara må bra och kunna njuta av min graviditet. Varför kan jag inte det?! Vad är det egentligen för fel på mig??!

Och jag är så trött hela dagarna, vet inte om det beror på graviditeten eller om det är för att jag mår som jag gör... Man kanske skulle gå och lägga sig och sova bort ett par tråkiga timmar, man har ju ändå inget annat för sig. Jag skulle ju behöva göra så mycket men jag har ingen lust och ork till det. Jag vet att jag är värdelös men vad f*n, man orkar bara inte hur mycket som helst...

Första advent

Jaha, så har det då hunnit bli första advent... Och om jag ska vara riktigt ärlig så känner jag mig mest stressad över att julen snart står för dörren. Och någon julkänsla får jag heller inte in. Vi har köpt ett par julklappar men dem flesta är kvar. Och jag vet inte när vi ska handla dem heller... Hade vi inte haft barnen denna julen så hade vi nog inte firat jul över huvudtaget. Nu får man fira för barnens skull. Men det känns inte skoj. Jag har satt upp några ljusstakar i fönstren och satt upp ett par tomtar men jag får inte för mig att sätta upp resterande tomtar och julgardiner osv. Jag vill ha det gjort innan vi hämtar Emelie idag (hon har varit hos pappa i helgen), mest för att hon ska känna att det snart är jul. Men var får jag orken och energin ifrån till att göra det?! Jag får helt enkelt strunta i hur jag känner inför julen och bara sätta upp allting. Allt för Emelies skull :)
Jag hoppas i alla fall att ni får en trevlig första advent.

Igår kväll fick vi ett mycket oväntat men jätte trevligt besök. Min lilla syster, hennes kille och deras dotter kom på besök. Och det var så skoj att få se dem allihopa. Saknar dem så mycket. Och så fick jag krama och pussa massor på mosters lilla tös, hon är så underbar.

Men jag kan inte riktigt få in att jag "snart" ska ha en liten här hemma. Det var ju 10 år sedan snart som jag hade en så liten bebis. Men det ska säkert gå hur bra som helst, det blir ju en stor förändring men det ska bli skoj. (Säger jag nu ;)) Nellie har blivit jätte aktiv i magen och sparkar så fort hon får en chans till det. :) Och dagarna bara rusar iväg nu, bara 92 dagar kvar nu. Ibland känns det som "bara" men ibland känns det som en hel evighet ;)

Nej, nu får jag göra lite nytta här hemma innan vi ska åka och hämta dottern!

Om jag säger att jag mår bra så ljuger jag... och visst jag har sagt till många att jag mår bra. Men det gör jag långt ifrån. Jag mår så jäkla dåligt och panikångest attackerna avlöser varandra... Jag var på väg upp men nu känns det som jag sakta men säkert ramlar neråt igen... Jag måste vara stark för min familj men det är inte lätt. Jag går med ständig ångest hela tiden och den vägrar släppa taget... Detta är inget jag berättat om tidigare, så ni som inte vill läsa behöver inte läsa mer. Jag sluter mig mer och mer, inget jag vill men som vanligt när jag mår dåligt så gör jag det. Jag orkar helt enkelt inte med omvärlden... ledsen, det känns som jag sviker mina vänner och även min kära lilla syster som jag inte har orkat ringa upp. Men jag orkar inte. Dem enda som jag lägger ner min ork och energi på är min familj och min mamma.

Jag gläds åt min lilla dotter i magen men just nu känns det så långt bort. Just nu kan jag inte hjälpa att ångesten är på topp och bara vill trycka ner mig varje dag. Idag har varit en jätte jobbig dag med ångest näst intill hela dagen.
Jag fick en stund utan ångest idag då min älskade vän Kendra bjöd ner mig på varm choklad och vi bara satt och snackade och myste. Det var länge sedan vi gjorde något sånt, tack gumman! Även Kendra har jag skjutit ifrån mig men hon ger inte upp, hon ringer o ringer och ställer upp för oss hela tiden! Stort TACK till dig min älskade vän!

Hur ska jag göra för att få ur mig allting som bara måste komma upp till ytan. Jag orkar inte ha det inom mig, jag orkar inte bära allt inom mig hela tiden. Jag orkar inte mer... men måste...

Begravning

Idag var det farmors begravning. Redan igår kväll började det kännas jätte jobbigt. Visst jag hade inte sett framemot denna dag men jag hade heller inte trott att den skulle bli så otroligt jobbig. Idag sa vi ett sista farväl och nu känns det verkligen att farmor är borta och hon kommer inte tillbaka. En otroligt stor tomhet har infunnit sig idag... Det är bara så svårt att förstå att hon inte finns mer, hon var ju så pigg och glad på söndags förmiddagen. Hur kunde hon bara försvinna på eftermiddagen??! Livet kan verkligen ändras mycket på kort tid...

Idag grät alla på begravningen, alla stod farmor så nära. Hon fanns ju alltid för sina nära och kära. Hon var en riktig farmor, mor, svärmor osv i alla bemärkelser och vi älskar henne alla!

Jag har försökt att skriva ner mina innersta känslor ända sedan den dagen hon gick bort men det går inte. Jag kan inte få ner dem rätta orden för hur mycket farmor betydde för mig och hur ont det gör att hon nu är borta.

Jag tycker inte att det kom så mycket känslor från Emelies sida idag, visst hon grät lite men jag trodde ju verkligen att det skulle brista ut för henne idag. Jag tror inte riktigt att hon har insett vad som hänt eller om hon kanske förtränger det. Jag hoppas i alla fall att känslorna snart kommer fram för det är inte bra att hon går och bär det inom sig.

Begravningen idag var mycket fin. Så många fina blommor som låg runt omkring kistan och många tända ljus. Jag måste säga att kistan var jätte fin, vi valde en furu kista och det blev jätte bra. Jag vet att farmor skulle tycka begravningen var fin, det var en begravning i hennes färger. Och sist när vi gick ut ur kyrkan spelades Amazing grace. Den låten valde vi eftersom farmor tyckte så mycket om den. Och såklart blev det mycket tårar och som sagt det gjorde verkligen ont att nu ta ett sista farväl av vår älskade Gunhild.

Efter kyrkan åkte vi hem till Jörgens bror och hans fru för att fika och det var jätte trevligt. Men tankarna fanns ju hela tiden på annat håll för oss alla. Men det var ett sällskap där man kunde vara sig själv och hela tiden fanns en stöttande hand. Och jag vill tacka min älskade mamma som också kom och var med i kyrkan. Tack för ditt stora stöd nu mamma. Vi älskar dig.

Efter fikat körde vi till gravplatsen där dem hade lagt ut alla fina blommor. Alla hade tänkt på vilka färger och blommor som Gunhild tyckte om så allt var så fint och jag är jätte nöjd med begravningen och det vet jag att Gunhild med hade varit.

Eftermiddagen har tillbringats med våra älskade barn. Emelie, Jennifer och Tommy. Efter kyrkan ville Jennifer följa med oss hem och stanna hos oss i helgen och såklart fick hon det. Man får ju passa på att träffa henne så mycket som möjligt när hon väl är nere i Skåneland. Och vi såg att Tommy blev ledsen när vi pratade om detta så vi frågade om han ville följa med oss hem, så det gjorde han :) Första gången som vi har haft honom själv och han ville gärna komma tillbaka till oss igen. Och det kändes faktiskt bra, visst det blir en omställning när det är fler barn än man är van vid men det vänjer man sig vid. Och vad är viktigare än ens barn?

Vi har precis kört Tommy hem och eftermiddagen har varit mysig men ändå har ens tankar varit hos farmor hela tiden. Jag kan eller vill inte riktigt släppa iväg henne...

Ja, nu är det kväll och både jag och Jörgen är helt slut i huvudet. Allting bara snurrar runt och man kan inte fokusera på någonting. Man är såå trött. Så jag antar att det blir tidig sängdax ikväll. Barnen är minst lika trötta som vi är så vi ska försöka få dem isäng i tid.

Det har varit en jätte jobbig och omtumlande dag. Från morgon till kväll. Och så mycket känslor som har kommit fram. Jag skulle vilja skriva ut om alla mina känslor men jag kan inte. Jag brukar annars ha lättare för att skriva om vad som tynger mig men nu kan jag inte finna några ord. Det är precis som det finns inga ord att säga om detta för det är bara för jävligt allt som hänt och det har hänt så mycket under dessa veckor. På söndag är det tre veckor sedan farmor gick bort och jag kan nog inte riktigt släppa taget om henne, vill ha henne kvar på jorden. Det var alldeles för tidigt för henne att åka upp till himlen.

"Du kommer alltid finnas i våra hjärtan farmor, hos oss kommer du alltid leva kvar. Vi älskar dig och saknar dig otroligt mycket, men vi hoppas att du nu får vila i frid tillsammans med farfar. "

Som sagt, det är så mycket som jag skulle vilja skriva om, som jag skulle vilja säga till farmor en sista gång. Ta ett sista avsked men jag kan inte. Och jag vet inte hur jag ska kunna det heller, för något sätter stopp... Men vi får väl hoppas på att det kommer fram någon gång, kanske det kommer senare i bloggen, vem vet...

En jobbig helg

Igår kväll var vi i farmors lägenhet och plockade undan det som vi anhöriga ville ha och sen kastade vi en hel massa. Och det känns så hemskt att kasta svärmors saker, det är ju hennes saker som hon tyckte så mycket om. Men vi kan ju inte spara på allting tyvärr, fast vi gärna skulle vilja...

Imorse åkte Jörgen till lägenheten igen. Jag skulle egentligen följt med men jag har haft så otroligt ont i magen inatt så jag funderade allvarligt på att åka in till sjukhuset. Jag tror att det är all oron och spänningen runt omkring som gör det. I alla fall så tyckte Jörgen att jag skulle bli hemma och vila mig så det har jag gjort och nu känns det lite bättre. Det magonda kommer och går hela tiden. Vi får se, lugnar det inte ner sig får jag åka in och kolla upp det.

Jörgen kommer snart hem med lite saker från lägenheten och han är jätte ledsen. Det måste ju vara hemskt att behöva slänga sin mammas saker så där bara... Och lägenheten blir tommare och tommare, och inte kommer farmor in genom ytterdörren som man bara går och hoppas på så fort man är där...

Sen ska vi köra till min mamma med ett furuskåp till henne och där var visst lite andra saker med. Vet inte vad Jörgen har samlat ihop till henne *ler* Det ska bli skönt att komma iväg till mamma en stund, fika och prata av sig lite. Hon är ett stort stöd för oss alla tre nu och jag vet helt ärligt inte vad vi skulle gjort utan henne just nu.

Nej, jag ska gå och lägga mig i soffan och vila en stund, jag mår inget bra alls idag...

Funderingar, tankar och känslor

Jag tänkte att jag skulle försöka skriva av mig lite, än vet jag ju inte om det kommer fungera men jag tänkte göra ett försök i alla fall...
Igår skulle vi ju gå in i svärmors lägenhet med Emelie en sista gång. Men det blev inte så, Emsie tittade in genom fönstrena och det räckte. Hon blev jätte ledsen och ville inte gå in i lägenheten. Så vi brydde oss inte om det. Även om det kom fram mycket känslor från Emelie igår så var det långt ifrån allt, hon håller ganska så mycket inom sig. Men jag tror som sagt inte att hon har förstått det ännu, jag tror men är inte säker på att chocken kommer för dem flesta av oss på begravningen... Om en vecka idag... Jag fasar för den dagen, det ska bli skönt att säga ett sista hej då till svärmor på något vis men jag undrar om vi kommer klara av det?! Hur mycket orkar egentligen en människa?

Jag försöker vara stark och finnas för alla runt mig men ibland så glömmer jag bort mig själv. Eller inte ibland heller för den delen, tror jag glömmer bort mig själv ganska så ofta om sanningen ska fram...
Häromdagen öppnade jag svärmors förråd och var inte alls beredd på hur jag skulle reagera. Där inne stod nämligen hennes cykel, just den cykel som hon cyklade på när olyckan hände. Hela bakändan på cykeln var helt krökt och tilltryckt, sadeln hade flygit av i smällen... Och jag blev alldeles kall inombords när jag såg den. Och förbannad, hur i helvete kan man köra på det viset genom byn... Hade han hållit hastigheten så hade hon antagligen levt idag...

Jag är fruktansvärt arg och ledsen inombords. "Farmor" stod ju mig också mycket nära. Och det är jätte jobbigt att se på hur alla ens nära och kära runt omkring en är jätte ledsna. Vi försöker ju alla hålla uppe humöret men många gånger går det inte. Tårarna brinner hela tiden innanför ögonlocket och det är inte mycket som behövs för att dem ska komma fram...

Och sen allting som man måste stå i nu, alla möten med än det ena och än det andra, allt pappers arbete... Det är så mycket som man annars inte tänker på som nu cirkulerar i ens tankar hela tiden. Allting bara maler omkring och man får inte något ordentligt gjort över huvudtaget... Ibland känns det som man behöver någon som nyper mig i armen för att man ska vakna och tro att allting bara är en mardröm. En lång jäkla tråkig B film som man bara vill stänga av... Men den slutar aldrig... Det bara fortsätter och fortsätter... Känns som jag svammlar lite nu, men vill ni inte läsa om det så behöver ni inte ;)

Jag fick även ett annat mycket tråkigt besked häromdagen som också totalt sänkte mig... Varför kan aldrig en "olycka" komma ensam? Jag har haft ganska mycket panikångest nu om kvällarna men jag måste ju klara av det med. Jag får ju inte ta några lugnande på grund av bebisen. Just nu känns min familj, mina nära och kära som det enda viktiga i livet. Man vet aldrig när livet förändras för en eller plötsligt tar helt slut. Det går så fort och man är inte beredd på det. Man kan inte gå och ta varandra för givet, livet är alldeles för kort för det. Vi måste ta hand om dem vi älskar och visa det.

Lillan...

... mår bra :) Var på mvc igår och alla tester var helt perfekt :)) Jag fick till och med reda på att jag har en träningspuls, det ni ;) Och så fick jag höra min lilla älsklings hjärtljud. Det var helt underbart. Och så fick jag en härlig cykeltur på 6 km på köpet med :) Det var lite kallt om kinderna men annars var det riktigt skönt att röra på sig lite :) Nu ska jag tillbaka till mvc den 12/12, dagen efter Emsies födelsedag. Då ska jag göra glucosbelastning, inte alls något som jag ser fram emot... Inte äta någonting och sen dricka något som är så otroligt äckligt, och sen sitta och vänta i två timmar... *usch* Men alla ni som har varit gravida vet ju att det är något man måste göra dessvärre...

Jag är fortfarande lite orolig över att allt inte är bra med bebisen. Allting verkar ju vara i sin ordning och jag känner liv och rörelse efter henne varje dag. Men ändå så har jag en inre oro, vet inte varför... Men jag tror inte jag är ensam om den känslan, tror att alla som väntar/väntat barn har känt likadant ibland.

Jaha, och nu till något som är mindre skoj, ikväll ska vi åka och prata med prästen om begravningen... Men innan dess ska vi köra inom till svärmors längenhet, Emsie ville se lägenheten som den var när farmor levde en sista gång. Det kommer bli tufft för henne, jag tror att många känslor kommer när hon kommer in i lägenheten och där inte är någon farmor som möter oss i dörren. Hon har ju inte varit i lägenheten sedan olyckan... Inget som jag heller ser framemot direkt men jag måste låta henne få se lägenheten igen om det är det hon vill.

Nej nu får jag se om jag orkar få något vettigt gjort här hemma idag...

Titta det snöar!

Idag snöar det över Skåne, ja inte så mycket kanske men ändå, det snöar ;) Jag vet inte vad jag tycker om det, det hade ju varit ännu bättre om man nu hade haft vinterdäck på bilen... Hatar att åka bil när det är snö och halt! :(((





Snart ska vi åka på bouppteckning, inte vidare skoj men måste dessvärre göras. J har bara jobbat halva dagen idag så han kommer hem närsomhelst. Själv har jag hunnit städa lite idag. Skönt att ha det avklarat så länge det nu varar ;)...





Tänkte jag skulle lägga in en bild på min kära dotter. Hon var så fin när hon gick på disco i fredags så jag var ju bara tvungen att fota henne :)

Stora tösen är hon. Jag kan inte förstå vart tiden tar vägen, tycker bara att tiden rusar iväg och man känner sig mer och mer gammal ;)

Nej, nu måste jag sluta för att göra mig iordning. Hade inte så mycket att skriva om just nu men jag bjöd i alla fall på lite bilder :)

Uppdatering

Ja, då ska vi se om jag kan uppdatera lite från vad som hänt i helgen.
I fredags satt vi hemma och försökte få lite lugn och ro. Men det är svårt när telefonen hela tiden ringer... Visst är det skönt att alla ringer och bryr sig om oss, men ibland kan det bli lite för mycket. Och med detta menar jag absolut inget illa!!

I lördags var vi bjudna hem till sambons bror och där bjöds det på jätte god mat och trevligt sällskap, det behövdes tänka på annat. I alla fall försöka. Egentligen var jag bjuden på en kompis sexparty i lördags men tyvärr så tackade jag nej till det. Jag hoppas i alla fall att dem hade det skoj och att inte min vän blev alldeles besviken på mig men det tror jag inte. Vi kom hem ganska så sent på kvällen så det blev nästan sängen meddetsamma, man är helt slut både i kroppen och knoppen nu.

Och i söndags då? Jo, då var det dags att gå upp tidigt för att köra till kyrkan. Där var gudstjänst och tacksägelse (tror jag det heter) för min svärmor. Emelie ville inte följa med så vi lät henne stanna hemma med en film. Hon tycker det blir för mycket och det förstår jag. Både jag och sambon tycker ju likadant det är bara det att vi inte har så mkt val ;) Vi måste ju stå med allt praktiskt just nu. På eftermiddagen körde vi och hälsade på min mamma. Jag är så glad att mamma och Jörgen har så fin kontakt.

Ja, i stora drag så var det helgens bravader. Och som ni förstår så är det mycket nu. En massa möten i veckan också... Känns just nu som det aldrig tar slut, som man inte riktigt kan få sörja ifred men en vacker dag kommer kanske det med...

Jag är ledsen om jag lyser med min frånvaro nu och inte hör av mig till någon.... Ni finns alla i mina tankar ska ni veta men just nu isolerar jag mig lite (vet att det är fel) men vi har så mycket att stå i nu och jag är helt slut... Ja, det är vi alla. Så jag hoppas att ni förstår varför jag inte hör av mig... Absolut inget illa menat med detta heller, inte till någon! Jag orkar bara inte :(

I lördags kom även dödsannonsen ut i tidningen. Och min kära sambo hade valt en mycket fin dikt som stämmer in på allt som hänt.

"Så hårt spänns ingen båge
som livets båge spänns
och när den en gång brister
har allting nått sin gräns"
Skrivet av Pär Lagerkvist.

Visst var den fin? Visste inte att min sambo hade en poetisk sida ;))

Och hur går det med magen då? Jodå, den växer och växer. Och hon börjar bli mer och mer aktiv. På onsdag ska jag till mvc, hoppas allt kommer gå bra då. Och dagarna går ganska så fort just nu, om man tänker efter så är det ju inte såå lång tid kvar nu. Och vi längtar alla oerhört mycket...

Livet rullar på...

Ja, livet måste ju gå vidare efter allt som hänt. Men det är så jobbigt och tungt. Vissa stunder kan man vara lite "gladare" och försöka tänka på annat. Men i nästa sekund kan man sitta och gråta rakt upp och ner.

Det är så mycket som måste ordnas nu, man har ju inte "bara" sörjandet utan allt det praktiska med och tusen tankar snurrar runt i huvudet på mig. Inte blir det så mycket gjort nu heller, det känns mer som man står på samma ställe och stampar och man kommer ingenstans....

Idag fick vi i alla fall reda på att begravningen kommer bli den 23 November. Det kommer bli en mycket jobbig dag och barnen kommer vara helt förkrossade.

Emsie skrev ett brev till farmor häromdagen som vi ska lämna till begravningsbyrån så lägger dem i brevet i kistan. Hon ville att jag skulle läsa vad hon hade skrivit och det var så ledsamt. Jag började storgråta, det var så fint skrivet av henne. Jag vet inte riktigt om Emsie har förstått att farmor verkligen är borta, hon är ungefär som oss andra. Gladare vissa stunder och jätte ledsen och förtvivlad vissa stunder. Och det kommer hon nog vara en lång tid framöver. Emelie och farmor hade ju ett speciellt band till varandra. Det har dem ju alltid haft...

Jag skulle egentligen varit på kursen idag och hos min handledare igår men har ringt och berättat vad som hänt. Har inte orkat gå dit denna veckan och det är så mycket möten nu... Orkar inte det oxå bara. Kanske jag åker in till min handledare nästa vecka bara för att jag behöver prata av mig lite till någon utomstående. Och en positiv sak i allt elände är att jag får behålla min handledare även under min mamma ledighet :>) Det blev jag glad över för vi har verkligen fått en bra kontakt och hon är jätte bra att prata med. Vill ju inte bara att psyk ska släppa mig när jag får Nellie. Jag är ju inte 100 procents bra än och detta som hänt nu hjälper ju verkligen inte till.

Jag är så rädd för att åka ner i det svarta,stora och tråkiga hålet igen... Jag vill det verkligen inte. Men jag försöker kämpa så gott det går med allting. Jag och min älskade sambo stöttar varandra mycket nu och det känns skönt att ha honom vid min sida.

Jag älskar honom så otroligt mycket!!

Tråkigheter....

Ja, tyvärr har jag inte så mycket positivt att skriva om men jag känner ändå att jag behöver skriva av mig. I söndags dog min älskade svärmor i en trafikolycka... Det var en idiot som inte förstår att man kör 50 km i timmen på en 50 väg och fan inte mellan 110-120 km i timmen... Mitt i byn... Så min svärmor fick kraftiga skallskador och avled en stund efter olyckan i ambulansen in till sjukhuset. Det är så svårt att verkligen förstå att hon är borta, att vi aldrig mer kommer få se henne, aldrig mer prata i telefon med henne osv.

Idag har vi varit på begravningsbyrån och ordnat med en massa inför begravningen men det är så mycket som ska ordnas nu och hela tiden cirkulerar tusen tankar runt i huvudet på mig och jag får inte något gjort. Jag försöker nog lägga min sorg åt sidan lite och hjälpa min sambo och dotter som tar detta väldigt hårt. Jag vet att det inte är bra att lägga sorgen åt sidan men det blir lite så automatiskt. Men vi är alla så otroligt ledsna och arga.

Jag försöker ta det så lugnt som det nu bara går i en sådan här situation med tanke på lilla bebisen i magen men känner att jag har ont i magen varje dag och hon har blivit mer aktiv nu... Är rädd för att mista henne med... Det vet jag inte om vi hade klarat av.

Men man måste vara rädda om varandra och inte ta varandra så mycket för givet som man så ofta gör. På bara en sekund kan hela ens liv förändras från soligt och roligt, till mörkt och trist. Och tyvärr finns det inget man kan göra åt det... Det blir ett oerhört hårt slag man får ta emot. Och på något sätt hade det känts lättare om hon hade avlidit av en sjukdom istället för en trafikolycka för detta kom så plötsligt. Detta var man ju inte alls beredd på. Min sambo pratade med sin mor i söndags förmiddag och då var hon så glad och pigg. För att sen på kvällen få ett samtal där dem säger att hon är död. DÖD!!! Kan ni fatta det? Jag kan det inte och det känns så overkligt. Så jävla tomt och tyst och ensamt...
Aldrig mer kommer vi att få se henne, aldrig mer kommer man få krama om henne. Hon är bara borta... borta för alltid. Och fan vad det känns hårt!! Nej, nu gråter jag och orkar inte skriva mer...

Stolt mamma :)

Det är just precis vad jag är! En stolt mamma till min underbara dotter. Iförrgår var vi hos tandläkaren och hon fick mycket beröm för sina fina tänder, inte ett hål hade hon :) Så nu behövde hon inte komma tillbaka förrän om 18 månader, egentligen ska man komma tillbaka efter 12 månader men eftersom hon hade så fina tänder tyckte dem inte det var någon mening att hon kom tillbaka så "snart". :) Och jag som brukar gnälla på henne att hon borstar tänderna alldeles för slött får nog ändra mig lite där ;)

Och vad gjorde hon mer i förrgår? Jo, hon dammsugade hela nedanvåningen, bäddade våra sängar, plockade undan osv. Jätte duktig är hon :)

Och igår var vi på utvecklingssamtal. Och det första dem hade skrivit om min ängel var "Trevlig elev". Allt gick bra i skolan och hon var så duktig, inga problem alls. Det var jätte skoj att höra så mycket positivt om henne, i hennes förra skola var det ju tyvärr inte så positivt som nu. Men här skötte hon sig jätte bra :) Och gissa om jag är stolt över min stora tös, hon är så duktig! *Emsie, mamma älskar dig så mycket*

Tjohooo!!!

Idag mår jag mycket bättre, i alla fall än så länge. Jag känner mig pigg och än så länge inget illa mående i sikte =) Jag har till och med kunnat äta lite frukost utan att det har kommit upp igen. Så skönt. Hoppas verkligen att det håller i sig under dagen. Skulle ju behöva få lite gjort i hemmet. Jag har redan varit nere i källaren och stoppat i en maskin tvätt :) Men eftersom man inte tvättat på ett par dagar så har man mängder av tvätt nu. Trist men sant. Hoppas att jag orkar ta det mesta idag i alla fall.

Igår när jag var hos min handledare så pratade vi om mina måsten och krav som jag ställer på mig själv. Och någonstans så tror jag att hon fick mig att inse att jag har alldeles för mycket krav på mig själv. Jag måste ta mig tid till att vila och ha lite egentid med. Jag ska försöka följa hennes råd men det är lättare sagt än gjort.

Nu ska vi snart cykla ner till byn. Dottern ska vara hos tandläkaren klockan 09.00, så det blir en skön cykeltur på cirka 6 km. Det enda tråkiga är när man ska hem, den förbannade backen *puh* Ner går det ju fort som f*n men hem är det lite segare. Då cyklar jag o lämnar av Emsie på skolan och sen blir det hem och förhoppningsvis lite städning och tvättning.

Igår kväll var vi hos svärmor och fikade lite. Hon har fyllt år så vi åkte dit och firade henne eftersom hon inte var hemma i söndags när hon fyllde år. Det var trevligt men jag vet inte om jag var så social precis eftersom jag var så otroligt trött. Men jag var i alla fall med och det är ju alltid något ;)

Men nu måste jag göra mig färdig för en cykeltur. Vi hörs kanske senare! Ha en bra dag i alla fall!

Usch...

Igår var en riktigt dålig dag, jag sov nästan hela dagen och mådde så jäkla illa :( Kräktes upp allt som jag stoppade i mig. Idag trodde jag eller hoppades jag rättare sagt att det skulle vara bättre men tyvärr så verkar det inte så. Har precis ätit frukost, duktiga jag som skulle äta frukost så tidigt men nej,,, det ville sig inte. Istället kom allting upp igen *suck* Egentligen hade jag bara velat gå och lägga mig igen men det kan jag ju inte. Ska ta bussen in till Lund om en timme. Idag är det ju dags att träffa min handledare... Och inte kan jag avboka det idag heller eftersom jag fick göra det förra veckan eftersom jag då mådde lika kasst. Så det blir väl till att bita i det sura äpplet och ge sig iväg... Men sååå skönt det hade varit att krypa ner i det varma täcket igen...

Men nu får jag göra mig iordning så man kommer iväg. Och hoppas på att dagen blir någorlunda bra i alla fall. Och att jag inte behöver kräkas på bussen för det hade ju bara varit toppen ;)

Nattlig promenad!

Ja, inatt så ringde då telefonen och väckte mig... Min sambo ville att jag skulle gå och möta honom och snäll som man är så gör man ju det. Men en helt underbar vän till mig följde med, hon ville inte att jag skulle gå själv mitt i natten så hon följde som sagt med! Tack Kendra! Du är underbar och du är en sann vän! *Älskar dig tjejen*
Och så fick man ju lite motion på köpet också, cirka 6 km tror jag att det är fram och tillbaka till byn om jag inte har helt fel för mig. Och det var faktiskt en riktigt skön promenad och jag o Kendra fick äntligen lite tid över att prata på! Nice!

Idag har vi ju som sagt hämtat soffan och det blev jätte bra. Den är ju som sagt liknande den vi har tidigare men finare ;)

Och sen har vi hämtat dottern hos sin pappa med idag :) Annars har det inte hänt så mycket, mer än att jag städat lite. Jag har varit så otroligt trött hela dagen så ikväll blir det till att se "Ensam mamma söker" och sen blir det nog tidig isäng så man kan komma upp imorron.
Men min helg har varit bra och hoppas att er har varit det med!

En trött gravid gammal kärring ;)

Ja, ungefär så känner jag mig nog nu *S*
Ikväll sitter jag ensam hemma för min älskade sambo är på fest och jag tyckte faktiskt att det skulle bli lite skönt för en gångs skull.... Men nej, det blidde det inte. Istället blev det tyst, tomt och långtråkigt *S* Hmm, jag har börjat fundera på om det är detta som kallas gammal *hemska tanke* ;)))

Idag köpte vi för övrigt Emelies första födelsedagspresent. Jag börjar få panik över att vi är så sent ute med att handla julklappar och födelsedagspresenter till våra barn. Först fyller ju min dotter år den 11 december, sen är det jul och sen fyller sambons dotter år den 6 januari. Så nu är det lite tufft. Men i alla fall så har vi alltid varit ute i ganska god tid och börjat shoppa loss. Men som sagt inte detta året och det ger mig lite ångest. Hur ska vi hinna och hur ska man ha råd osv osv... Ja, ni vet ju hur jag kan oroa mig i förtid för det mesta... Och så även när det gäller detta *ler* Men som sambon alltid säger, det löser sig säkert och det brukar ju göra det så jag får väl lita på honom :))

Imorron ska vi åka och hämta en ny soffa som vi har köpt :) Skönt att äntligen få en ny soffa, vår gamla har ju varit sönder ett tag nu och den är inte skön vill jag lova. Soffan som vi köpt nu är liknande den vi har nu men som sagt HEL :))

Jag trodde jag hade ganska så mycket att skriva om men istället så känns det bara tomt nu. Jag antar att det är för att jag är så trött (som vanligt) så jag funderar på att gå och lägga mig på soffan och vila lite eller om jag helt enkelt ska gå och lägga mig. Men inte kan man väl lägga sig vid åtta tiden på en lördag?? *S* Hur var det nu med att man håller på att bli gammal ;))) *S*
Nej, jag säger nattis och ja, jag e gammal ;)))

Är vår hund go eller vad??? Detta kort är taget idag i det fina höst vädret :)

Jag skulle lägga upp lite fler kort men tyvärr ville inte blogger.com det så det får helt enkelt bli en annan dag.
Idag har jag för övrigt varit lite piggare. Jag har hunnit städa en massa och bädda rent i vår säng osv. Så nu känner jag mig jätte nöjd med dagen. Min handledare ringde mig tidigare idag, jag skulle ju varit hos henne igår men ringde och sjukskrev mig eftersom jag mådde så dåligt. Jag förklarade för henne hur jag hade mått och hon sa att det nog var min kropp som sa ifrån att jag måste ta det lite lugnt och vila ibland. Och det har hon nog rätt i. Jag har ju svårt för att koppla av, det är så mycket jag måste göra hela tiden. Jag ställer så stora krav på mig själv... Måste försöka tänka på att varva ner lite...

Gomorron på er!

Här är det ingen jätte bra morron precis, har knappt sovit något i natt. Så jag är super trött nu. Men i och för sig var det inte så konstigt att jag inte kunde sova inatt. Igår var ingen bra dag, jag kräktes upp precis allting jag åt och bara sov och sov och sov. Hela dagen.... Och ändå var jag konstant trött. Känner mig inte bättre idag, jätte trött och illamående. Tror inte att det beror på bebisen i magen, tror mer att det är influensa eller något... Ahh jag vet inte, bara en gissning. Men så jobbigt är det. Jag hoppas i alla fall att jag orkar vara uppe mer idag än vad jag orkade igår så man kan få lite ordning på huset innan helgen.

Ikväll åker Emelie till sin pappa så det blir en barnledig helg. Men vi har nog inte så mycket planerat i helgen ändå tror jag. Och sen beror det helt på hur jag mår, inte skoj att hitta på något när man inte mår bra ju.

Magen växer och växer nu och Nellie börjar bli riktigt aktiv :) Längtar så efter vårt efterlängtade barn. Men det känns fortfarande som en hel evighet innan hon kommer, men egentligen har jag ju redan gått mer än halva tiden så såååå lång tid e det ju inte kvar ;)

Nu ska jag göra iordning dotterns gymnastikpåse och få iväg henne till skolan. Svullnaden i hennes öga är inte riktigt helt borta men det har blivit bättre. Hon har inte ont i ögat längre och svullnaden går sakta sakta neråt.
Jag hoppas att ni får en bra helg! Kram på er!!

Grattis och lite till :)

Idag vill jag säga grattis till min älskade lilla syster som fyller år idag. Hoppas att du har haft en riktigt trevlig dag. Ledsen att vårt telefonsamtal blev så kort men vi skulle ju iväg båda :(

Vi har precis kommit hem från jourcentralen i Lund nu. Var där inne och skulle titta vad det var med dotterns öga. När hon vaknade imorse var hennes öga jätte svullet och hon hade ont i det. Jag trodde först att det var ögoninflammation men det var inte varigt och kladdigt. Och hon ville tvunget till skolan så jag bad henne gå till skolsköterskan och det gjorde hon. Men inte heller hon trodde det var ögoninflammation men hon kunde inte heller säga vad det var. Så nu ikväll åkte vi in till jourcentralen och dem kunde inte heller säga exakt vad det var. Dem tog prover på henne så att det inte var bihålsinflammation men proverna visade som dem skulle. Så antagligen är det en infektion i ögat och hon fick ögondroppar. Har det inte gått över om en tre dagar så skulle vi åka in igen så dem fick titta på det.

Idag har jag faktiskt inte sovit middag *peppar peppar*... Jag har tvingat mig själv till att vara uppe och städa så nu känner jag mig faktiskt lite duktig. Det är första dagen på flera månader som jag inte sovit middag. Men nu känner jag mig helt tung i hela kroppen och jag är jätte trött. Så jag ska faktiskt hoppa in i duschen nu och sen ska jag gå och sussa kudden. Nattis säger jag :)

Ny blogg!

Nu har jag ju inte skrivit blogg på länge. Har inte haft lust eller ork till att blogga. Men nu har lusten kommit tillbaka och då tyckte jag det var lika bra att starta en ny blogg. Ska försöka få med lite mer bilder i denna bloggen än vad jag hade i min förra blogg. Så vi får väl se hur det blir, än så länge mycket planer men vi får väl se hur det blir med den biten *S* ;))

Här är det i alla fall bra, magen växer på och jag är lika trött för var dag som går. I förra veckan köpte jag nya järn tabletter på apoteket för jag tyckte inte dem jag hade tidigare hjälpte något vidare. Så nu får vi hoppas på att dessa hjälper. Blir ju tokig av att vara så trött som jag är varenda dag. Vissa dagar kan jag ju sova mig igenom en hel dag :( Och tro mig, det är inte skoj.

Sen har ju hösten börjat komma och jag tycker både det är lite mysigt men samtidigt så otroligt tråkigt. Man fick ju inte mycket sol och värme i somras och nu blir vintern så otroligt lång :( Men jag har ju i alla fall något skoj att se fram emot :) Den lilla tösen i magen, vår lilla Nellie :) Det ska bli jätte skoj samtidigt som jag är lite nervös så klart. Min stora dotter blir ju tio år i december så det var ju ett tag sedan man hade så små barn. Men det ordnar sig säkert :))

Det var lite uppdateringar från mig i alla fall. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag gå och lägga mig i soffan :) Snart "ensam mamma söker" :)) Kram på er alla. Fotot är förrästen en höstbild från vår trädgård som för övrigt skulle behövt lite höst skötsel ;)