måndag, november 26, 2007

Om jag säger att jag mår bra så ljuger jag... och visst jag har sagt till många att jag mår bra. Men det gör jag långt ifrån. Jag mår så jäkla dåligt och panikångest attackerna avlöser varandra... Jag var på väg upp men nu känns det som jag sakta men säkert ramlar neråt igen... Jag måste vara stark för min familj men det är inte lätt. Jag går med ständig ångest hela tiden och den vägrar släppa taget... Detta är inget jag berättat om tidigare, så ni som inte vill läsa behöver inte läsa mer. Jag sluter mig mer och mer, inget jag vill men som vanligt när jag mår dåligt så gör jag det. Jag orkar helt enkelt inte med omvärlden... ledsen, det känns som jag sviker mina vänner och även min kära lilla syster som jag inte har orkat ringa upp. Men jag orkar inte. Dem enda som jag lägger ner min ork och energi på är min familj och min mamma.

Jag gläds åt min lilla dotter i magen men just nu känns det så långt bort. Just nu kan jag inte hjälpa att ångesten är på topp och bara vill trycka ner mig varje dag. Idag har varit en jätte jobbig dag med ångest näst intill hela dagen.
Jag fick en stund utan ångest idag då min älskade vän Kendra bjöd ner mig på varm choklad och vi bara satt och snackade och myste. Det var länge sedan vi gjorde något sånt, tack gumman! Även Kendra har jag skjutit ifrån mig men hon ger inte upp, hon ringer o ringer och ställer upp för oss hela tiden! Stort TACK till dig min älskade vän!

Hur ska jag göra för att få ur mig allting som bara måste komma upp till ytan. Jag orkar inte ha det inom mig, jag orkar inte bära allt inom mig hela tiden. Jag orkar inte mer... men måste...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men gumman! Blir orolig o ledsen när jag läser att du är tillbaka ner igen. Jag vill inte det o jag tänker mycket på dig. Du ska inte känna att du sviker mig för det gör du absolut inte. Du kan aldrig svika mig, jag är din syster och jag finns här för dig när som vad som än händer så tänk inte mer på det. Hade varit roligt att träffas en dag som du skrev i min blogg. O Felicia vill ju leka med sin moster :) Dessutom behöver du prata ut om allt och bara släppa på alla känslorna, gråta, skrika eller vad du vill. Jag tar inte illa upp och inför mig behöver du inte vara stark, man kan inte vara stark alltid. Jag e dte inte och inte du iheller. Älskar dig så otroligt mycket och jag tänker på dig var dag. Ta hand om dig gumman. Många kramar din lilla syster

Anonym sa...

Ja, vad ska man säga jag är lite jobbig mot dom jag älskar... är som duracell..ger aldrig upp.. Men du gumman ta en dag i taget, tänk även på dig själv, och jag finns här för dig och jag vill inte se dig sjunka mer igen, så det ska vi ändra på. Nu böjar snön komma så nu kommer mysiga dagar med varmchoklad i skogen och mysiga kvällar m.m.,så även allt känns trist, så kommer det ljusa glimtar och ta vara på dom..
Tittade på bilderna från begravningen, såg jätte fint ut, nu nu sitter farmor med farfar och har frid och hoppas på att ni ska få en mysig jul med alla barnen!
Krama emelie och hälsa henne att jag tyckte de var jätte trevligt igår=) Puss o kram på dig, gumman!