Sjukhusbesök nr 2

Det började ju i tisdagskväll med att jag hade ont i njurarna och mådde inte alls bra. I onsdags bara sov jag hela dagen och kräktes upp allt jag åt och drack. Och likadant i torsdags, ingen näring i mig alls och jag var helt färdig. Bara sov och sov och sov. Och ändå var jag lika trött. Allt jag stoppade i mig kom upp igen. Så jag ringde in till förlossningen. Dem ville att jag skulle komma in direkt och det gjorde jag ju. Dem kollade hur Nellie mådde med ctg och hon mådde bara bra, lika aktiv som vanligt ;) Men mig var dem ju riktigt oroliga för så jag blev inlagd... Dem tog en massa blodprover och odling på mitt urin igen. Och sen blev jag som sagt inlagd med dropp.

Alla tester var bra förutom att mina blodprover visade på näringsbrist och det var ju inte så konstigt.
Alla på avdelningen var jätte söta och mina "rumskamrater" var jätte goa dem med. Dem var ungefär lika långt gångna i graviditeten som mig så vi pratade en hel del. Tråkigt bara att vi inte tog varandras nummer...
Läkaren som gick ronden visste precis vad som var fel på mig sa han. (Och det hoppas jag att han hade rätt i) Det var antibiotikan som jag fått för njurbäcksinflammationen (fick även bekräftat att det var njurbäcksinflammation jag hade haft), den medicinen torkade tydligen ut kroppen, och dem stora biverkningarna var just illamående och kräkningar. Så helst skulle man inte ge den sortens antibiotika till gravida...
Läkaren ville att jag skulle stanna kvar över dagen i alla fall för att se om jag kunde behålla någon vätska. Och så tog han ut antibiotikan. Frukosten kom upp direkt, men det mesta av middagen fick jag behålla och likaså vatten! :))Så på eftermiddagen blev jag utskriven igen! Skönt. Ingen som vill ligga inlagd på sjukhus över jul ju. Har så mycket annat att göra nu. ;)

Jag fick rådet att jag skulle dricka mycket vatten med citron i. För att inte få fler bakterier i njurarna. Jag har ju tydligen en tendens till det när jag är gravid och inte dricker jag mycket heller. Så det får jag helt klart börja med. Annars vet jag ju vad utgången blir, inlagd på sjukhus igen och det vill jag verkligen inte. Nu hoppas jag att jag kan hålla mig därifrån tills det är dags för lillstumpan att komma ut till oss. Vi längtar alla så nu.

En annan positiv sak är att jag har gått ner i vikt! Och det tycker jag är helt ok. Jag vet ju att allt är bra med Nellie vilket är huvudsaken och om jag då går ner i vikt så är det ju bara ett plus. Så nu är jag alldeles strax nere på ett av mina delmål och jag har verkligen gått långt! Vet inte när jag vägde så här "lite" sist. Men det är många år sedan vill jag lova.
Nu är det bara magen som är i vägen hela tiden för den växer kan ni tro. Men det är ju i och för sig inte så konstigt eftersom jag gått så långt i graviditeten.

Men i alla fall, nu är jag hemma igen och det är så skönt. Och jag är helt klart mycket piggare, jag kan nu behålla allt jag äter och dricker. Och sen fick jag ju mycket dropp på sjukhuset så det har ju helt klart gjort sitt till.
Det var faktiskt längesedan om jag tänker efter som jag var så här pigg som jag faktiskt är idag!

Jag har en helt underbar sambo som jag älskar över allting annat. Han ställer alltid upp för familjen och han är min stora trygghet.
Min familj är mitt allt!!!

Jörgen tog ledigt en stund på morronen och en stund på eftermiddagen för att kunna vara hemma med dottern på morronen och sen vara hemma tills hon kom hem på eftermiddagen. Och han tog hand om hela hemmet och allting! Visst har han varit med sedan Emsie kom till världen men det är ju ändå inte hans dotter och hade inte behövt ta hand om henne så. Men han ser ju henne som sin dotter och Emelie ser Jörgen mer och mer som sin pappa. Och jag tycker det är jätte skönt att dem har den kontakten. Och min älskade sambo ställer alltid upp! Och det värderas verkligen. Något man måste tänka på i ett förhållande, i alla fall vad jag tycker är att man inte ska ta varandra för givet. Men tyvärr är det hemskt lätt att göra det.

Och sen vill jag ju tacka min älskade kusin och min kära vän Kendra för att ni ställde upp och tog Emelie när hon inte ville följa med till sjukhuset. Ni är underbara och än en gång tack igen för att ni ställer upp!! Ni är guld värda!